Cathrin Larsson

Detta är Zumba, Lisa! :)

Japp, igår mitt på dagen blev vi utskrivna från sjukan för den här gången! Härligt! Men det tog ett tag innan vi kunde lämna sjukhuset. Ska förklara dilemmat....

Läkarna skrev ut oss på ronden, men vi skulle få recept på en antibiotika som Vincent ska ta till på söndag, svampmedicinen och svampsalvan. Jag får hjälp av en sköterska som skulle sitta med Vincent på avdelningen eftersom han inte ska vara så mycket bland folk. Jag går ner på sjukhusapoteket och tar min kölapp. Mitt nummer ropas upp och jag lämnar Vincents personnummer och dom tittar på recepten. Då visar det sig att dom inte har svampmedicinen hemma, och det har inget annat apotek i Östersund heller... Nehe... Men Vincent behöver sin medicin! "Ja, beställer vi den idag... [tittar på klockan] näe, det är för sent nu... Men beställer vi den idag kan vi kanske få in den till ett lördagsöppet apotek till på lördag..." Jaha, och vad tycker du då att vi ska använda i 1½ dag!? Jag fattar inte varför man inte ser till att iaf ETT apotek i Östersund har medicin hemma! Jag förstår ju att inte alla kan ha all medicin i lager, men det måste ju vara möjligt att iaf ett av apoteken har medicinen! Sjukdomarna brukar ju sällan hålla sig efter leveransdagar!

Efter att jag upplyst apotekaren att hon fick lösa problemet gick hon och ringde läkaren som skrivit ut medicinen och efter mycket om och men så hittade dom samma medicin men med svagare styrka. Då skulle det skivas ett nytt recept med den nya styrkan... "Det tar lite tid det här, jag hoppas att du inte har bråttom" Eh, nä precis... Jag har sonen med en sköterska uppe på avdelningen, han ska snart äta och jag sa att jag skulle skynda mig eftersom han blev ledsen när jag gick - men nej, jag har väl inte bråttom antar jag....

Så när det var fixat så började hon leta dom andra medicinerna. När dom var hittade skulle hon blanda iordning antibiotikan och svampmedicnen... Jisses vad lång tid det tog för att hämta medicinerna! Jag tror inte jag ljuger om jag säger att jag var på apoteket i 45 minuter!

Till slut fick vi iaf åka därifrån och då var det nästan bara att åka och hämta Johan på jobbet... Ganska typsikt må jag säga... Jag hade tänkt att jag skulle ta med skrutten till stallet en sväng, men det hanns som inte med!

Kvällen tillbringade jag i stallet ändå. Jag hade min lektion på kvällen. Åter igen fick jag Molly och på dagens pass stod det rygga... Molly var mest bara frustrerad, men ryggade ganska bra! Galopp däremot ville hon basolut inte fixa utan sprang mest bara åt sidan då... Vi tar det en annan dag helt enkelt!

Idag då så tog Vincent en rejäl sovmorgon! Han vaknade först vid halv 6 tiden, låg vaken till vi hörde att Johan åkte på jobbet vid 7, sen somnade vi om och nästa gång vi tittade på klockan så var den halv 10!!! Hoppsan! Hur som helst gjorde vi oss klara, fixade med mat och medicin. Vid 1 traskade vi ner på stan för att ta bussen till stallet. Där hämtade Johan upp oss vid kvart i 4! :) Vincent tyckte nog att det var lika skoj att vara där som alla tyckte att det var skoj att han var där! :) Får nog se till att vi åker upp dit en sväng till innan nästa sjukhusperiod! :)

I kväll har jag varit solo en stund och utnyttjade tiden med att göra min Zumba-premiär. Gjorde egentligen bara ett konstaterande - jag är INTE i form! Jag är långsam, har dålig koordination, får mjölksyra för lätt och har dåligt tålamod... Men jag tänker inte ge upp! Skor på nästa gång och sen får träningen ge färdigheten! :) Kul var det iaf! Och varm blev jag också, så förbränningen fungerar bra! :)

Nu ska det kopplas av en stund till innan sovning. För stunden är det Smala Sussie på TV.... (inte min favoritfilm kanske, men den funkar) Over and out

Förhoppningsvis är det sista morgonen på 108an för den här gången. Proverna togs i natt vid 2, så idag har dom proverna vid ronden (inte som igår att proverna togs strax före ronden och vi fick vara kvar till fram mot halv 1).

Vincents status är helt ok. Han har börjat kräkas varje morgon nu. Tyvärr finns det ju inte så mycket i magen på morgonen, så det kommer inte så mycket. Det som dock kommer upp är mest slem, så man får väl vara lite glad att det kommer upp - för ut ska det ju! Det börjar efter att jag dragit upp magsyra för att kolla sondens läge, så jag antar att det kan reta lite i magen. Direkt efter att han är klar så är det bara att koppla på maten, dvs det är inget svårt problem.

I övrigt så händet det massor med honom. Mora Träsk som rullar på TVn ofta är roliga att imitera. Klappa händerna är en låt som han sätter helt och hållet! Tänk att han till o med knäpper med fingrarna! Inte för att det kommer några ljud, men det är ju inte den lättaste rörelsen att få kläm på. Spela på läpparna gör han, också utan ljud. Igår började han också pussa på fingrarna (efter en låt där dom avlutar med att pussa fingrarna god natt) så nu kan vi börja träna slängpussar! :)

Som ni förstår utvecklas han hur mycket som helst nu igen! Kindtänder kommer också på löpande band. I förrgår sprack tredje kindtanden fram! Vikten kryper också så sakteliga uppåt! Idag vägde han 9090 g! Känns toppen må jag säga! :)

Just nu sitter skrutten och tittar på Mora Träsk medan maten tickar på. Tack Arthur, Maria och Erik för den perfekta presenten,DVDn med Mora Träsk! Den har verkligen gått hem! :)

Nu ska jag sitta och tralla lite med min lilla prins! :) Over and out!

Ikväll samlade jag lite inspiration hos min ena syster! Så i morgon SKA jag kliva upp tidigt och utnyttja inspirationen!

Det var skönt att tillbringa lite kvalitetstid med henne, man hinner så sällan med det när man flaxar mellan sjukhusen hela tiden! Nästa gång tillfället ges så blir det den andra systerns tur! Saknar henne också såklart!

Har blivit invald i ridklubbens styrelse som suppleant på 2 år! Ska bli skoj! :)

Skrutten mår bättre och bättre. Idag hade vi första permissionen för den här gången! :) I morgon får vi se om han får så mycket permission eller om han blir kvar för en blodtransfusion. Hans Hb var lite lågt idag (80, vilket dom har som blodgräns i normala fall) men läkaren ville ha is i magen och avvakta transfusionen till i morgon om det är så att Hb följer dom andra värdena uppåt. De andra hade nämligen vänt idag! :) På torsdag hade jag tänkt att ta med honom till stallet en sväng på eftermiddagen! :)

I morgon är det lite att stå i! Det är föräldraträff (som Johan ska gå på eftersom Vincent inte får gå och jag varit där fler gånger än han så blev det hans tur den här sista gången!) jag ska ringa Öbo, HC, Vesta, Hyresgästföreningen och Anita! Hoppas jag kommer ihåg allt! :S

Nu är det kväll om jag ska ta mig upp i morgon!
Night night!

En kort resumé av dagen;

- Vincent är låg i värdena och fick feber i eftermiddag. Feber och låga värden innebär ju såklart sjukhusvistelse igen. Johan ligger nere med honom på avdelningen i natt.

- Ridningen gick tokbra! Molly är en riktig stjärna! :)

- Jag skulle kunna slå ihjäl den/dom djävlar/djävlarna som gjort inbrott i min systers förråd och stulit hennes balklänningar!!! Jag skulle också kunna klappa till dom nonchalanta boende som inte stänger dörren riktigt (OM det inte är så att det är någon av de boende som är skyldig till allt!) FY FAN för tjuvaktiga falska människor som inte kan fatta vad som är ditt och vad som är mitt!

- Jag retar mig på mina grannar bredvid som itne kan klockan... Nu är klockan efter 22 och jag har det där jäkla du-dunk, du-dunk från deras lägenhet... Men jag orkar inte vara surgrannen i kväll - jag önskar att man bara kunde visa respekt...

- Jag har en bitter-sweet känsla över hon uppepå... Väktarna har tagit dom på bar gärning med sitt högljudda spelande och vet att Hyresgästföreningen har sagt till ÖBO att om det fortsätter så blir dom tvungen att säga upp deras kontrakt - så NU JÄKLAR! (Hon hälsar inte och sonen vet inte vilka vi är när han möter oss ute utan hälsar trevligt!)

Nepp, nu blir det en dusch, sen blir det SÄNGEN! Inget ont i vaccinationsarmen i kväll så nu ska jag kunna sova som jag vill! :)

Ikväll är jag helt klart lite stolt över mig själv!

Red igen i en grupp som skulle hoppa idag, har haft ambitionen förut att jag skulle hoppa men bangade den gången - men inte idag! :D Jag hoppade flera språng och det kanske inte var de bästa jag gjort, men det kändes helt ok och det var faktiskt riktigt skoj! :) Det kändes att det var ett tag sedan och balansen var inte riktig med, men med en snäll häst så löser det sig! :)

På torsdag är det dax för mitt ordinarie pass! :) Får se hur dressyren går då! :) Nu är det dax att göra kväll! I morgon har jag faktiskt inte så mycket inplanerat. Jag eller Johan ska iväg och handla lite, men annars står inget i planeringen! Over and out for today!

Det är allt mellan 8 till 37 unika läsare som läser min blogg, kan ni inte ge er till känna! Det är ju lite spännande att veta vilka som följer min blogg! :)

Shit vad tuff Vincent var i kväll! Han var inte alls lättlagd i kväll inte! Vi får gå tillbaka till typ vid 19-tiden.

Pappa var här och kopplade ur diskmaskinen för att KåEss kommer i morgon och ska byta avloppsröret under diskbänken. Johan lekte med Vincent i hans rum. Vid 19-tiden började Vincent krokna och när pappa gick så kopplade vi på maten på Skrutten. När ungefär hälften gått in gick vi in för att byta blöja, smörja med svampsalvan och påbörja pyjamasbytet. När allt är klart hade Skrutten dock ändrat sig. Han var fortfarande trött men tänkte inte alls gå och sova!

Jag beslutade mig ganska tidigt att jag skulle föröska vara konsekvent. Och till slut satt jag på golvet i hans rum med honom gallskrikandes i famnen, försökandes med att ta sig loss. Men jag gav mig inte, jag höll honom liggandes i min famn för att han skulle krokna igen. Efter typ 15 minuter la jag ner honom i hans säng där han lugnade ner sig och blundade, men så fort han somnade till så började han gråta igen... Då tog jag upp honom och han somnade i famnen. När han sovit i famnen i 10 minuter så la jag ner honom i hans säng och där sover han nu! Det var som sagt inte helt lätt att knäcka honom i kväll, men jag tror att han börjat fatta att om hen skriker tillräckligt länge så får han komma upp eller få sova i våran säng. Jag tror att vi helt enkelt får börja sätta lite press så länge han mår bra och bara protesterar för att han är arg.

Det gör sig med andra ord inte av sig själv ändå... Innan man tolkat om det är ont, otryggt, frustration eller något annat så har man nog veknat många kvällar ändå pga att man är trött själv... Vi får se hur det går framöver!

Idag vaccinerade jag och Johan oss mot Svininfluensan. Hör och häpna så gjorde sprutan inte alls ont! Jag som trott att alla stick känns! Detta var verkligen bara ett pyttelitet stick och sedan ingenting! Jag som våndades lite och skickade ut Johan och Vincent i korridoren! Det var helt klart en aning överdrivet! Nu är det bara att invänta huruvida man får någon reaktion på vaccineringen, alla har ju inte fått det men det är vanligt att man kan få lite feber och en liten rodnad kring sticket. I övrigt fick vi veta att det inte är säkert att det ska tas en andra omgång. Det får vi väl höra när det närmar sig. Ska vi vaccinera oss igen så blir det tidigast måndag v.46.

Nu är det snart dax att sova. Man vet ju aldrig när hantverkarna kommer och ska joxa på i köket... Har en erfarenhet att dom där brukar börja jobba tidigt som attan... Ska dom renovera badrum så bilar dom gärna i golvet tidigt på morgonen... Med min tur så kommer dom och ringer på dörren 8 i morgonbitti, och då är det fördelaktiskt att jag kanske iaf är klädd! Over and out for today!

Usch vad det är mycket som händer ibland... Jag vet att jag klagade dom där dagarna som det inte hände något, men nu saknar jag faktiskt dom dagarna jättemycket! Allt är ju visserligen inte tråkigheter!

Igår när vi kom hem fick jag veta att Estragon lämnat oss i stallet för att gå vidare till de evigt gröna ängarna. Efter ytterligare en kolikattack utan att svara på smärtstillande så fick han lämna oss. Stackars Anneli och Sofia! Det är aldrig lätt när djur som står oss nära lämnar oss. Minns fortfarande både Bella och Millan... Husdjuren blir ju som en familjemedlem hur man än vänder och vrider på det!

Samtidigt fick jag veta att AnnLouise fått en liten son! Skönt att höra att allt gick bra, hon som haft en jobbig graviditet med alla kräkningar!

Förutom det så fick jag ett telefonsamtal som gjorde att något jag sett fram emot eventuellt kan bli inställt... Magdalena kommer till Östersund idag, men hon är förkyld vilket gör att vi inte kan ses just nu. Vincents värden är stadigt på väg ner och vi kan inte riskera en rejäl förkylning också. Visserligen behövs antibiotika ändå, men han brukar få gå på det fram till vi ska tillbaka till Umeå och då undviker vi gärna ytterligare påfrestning. Synd eftersom hon har med sig Izolde! Länge sedan jag träffade den tösen i vaket tillstånd nu!

Och då förutom alla andras grejor så är Vincent inte helt 100, sonden åkte ur, vi åkte ifrån hans svampmedicin i Umeå, ja ni förstår nog vad jag menar!

Idag då så ska vi vid 1 träffa Mari och Liv för en promenad. Kvart över 3 ska jag infinna mig på dagvården för att Vincent ska få en ny sond, ta prover och efter det blir det vaccination för mig och Johan, möte med verksamhetschefen, kuratorn och Vincents ena läkare... Sen är det tänkt att vi skulle ha varit på ett möte med Hyresgästföreningen vid 7 i kväll, men vem fan orkar med det som det ser ut nu!? Nej, jag tror vi skippar det mötet tills vidare! Lugnar det ner sig i kväll får vi se, men som det känns nu så tackar jag gärna nej!

Nu ska jag fixa diskmaskinen och plocka ihop lite, packa sakerna som ska med i skötväskan (troligen går jag raka vägen till sjukan efter promenaden med Mari och Liv) och sedan blir det väl att plocka upp Vincent igen. Han har sovit ungefär 20 minuter nu, så vi får väl se hur länge han väljer att sova... Det har ju varit allt mellan 35 och 150 minuter! Jag återkommer väl när det lugnar ner sig nästa gång!

Igår eftermiddag anlände vi till Östersund igen. Åkte dock inte direkt hem utan till mamma och pappa för middag. Det är så skönt att slippa börja tänka på middag när man kommer hem sådär mitt i middagstid! Så, Tack så mycket för maten igår mamma!

Igår kväll, efter en del gnuss i ögonen och näsan, så lyckades Skrotis dra ur sonden... Han åt lite gröt till kvällsmat, men jag hade tänkt att sonda honom lite när han sov också. Han vägrade dock att sova i sin säng och det tog en väldans tid i våran säng också! Men så tyvärr åkte sonden ur! (Tack och lov hann vi ge alvedon en stund innan sonden åkte ur!) Ringde nyss ner till dagvården och stackars Helen, som börjat förstå att vi bara hör av oss om något hänt... Vi kom överens om att vi inte behövde komma ner förrän i eftermiddag (då vi ändå ska ner) om han äter ganska bra under dagen. Så idag blir det lite mat massor av gånger så kanske han inte behöver sondas så mycket i kväll!

Just i skrivande stund ligger den lilla kärleken kvar i sängen och sussar. Funderar på att väcka honom snart om han ska få i sig någon frukost! Problemet är bara att han blir så ledsen när man väcker honom! Väntar till halv 9 så får vi se sen! :)

Idag ska vi träffa Mari och Liv också för en liten promenad! Jag konstaterade också precis i spegeln att jag börjar se ut som Homer Simpson! Ingen smickrande spegelbild får man väl säga! Får se om jag kan Zumba loss lite också idag! :)

Nej, det blev inte riktigt som vi tänkt idag!

Vincent inledde dagen med att kräkas och så har det fortsatt... Han har mått kasst stora delar av dagen, men vi packade ihop ändå för vi hade ju som tänkt att vi skulle åka hem vid 4 när han kopplades loss från droppet! Han skulle få lite kortison för att lindra illamåendet, så vi var ju redo att åka.

Någon gång mellan 1 och 2 började Vincent kräkas kraftigt och började gallskrika hyteriskt, som att det gjorde ont! Vi kallade på läkare som fick titta på honom. Läkaren tyckte inte att det var så lämpligt att åka iväg när Vincent mådde så dåligt, och det tyckte ju inte vi heller... Det beslutades att han skulle få en ny dos med morfin och efter det kvicknade kisen till! När han dessutom blev losskopplad från droppet så blev det en jäkla fart! Han traskade ut ur rummet och försvann - utan varken mig eller Johan i släptåg. Han har blivit rejält självständig!

Sonden som skulle ha suttit fast-tejpad på kinden åkte ut (japp, pressades tillbaka ut genom näsan!) när han kräktes... Vi tyckte att vi skulle liga lite lågt med en ny sond, så han fick stilla sig lite. Han åt lite gröt och lite mat på eftermiddagen. Vid 7-tiden i kväll satte vi en ny sond och hittills sitter den där den ska! Han fick en liten skvätt mat nu i kväll, men vi tar det lite lugnt nu igen... Vill ju att han ska börja behålla maten!

Det har nog blivit lite mycket för Skrotis den här veckan... Vi la till en ny matsort och gick in ganska hårt med den på en gång (på inrådan av dietisten!), dessutom var det en fiber-rik sondmat... Han fick sin Svinflunsavaccinering, och den precis som alla andra vaccinationer kan ju ge lite feber och ont i sticket. Han är ju tålig, men vissa saker känner ju han också av ett tag! Han har visserligen ingen feber och har inte heller reagerat på sticket genom att bli svullen eller så, men jag har inte vaccinerat mig än, så jag vet ju faktiskt inte hur det känns! (Det blir min och Johans tur på måndag om vi är hemma då!) Och dessutom har han fått sin ordinarie behandling.

Nog för att han ofta är i sin Superman-pyjamas, men han är ingen stålis på sånt sätt... Han står ut med mycket, men det är bra att även hans kropp säger stopp ibland!

Nu i kväll var han svår att lägga... Det kröp ganska bra i den lilla kroppen! Han var riktigt orolig och kunde inte alls lägga sig tillbaka och somna! Efter lite zofran och morfin så fick jag lov att lägg ahonom i vagnen och knäppa fast honom för att han skulle komma till ro! Nu sover han iaf gott i vagnen, så snart ska jag fösöka lägga över honom i sängen ist, så sköterskorna kan göra ett blöjbyte i natt!

Vi gör ett nytt försök att åka hem i morgon! Har ingen aning om när dom rondar men vi måste iaf vänta till då, så läkarna skriver ut oss! Nu är det dax att göra kväll! Over and out...

Sådär ja! Sista kvällen är nu inledd. Vincent får just nu sin sista cytostatika för den här gången. Det är väl klart kring midnatt och sedan ska ett tvåtimmars sköljdropp gå. I morgon väntar glukosdropp fram till kvart i 4, sen ÅKER VI HEM!

Vincent sover just nu gott i sin säng bredvid mig. Han somnade för ca 20 minuter sedan. Jag hann inte ens dra på honom pyjamas. Han kräktes och efter det skulle han få inhalera lite koksaltlösning och då sparade jag pyjamasen ifall han skulle kräkas igen. Vi la oss i sängen lite och vips hade han somnat och pyjamasen ligger snällt kvar i fotändan av sängen! Han får den om han vaknar till sen, annars blir han väl utan antar jag!

Han har kräkts mer i två dagar nu. Ungefär samtidigt som vi tillförde en ny sorts mat. Ikväll tog vi bort den maten och kör nu bara på den han är van. Egentligen lite dumt att börja på ny kost precis under behandlingen, men det blir som det blir. Nu tog vi bort den för resten av helgen.

Ikväll ska jag försöka få kika på de missade avsnitten av Inlåst och Svenska Hollywoodfruar! Skulle inte vara så dumt att få kika på lite missade program om Skrutten väl sover gott! :) Ska bara vänta på att maten ska gå klart innan, annars får jag ju iaf avbryta när sondpumpen piper!

Over and Out för ikväll!

Igår var det väldigt mycket som hände, så jag hann helt enkelt inte sitta vid datorn! På förmiddagen fick vi veta att under natten hade det gått bort ett barn på avdelningen. Då fick man sig en påminnelse om den bittra verkligheten här på Barn 3 (och i övriga livet också för all del!). Vi skulle få besök av vår reporter och blev då lite begränsad till vart vi kunde hålla till för fotografering, av respekt till familjen som förlorat sitt barn. Självklart pusslade vi iordning vart vi kunde vara och mest hamnade vi på rummet.

(Reporterns arbete kommer ni få veta mer om en annan gång!)

Vincents svamp var besvärlig och kvällen blev fruktansvärd. Han var så fruktansvärt ledsen i början av kvällen. Ilsket röd och blödde på det svampangripna området. Reportern lämnade oss vid 19-tiden och då var en sköterska på väg in med alvedon. Den dosen hade ingen som helst effekt på honom, han fortsatte gallskrika och vi skulle kalla på jouren för att se om vi kunde hjälpa honom med något mer smärtstillande. Jouren blev uppehållen på akuten där det var fler barn än rum, så sköterskan fick tillslut ge morfin utan att jouren tittade på honom. Den dosen fick honom att kunna koppla av och tillslut somna. Jag lämnade avdelningen för att sova på hotellet vid halv 10, och då var sköterskan på väg med morfinet.

Vincent bajsar väldigt löst nu och det fräter på den redan skadade huden under blöjan. Mest bajsar han på kvällskvisten så ibland kan vi få byta blöja upp till 3-4 gånger på en timme! Det är inte så konstigt att han får så fruktansvärt ont! Innan han fick morfinet lyckades jag lugna ner honom, men när sköterskan kom in och skulle ge morfinet och vi satte honom upp, så kräktes han upp hela sista måltiden - över både sig själv och mig... Så ist för morfinet direkt så fick vi lov att plocka bort sonden (som följde med upp) och städa ur sängen och byta kläder. Eftersom han utsöndrar cytostatika så fick jag springa iväg och duscha och sköternskan och Johan fick börja tvätta av Vincent... Ja ni förstår att kvällen var lite rörig!

Nu idag så har det varit en mer normal dag. Normal i vissa avseenden så klart. Jag och Johan firar 2 år. 2 ÅR! Förstå hur fort tiden går! Och hur mycket som får plats inom ramen av 2 år! Hur som helst så var reportern med fram till 12.20 idag. Jag gick på massage då och sitt uppdrag i Umeå avslutade hon med att fota lite av massagen. Efter det gjorde vi ett litet besök hos kuratorn för att hon ville stämma av läget lite. Vincent har fortsatt bajsat löst, och blivit jätteledsen för minsta lilla i blöjan. Det gör garanterat jätteont, det är nästan så man får ont bara av att se hur det ser ut! Jag ska aldrig klaga på om Vincent är lite småröd framöver! Detta är verkligen inte att leka med!

Även i kväll slutade det med morfin. Stackarn! Men han lyckas iaf somna gott och det är ju helt klart viktigt eftersom det är en ny dag i morgon och den ska också orkas med! Men att det skulle gå så långt med svampen att vi ska behöva ge morfin två dagar i rad för att han ens ska komma till ro för att sova är ju inte riktigt vad vi trodde! I morgon kommer en hudläkare upp och ska kika på honom så får vi se om den läkaren har något bättre förslag på behandling. Det är så skönt när avdelningarna samarbetar! Barntandvården var runt idag på förmiddagen. Också betryggande att dom kikar i Skruttens mun! För ett tag sedan trillade Vincent och slog munnen mot en broms på sjukhussängens hjul. Det föreslog hon att vi ska anmäla till försäkringsbolaget för att det ska finnas med om det blir något med tänderna i framtiden.

Nu sover iaf Skrutten gott, han har fått en ny påse med vätskedroppet av nattsköterskorna som precis var förbi, "ätit" sista målet mat för dagen och jag ska byta blöjan snart. Det börjar helt enkelt bli dax för nattning av mig själv också! Ny uppdatering kommer när utrymme för det ges! I morgon ska jag lämna sjukhuset en stund för att göra stan lite osäker! :)

God natt med er!

Måste bara spy av mig lite igen... Man kan bli less för mindre. Vincent har varit sårig, knottrig och knallröd i rumpan, på pungen och på snoppen i ungefär 1½ vecka nu. I Östersund får vi rådet att smörja med silon eller inotyol för att det antagligen bara är irriterat av alla mediciner han får. Han får ju dels cyten, sen får han ju antibiotika nästan hela tiden medan vi är hemma. Hans mage är inte så bra så han har diarréer i princip jämt. Så hans röda rumpa har ju en logisk förklaring i det.

Vid flera tillfällen hemma frågar vi om det när vi är på sjukan. Flera av läkarna tittar på honom och bedömmer att vi gör helt rätt som smörjer och att vi ska fortsätta med det. Vi frågar om det kan vara svamp eftersom det sprider sig och inte blir bättre, men det tror dom inte.

Vi kommer hit upp och visar det för två läkare på ronden, direkt säger dom "ojdå" och frågar vad vi gjort fram till nu. Vi säger smörjt med silon eller inotyol, och då säger dom att det ska bytas till en helt annan kräm, för detta är svamp!!!!

Är det inte helt fantastiskt att det fungerar så!? Östersund gör bort sig gång på gång! Varför ska vi ens ligga inne där!? Nu har Vincent gått med detta i över 1 vecka HELT I ONÖDAN!!!! Han har haft ont och varit besvärad, bara för att dom inte kan utreda "småsaker".... Tänk om dom i Östersund hade kunnat ha sagt "hm, det blir inte bättre på 4 dagar... Ja, men då gör vi en lite grundligare undersökning på det här och ser om vi hittar något annat..." Tänk vad bra om dom hade besvärat sig med en lite böttre undersökning än att bara ha tittat på det i all stress under ronden på en fullbelagd avdelning!

Helt klart kan man bli less för mindre! Förbannade sjukvård!!!! *GRR*

Helgen närmar sig sitt slut och det börjar bli dax för en ny behandlingsvecka. Måndag förmiddag är det dax för den rutinmässiga hjärtbedömningen. Den görs alltid för att dom ska se att medicinerna inte slagit fel på Vincent och börjat angripa friska celler i hjärtat istället för de sjuka cellerna i övriga kroppen. Inget konstigt med andra ord. Efter detta ska det vara dax för behandling igen.

Den här gången åker vi upp med de bästa värdena sedan jag började föra statistik på provsvaren. Jag började att skriva ner värdena i mitten av juli och sedan dess har han inte haft så höga värden som han har nu. HB har varit högre och likaså trombosyterna, men infektionsvärdena (de vita och neutrofila) har inte varit just i närheten av så här bra under hela hösten. Känns ju himla bra att börja behandlingen med så bra utgångsläge. Tidigare har vi åkt upp med gränsvärden och nu åker vi med god marginal!

Jag har egenntligen inte tid att sitta och pyssla på här nu i kväll. Jag ska packa färdigt, ge Vincent en ny omgång mat och sedan ska jag natta. Vi ska åka när vi vaknat och gjort oss klara, dvs. vi ska ge oss iväg på förmiddagen. På tal om Vincent och mat förresten! Idag åt han burkmat till middag, och då enbart burkmat! Det är ett tag sedan kan jag meddela! Dessutom fick han behålla det! Blir så glad!

Om jag får tolka mina grannar bredvid så går det bra för något lag... Lite då och då kommer det ett JAAAAAAAAA!!!!!! Där innifrån...

Nepp, tillbaka till packningen var det! Vore dumt att glömma något!

Igår blev vi då frisläppta från sjukhuset. Värdena var bra och dom tog bort antibiotikan. Vid 11 åkte vi hem. Vi skulle få besök av en reporter vid 1, så vi åkte hem direkt via Maxi. Väl hemma fick Vincent lite mat medan han sov i vagnen. När då reportern kom så kvicknade han till och ville hellre vara med oss än att sova ute på balkongen. Han var med och gjorde som vanligt - la på charmen...

Vid nästa måltid föreslog reportern att vi skulle ta lite bilder på Vincent i hans rum när han ätit färdigt. Jag satte Vincent i hans matstol inne i vardagsrummet, kopplade på maten och han fick plocka med en bulle medan maten kickade på. När det var ungefär 10 minuter kvar på maten gick jag för att hämta en bok till honom. Jag hinner nätt o jämt in i Vincents rum då Johan ropar att Vincent kräks och att sonden följde med upp... Jag tycker verkligen inte om att dra ur den! Men det går som inte att välja när han sitter med den uppkräkt och är jätteledsen! Reporten fick en massa bilder in action...

Väl ombytt och tillsnyggad, tog hon lite bilder på honom i hans rum innan hon åkte vidare och vi åkte ner till sjukan - igen... Fan, jag trodde vi skulle slippa åka tillbaka innan lördagsprovtagningen... Nepp, vi haffade dagvården för en ny sondsättning strax innan dom skulle sluta. Han var så duktig där. Han gjorde sin mamma riktigt stolt!

När sköterskan Helene skulle gå och hämta en ny sond i förrådet så traskade han efter neröver i korridoren. Han stannade snällt i dörröppningen och tittade på vad hon tog fram. Han fick bära på sonden vidare in på avdelningen (fortfarande gående helt själv) och där fick han honungsplattorna i andra handen och sedan gick vi tillbaka in på dagvården. Han gick allt detta (minst 30 meter) utan att trilla en gång! *stolt mamma* Tänk vad fort allt går, det är ju bara 3 veckor sedan han började på att gå helt själv! Han själv är också så stolt när han går. Han ler mest hela tiden och tycker att allt är jätteskoj!

Efter den här eftermiddagen var det dax för stallet och et nytt ridpass igen. var tilldelas Salle igen. Sist var hen bara en träbock som var stel, olydig och ovillig att jobba... Men den här gången var han den prins jag vet att han normalt är! Ok, han var fortfarande lite nonchalant, men det gick riktigt bra och jag åkte hem med en riktigt bra känsla igen! Nu vill jag inte rida någon annan igen! ;P Skönt att ha en bra känsla också och inte bara frustration. Jag gillar Salle, han kan mycket och är vanligtvis riktigt fin! Han är fantastikt rolig att rida och oftast sitter man bara och ler. Självklart kräver han också en hel del jobb, det är verkligen inte bara att "fis-rida", men han betalar tillbaka också! Ser fram emot att kanske till våren kunna starta någon klubbdressyr med honom igen! :) Det var länge sedan nu!

Bjuder som avslutning på en glad liten buse som i förrgår var ute och gjorde sin första utomhuspromenad på egen hand! Får se om vi går ut en sväng till i eftermiddag när han vaknat igen!

Inte helt otippat så ligger Vincent inne på sjukan igen. Igår fick han feber igen och vi åkte in. Sattes igår kväll på antibiotika och alvedon. Natten har varit skaplig för Vincent, men jag fick lov att ligga på de nerfällda sänggrindarna mellan våra sängar för att han ville ligga nära... I morse var han gnällig, men hade ju kräkts igår kväll så magen var väl kanske tom. Jag kallade på mat och när han hade 4 ml kvar (av 80) så satte han sig upp och bara tokspydde... Stackars lilla gubben! Här ligger det inte i hans journal att han ska få Zofran vid behov, så han fick inget sånt varken i går kväll eller på morgonkvisten. Antagligen spelade det in i morgonens incident..

Stundvis är skrutten pigg, men så kommer det stunder då allt - verkligen ALLT - är fel... Det är inte bra att sitta i knä, inte bara att sitta på bolvet, vill inte stå, vill inte ligga, vill ingenting... Förhoppningsvis får vi snart koll på det också så jag får tillbaka min glada bebis! I skrivande stund ligger han och sover gott i sin vagn.

Jag har antagligen en påbörjad nackspärr. Kan vrida fullt till höger men inte till vänster. Kom fram till det när jag skulle klämma fast telefonen mellan höger öra och axel... ONT, var ordet! Typiskt, innan har jag någon liten låsning i någon/några kotor i bröstryggen (på massagen i Umeå känns det som att det ska knäppa till, men det gör det inte utan gör ont ist) så jag behöver inte riktigt låst nacke också. Jag har ju som inte riktigt möjlighet att springa till kotknackare hur som helst heller.

Ska inte klaga så mycket mer nu. Ist ska jag sätta mig och kolla av i Facebook och äta lite lunch! :)

Nyss hemkommen från sjukhuset igen. Vi har varit hemma sedan i måndags mitt på dagen och hittills har dagarna gått riktigt bra! Det är fullt ös på Skrutten och han går omkring här hemma som om han aldrig gjort annat! :) Nätterna däremot är betydligt stökigare. Han somnar gott i sin säng och sover några timmar innan han vaknar och är jätteledsen! Vi lyfter över honom till oss och sen är det ingen ro resten av natten. Han klättrar upp på oss, ligger nära, vänder sig och kryper ner i fotändan, tillbaka upp på kudden, nära oss igen, upp på oss igen osv... Så där håller han på hela natten samtidigt som att han gnyr, gnäller eller gråter. En av medicinerna han får uppe i Umeå har biverkningen att han kan få ont i benen och lederna, så det kan ju vara en förklarig. Det är jobbigt som attan när han inte kan berätta vad som är på tok!

Igår kväll fick han alvedon när vi la honom hos oss. Någon gång tidigt i morse började han med sina race i sängen, men då borde alvedonet ha gått ur honom. Ska helt klart testa att fylla på alvedon i morgon om det är lika! Ska iaf preparera honom i kväll!

Men så idag då var vi ner på sjukhuset. Dax för de rutinmässiga blodproverna. Sedan i måndags har värdena störtdykt... Jag vet att det kanske inte säger er så mycket men jag ska skriva ner så ni ser skillnaden.

                      28/9    1/10     Normalt
Hb                  102      99        114-148
Vita                 2,0      0,24     4,5-13,5
Trombocyter    299     218       150-350
Neutrofila         1,6     0,04      1,8-6,3

Alla värden är ju inte åt skogen, men det märks att han är på väg ner, rejält på vissa håll. Vita och Neutrofila stur infektionskänsligheten. Nu när dom är låg är han extra känslig. Är Neutrofila lägre än 1,0 så räknas han som Neutropen och ska hållas lite isolerad. Det finns ett värde till att ta hänsyn till när det gäller infektioner, det är CRP (snabbsänka) och det ska normalt ligga under 10. I måndags låg det på 9,? och det hade det inte kommit svar på när jag gick från sjukan idag.

Vi väntar nu på att han ska få feber och att vi måste åka in igen... Förhoppningsvis är det inte idag utan kanske efter helgen (det sista som överger en är hoppet - eller hur!?)

Förövrigt mår ju skrutten bra, maten fungerar bra även om det är kräkningar lite då och då. Vikten är inte så övertygande än, idag vägde han 8925 g, det är lite ner sedan i måndags. Förklaringen kan ligga i kräkningarna. Men han tappar inte mycket iaf och han ligger iaf inte nere på 8,5 kg längre!

I helgen ska jag och Vincent vara solo. Johan ska till Stockholm med Mange för att titta på hockey. Hoppas att dom får en trevlig helg och hinner vila en massa innan det bär av hemöver till allvaret igen - båda har ju ett jobb att sköta! Ligger inte jag och Vincent på sjukan så ska vi försöka åka upp till stallet en sväng på lördag. Det är Tusseträning, vilket är lite skoj att titta på! Sen klagar nog inte Vincent heller om han får kika på hästarna lite! ;)

Nu ska jag gå och morra lite på grannen bredvid som spelar liiiite (läs: mycket!!!) för hög musik! Tänk att det ska vara så svårt att ha en normal volym på stereon... Fan att dom var tvungen att bo i samma trappuppgång som jag dessutom! Kanske är det ett tecken att det inte är här vi ska bo... Kanske ska leta hus trots allt... I skogen -låååångt från närmsta granne! nejdå, men jag vet inte hur länge man orkar med att bråka på grannarna... Skulle vara skönt om man bara kunde bo, eller ha en riktigt bra relation till grannarna... Saknar grannsämjan där jag bodde när jag var liten; Anarisvägen... Där hade vi bra grannar, alla pratade med alla, gemensamma gårdsfester på somrarna osv...

Nej, nu är det dax att styra upp det här! På återseende!