Stugvistelse - eller kvinnor kan

Idag slutade jag tidigt på jobbet. Då kunde vi åka upp till stugan i vettig tid! Vi köpte med oss pizza från byns pizzeria och åkte ut till stugan. Jag drog igång en brasa medan vi åt middagen och efter maten klättrade jag och Vincent upp på loftet för att dra igång vatten. Vi skulle bara tända upp i skrubben för att se kran och strömbrytare. Vincent sticker in kontakten i uttaget och vips är strömmen borta i storstugan.... Smårummen hade fortfarande ström, men inte vardagsrummet och några eluttag var också strömlösa.

Säkringen som slagits ut gick inte att återställa, trots flera försök med olika åtgärder. Jag var till och med ut i stora elskåpet och bytte huvudproppar! Inget hjälpte och efter ett samtal med pappa så fick vi ge upp och vände hem igen.

Kändes lite för primitivt att vara utan ström hela helgen. Visst har jag bott i stugor som varit HELT utan el, men det var som inte den här helgens syfte...

Nu sitter vi åter igen i vårt vardagsrum och tittar på Idol. Inte riktigt vad vi tänkte oss, men det blir nog bra ändå! Men det stör mig lite att jag inte kunde lösa säkringsproblemet! Jag är nog lite för van att kunna lösa saker...

Utbildningsdagar

Ska strax göra kväll inför att jag börjar jobba tidigt i morgon. Måste bara bubbla ur mig lite om vilka två fantastiska utbildningsdagar jag varit på.

I onsdags var jag på NTA, Natur och Teknik för Alla. Temat var Ljud. Tänk vad otroligt mycket experiment man kan göra för att upptäcka ljud! Och vad mycket ljud vi är utsatta av hela tiden! Blev superpeppad på att köra lite ljudarbete med barnen på jobbet! :)

Idag var jag på skyddsombudsutbildning. Redan innan jag åkte på utbildningsdagen var jag övertygad om hur spännande och intressant det uppdraget är, och rackarns - jag är bara mer övertygad om att jag kommer att vilja göra det mer än 2 år till! Lärde mig verkligen hur mycket som helst! I morgon ska jag försöka hinna sammanfatta dagen lite, för att kunna ta upp lite om mitt uppdrag på nästa veckas arbetsplatsträff. Hoppas jag kan övertyga kollegorna om mitt intresse, så de hänger på! :)

Nu ska jag iaf göra kväll. Börjar 7.00, så det är tidig morgon!

Hur kan träning komma att bli så smärtsam!?

Benen värker, armarna känns 2 mil långa och magen är mer eller mindre död. Skulle så gärna vilja skylla på träningen, verkligen! Tyvärr VET jag ju att så inte är fallet. Nej, jag råkar ju veta att det är raka motsatsen. 
 
Det är ju bristen på träning, tidigare, som gör att jag ni sliter ont nu. Min kropp är inte van att köra små cirkelpass, plankan i 1 minut och alla andra små saker jag gör... 2 veckor i rad har jag till exempel åkt skridskor med sonen. Det är LÄNGE sedan jag själv stod i ett par skridskor. Det är inte konstigt att jag får ont eftersom det känns helt nytt! 
 
Nu nu vankas iaf en natts vila. Det behöver denna trötta kropp. Känner mig som om jag skulle vara 78 år i kroppen...

Kärlek när den är som bäst

Måste bara säga att det absolut bästa jag vet är att få komma hem från jobbet och mötas av två underbaringar som kommer springande, nästan tävlar, skrikandes "MAMMAAAAA!" och kastar sig i min famn. 
 
Idag hade vi dessutom lite kvalitetstid på kvällskvisten. Vi satt och spelade lite spel. Båda uppskattar att göra saker med både mig och sin pappa, och det är riktigt skoj att kunna spela spel med båda barnen. Nog för att lillasyster behöver en del stöd, men hon är ju bara 1 år och 10 månader. 
 
Jag älskar verkligen mina fina barn. Känner mig lyckligt förunnad att få ha två så fantastiska individer som mina egna. Nog för att de har mycket vilja, energi och humör - men de är absolut helt UNDERBARA! Det är inte konstigt att jag skulle vilja ha fler av deras sort....

Arbetshelg

Helgen har gått i arbetets tecken. Lördag morgon, 8.30, inledde ridklubbens styrelse (där jag sitter som ledamot) årets arbetshelg. Den avslutades idag vid lunch. Dessutom hade ridklubben en medlemsfest lördag kväll. Trevligt att träffa alla igen. Eftersom jag inte är på ridskolan nu så träffar jag väldigt få av dem till vardags. Bowlade med 2 av ridlärarna, vilket var skoj. Att lära känna en person jag inte träffat särskilt ofta är både roligt och intressant. När det dessutom visar sig vara en rolig och jättetrevlig person blir man bara jätteglad.

Arbetshelgen har innehållit det mesta man kan förvänta sig. Och vi har uppdaterat oss mot vår femårsplan. Finns massor av roligheter att kunna se fram emot om vi håller gnistan och tempot! Vi har diskuterat både småsaker och riktigt omfattande projekt. Styrelsejobb är för det mesta riktigt intressant!

Eftersom jag varit på vift hela helgen har jag knappt varit hemma och träffat min familj. Har tagit igen lite tid med att ha nattat båda barnen (kvällsfika, välling, godnattsaga), så nu ska jag passa på att ta igen lite tid med sambon också innan jag ska testa en god natts sömn i nya sängen! Har parkerat de nya sängarna, som gjort vår säng 20 cm bredare, på golvet i väntan på nästa helgs Sundsvallsresa!

Barn ÄR underbara!

 
Jodå, barn ÄR underbara, mina är det absolut bästa jag vet! MEN det innebär inte per automatik att jag uppskattar deras stökande. Det är väl främst dottern som står för kaoset, men det är galet vad ett barn kan upptäcka mycket på liten yta!
 
Vi tränar en hel del på att städa efter sig, och lillasystern kan till och med påminna sin storebror om att man ska städa. med lite stöd städar båda barnen sina rum, med god ordning. Jag tror verkligen på att lära barn att hålla god ordning på sina saker redan i tidig ålder. Skapar man den rutinen, att barnen naturligt plockar ihop efter sig själv när de är klara med aktiviteter, så kan en hel del av vuxenlivet vara säkrat. 
 
Vincent dammsuger gärna. Sköter sitt rum själv de flesta gångerna. Havanna tycker om att plocka i tvättmaskinen. Känns bra inför framtiden! Mammahjärtat blir stolt. 
 
Nej, nu ska jag göra mina 40 sekunder i plankutmaningen. Sen ska det packas inför morgondagens heldag på vift. Arbetarhelgdagens med ridklubbens styrelse och sedan medlemsfest. Ska bli skoj!

Träning

Nyss hemkommen från gymmet. Det var tungt, men det var det förra gången jag startade upp träningen också. Det blir ju bättre snabbt! Bara kroppen vaknar så kommer resultaten att synas igen!
När jag kom hem från gymmet tog jag tag i plankutmaningen innan jag tog tag i Paolo Roberto-träningen. Känns som en bra grund för en god natt!

Efter jobbet i morgon ska jag svänga förbi på gymmet igen. OM inte handleden ger upp ännu mer. Höger handled är verkligen inte ok. Men det kan jag berätta om en annan gång! :)

Nu väntar en dusch innan sängplatsen ska belägras!

Plankutmaningen

Kan ju bara visa vad Plankutmaningen är! Det är detta koncept jag följer!

15 minuter med Paolo Roberto

Idag började då första steget i min nya satsning. Kommunens träningstävling startade. Jag har redan utfört dagens träningspass. Inte så himla ansträngande, utan ganska lagom - med utvecklingspotential! Dessutom gjorde jag en omstart med plankutmaningen.

Förutom det har det varit lite av en skitdag. Men vissa dagar måste ju få vara så också, annars fortsätter man ju inte att uppskatta alla de bra dagarna. Jag är nog lite bortskämd med att få känna att jag har ett stort värde och är uppskattad av typ alla i min omgivning. Att plötsligt inte vara lika lyckad blir ibland ett ganska hårt slag. Jag har dock bestämt mig för att inte låta det äta upp mig. Det är en konst att ta kritik, och den konsten vill jag verkligen erövra.

Snart är det dags att göra kväll. I morgon blir det en spännande dag. Jag ska på min första träff som arbetsplatsombud kring det fackliga på min arbetsplats. Det är nog min kära syster som fått vig intresserad, och när jag sedan varit med om diverse knepigheter kring anställning så har det känts väldigt lockande att hoppa på tåget själv också. Och i morgon ska jag då på första träffen. Ska bli spännande!

Men det blir även ett annat litet möte i morgon innan jag avslutar arbetsdagen lite jobb på min arbetsplats. Ska stänga på jobbet i morgon, så jag får ta slutklämmen där.

Sitter och gäspar nu. Så jag passar på att göra kväll innan jag somnar sittande med datorn i knät, lutande mot en vägg...

Biggest Loser

Jag kan inte låta bli att tycka att Biggest Loser är ett fantastiskt program. Dessa grymt överviktiga personer som verkligen sliter - betalar med blod, svett och tårar - för att vända sin katastrofala hälsostatus.

Själv inledde jag en förändring i april. Jag började träna på gym. Tog kontakt med en personlig tränare, Jonas, för att få hjälp att reda ut hur jag bäst skulle bli stark och gå ner i vikt.

Jag fick ett träningsprogram, och efter ca 1 månads träning 2 gånger i veckan kände jag skillnad!

Samtidigt ändrade jag min relation till mat. Från att ha ätit näst intill hela tiden till att ändats äta frukost, lunch och middag. Utelämna sylt, ketchup och annan onödig tillsats. Mina portioner ändrades till att äta kolhydrater motsvarande min knutna hand, protein motsvarande min öppna hand och resten grönsaker.

Jag mådde riktigt dåligt de första tre dagarna, sedan började det vända. Socker är ett galet gift! Men det var lättare än jag trodde att vänja sig med att inte äta i tid och otid!
 
Under har jag tyvärr slarvat bort både mitt hårda arbete och min självdisciplin. Jag är lite tillbaka på ruta ett. Träningen går tungt igen, ätandet har eskalerat igen. Men jag VET att jag kan komma tillbaka igen!
 
Jag röker inte, jag dricker ingen alkohol. Det är för bra förutsättningar för att bara slarva med andra saker! Jag kan få en jättebra hälsa, jag ska bara ta för mig och höra det absolut bästa för att uppnå det. 
 
Sitter nu och tittar på finalen av Biggest Loser och känner att alla mina ursäkter är fruktansvärt dåliga! Kan dessa väldigt överviktiga personer gå ner massor i vikt, träna intensivt och äta rätt, så kan ju jag också det! De är inte så himla mycket bättre än jag. Men de jobbar mer målmedvetet än jag. 
 
Detta ta tänker jag bara ta som inspiration. Nu jäklar ska jag också ge mig själv ett lyft. Jag ska också arbeta med mig själv för att få känna mig som en snygg, stark och nöjd tjej. Jag vill mycket mer med mitt liv, än att bara låta mig själv förfalla! Jag förtjänar mer än det jag hittills gett mig själv.
 
Jag vill.
Jag kan.
Jag ska.
 
I morgon kör jag igång igen!

9 månader senare

9 månader sedan förra inlägget. Ganska mycket kan ju hända på 9 månader. Rent teoretiskt skulle jag kunna ha fått ett barn till sedan förra inlägget. Men så är nu inte fallet.

Mycket annat har hänt. Ett liv som består av småbarnsliv i kombination med heltidsjobb är väldigt sällan långsamt och trist. Det händer saker hela tiden!

Spontant så har det varit några härliga saker som hänt. Till exempel var vi på en fantastisk semester på Kolmården i sommar. Vincent, den underbara trollungen, fyllde fem(!) år! Lilla Havanna blir stor i rasande fart, pratar massor och har en stor personlighet. Jag började träna på gym och skapade struktur i det genom att träffa en personlig tränare. Jag gick ner i vikt (men gick iofs upp dem igen) tack vare mycket vilja och ett jäklar anamma.

Ja, just ja... Jag fyllde ju 30 också! Och med det så kom även min första släng av 30årskris, då jag nu plötsligt tvivlar på allt jag gör och funderar mycket på vad som är viktigt för mig i livet. Rörig soppa det där!

Jobbet tar massor med tid. Jag går lite utbildningar, som kräver lite extra tid utanför jobbet (tid som jag bitvis slarvar bort!) och antar nya spännande utmaningar som ska kunna hjälpa mig att växa ytterligare som person. Det här med schemaläggning, till exempel, är ett galet stort och komplicerat projekt när man måste röra om i grytan ganska rejält. Det finns ju alltid saker att ta hänsyn till, saker som gör en enkel sak väldigt svår.

Det som ligger framför mig är att jag nu har signat upp mig på en tävling som kommunen har. Det går ut på att samla poäng genom träning. Grundprincipen är att träna 15 minuter om dagen genom att följa en träningsvideo varje dag med Paolo Roberto. Den ger en viss mängd poäng, övrig träning ger extra bonuspoäng. Förhoppningsvis kommer jag igång med träningen igen nu. 5 veckor ska jag följa Paolo Robertos program, och till det ska jag köra mitt PT-program och lite andra små insatser för min fysiska hälsa!

Jag skulle nu gärna vilja lova mina få stackars läsare att jag ska uppdatera ofta nu, men det törs jag faktiskt inte! Jag känner inspiration att dela med mig av vardagen igen, men jag vet ju aldrig hur mycket tid jag har och hur jag måste prioritera den. Men jag kanske ska ha som mål att göra en träningsuppdatering varje dag iaf...

RSS 2.0