Home together again!
Igår blev vi då frisläppta från sjukhuset. Värdena var bra och dom tog bort antibiotikan. Vid 11 åkte vi hem. Vi skulle få besök av en reporter vid 1, så vi åkte hem direkt via Maxi. Väl hemma fick Vincent lite mat medan han sov i vagnen. När då reportern kom så kvicknade han till och ville hellre vara med oss än att sova ute på balkongen. Han var med och gjorde som vanligt - la på charmen...
Vid nästa måltid föreslog reportern att vi skulle ta lite bilder på Vincent i hans rum när han ätit färdigt. Jag satte Vincent i hans matstol inne i vardagsrummet, kopplade på maten och han fick plocka med en bulle medan maten kickade på. När det var ungefär 10 minuter kvar på maten gick jag för att hämta en bok till honom. Jag hinner nätt o jämt in i Vincents rum då Johan ropar att Vincent kräks och att sonden följde med upp... Jag tycker verkligen inte om att dra ur den! Men det går som inte att välja när han sitter med den uppkräkt och är jätteledsen! Reporten fick en massa bilder in action...
Väl ombytt och tillsnyggad, tog hon lite bilder på honom i hans rum innan hon åkte vidare och vi åkte ner till sjukan - igen... Fan, jag trodde vi skulle slippa åka tillbaka innan lördagsprovtagningen... Nepp, vi haffade dagvården för en ny sondsättning strax innan dom skulle sluta. Han var så duktig där. Han gjorde sin mamma riktigt stolt!
När sköterskan Helene skulle gå och hämta en ny sond i förrådet så traskade han efter neröver i korridoren. Han stannade snällt i dörröppningen och tittade på vad hon tog fram. Han fick bära på sonden vidare in på avdelningen (fortfarande gående helt själv) och där fick han honungsplattorna i andra handen och sedan gick vi tillbaka in på dagvården. Han gick allt detta (minst 30 meter) utan att trilla en gång! *stolt mamma* Tänk vad fort allt går, det är ju bara 3 veckor sedan han började på att gå helt själv! Han själv är också så stolt när han går. Han ler mest hela tiden och tycker att allt är jätteskoj!
Efter den här eftermiddagen var det dax för stallet och et nytt ridpass igen. var tilldelas Salle igen. Sist var hen bara en träbock som var stel, olydig och ovillig att jobba... Men den här gången var han den prins jag vet att han normalt är! Ok, han var fortfarande lite nonchalant, men det gick riktigt bra och jag åkte hem med en riktigt bra känsla igen! Nu vill jag inte rida någon annan igen! ;P Skönt att ha en bra känsla också och inte bara frustration. Jag gillar Salle, han kan mycket och är vanligtvis riktigt fin! Han är fantastikt rolig att rida och oftast sitter man bara och ler. Självklart kräver han också en hel del jobb, det är verkligen inte bara att "fis-rida", men han betalar tillbaka också! Ser fram emot att kanske till våren kunna starta någon klubbdressyr med honom igen! :) Det var länge sedan nu!
Bjuder som avslutning på en glad liten buse som i förrgår var ute och gjorde sin första utomhuspromenad på egen hand! Får se om vi går ut en sväng till i eftermiddag när han vaknat igen!
Vid nästa måltid föreslog reportern att vi skulle ta lite bilder på Vincent i hans rum när han ätit färdigt. Jag satte Vincent i hans matstol inne i vardagsrummet, kopplade på maten och han fick plocka med en bulle medan maten kickade på. När det var ungefär 10 minuter kvar på maten gick jag för att hämta en bok till honom. Jag hinner nätt o jämt in i Vincents rum då Johan ropar att Vincent kräks och att sonden följde med upp... Jag tycker verkligen inte om att dra ur den! Men det går som inte att välja när han sitter med den uppkräkt och är jätteledsen! Reporten fick en massa bilder in action...
Väl ombytt och tillsnyggad, tog hon lite bilder på honom i hans rum innan hon åkte vidare och vi åkte ner till sjukan - igen... Fan, jag trodde vi skulle slippa åka tillbaka innan lördagsprovtagningen... Nepp, vi haffade dagvården för en ny sondsättning strax innan dom skulle sluta. Han var så duktig där. Han gjorde sin mamma riktigt stolt!
När sköterskan Helene skulle gå och hämta en ny sond i förrådet så traskade han efter neröver i korridoren. Han stannade snällt i dörröppningen och tittade på vad hon tog fram. Han fick bära på sonden vidare in på avdelningen (fortfarande gående helt själv) och där fick han honungsplattorna i andra handen och sedan gick vi tillbaka in på dagvården. Han gick allt detta (minst 30 meter) utan att trilla en gång! *stolt mamma* Tänk vad fort allt går, det är ju bara 3 veckor sedan han började på att gå helt själv! Han själv är också så stolt när han går. Han ler mest hela tiden och tycker att allt är jätteskoj!
Efter den här eftermiddagen var det dax för stallet och et nytt ridpass igen. var tilldelas Salle igen. Sist var hen bara en träbock som var stel, olydig och ovillig att jobba... Men den här gången var han den prins jag vet att han normalt är! Ok, han var fortfarande lite nonchalant, men det gick riktigt bra och jag åkte hem med en riktigt bra känsla igen! Nu vill jag inte rida någon annan igen! ;P Skönt att ha en bra känsla också och inte bara frustration. Jag gillar Salle, han kan mycket och är vanligtvis riktigt fin! Han är fantastikt rolig att rida och oftast sitter man bara och ler. Självklart kräver han också en hel del jobb, det är verkligen inte bara att "fis-rida", men han betalar tillbaka också! Ser fram emot att kanske till våren kunna starta någon klubbdressyr med honom igen! :) Det var länge sedan nu!
Bjuder som avslutning på en glad liten buse som i förrgår var ute och gjorde sin första utomhuspromenad på egen hand! Får se om vi går ut en sväng till i eftermiddag när han vaknat igen!
Kommentarer
Trackback
