Cathrin Larsson

Är det något jag är riktigt uttråkad över så är det att titta på hockey! Att det är JuniorVM-final gör inte direkt det hela mer intressant.... Förstöra bra TV-tid, det är vad jag tycker. Men många andra, däribland min sambo, tycker att det är intressant gör att jag inte protesterar alltför mycket. Jag borde helt enkelt bara antingen bara gå och lägga mig eller leta spännande klipp på datorn.

 

Besökte gymmet idag, förresten. Och jag kan bara meddela att det var fler som tyckte att just den tiden var en bra träningstid. Det var mycket folk överallt! Då jag inte kunde göra det jag egentligen hade lust med så gjorde jag en del av mitt grundträningsprogram. Inga krämpor, som var den anledningen att jag avbröt det programmet, så jag antar att det igen är dags att gå tillbaka och köra dessa betydligt tyngre övningar.

 

I morgon är det nog dags för att köra igenom ett yoga-pass, kanske blir det 60-minuterspasset i morgon när barnen sover. Halva grejen är ju att varva ner, andra halvan är att träna långa muskler.

 

Mest av allt skulle jag bara vilja komma igång med ridningen igen... Red en privatlektion i fredags. Ett sitspass. Givetvis gav det passet massor med härlig träningsvärk! Har fortfarande ont i muskler i rumpa, rygg och mage. Helt underbart kan jag tycka, den här träningsvärken har jag verkligen saknat! Jag saknar den rogivande och avslappnande stunden i stallet. Jag saknar att ha den naturliga platsen för att vara "här och nu", som ridningen kräver för att man ska vara med OM något händer. Jag saknar min gamla grupp (även om jag vet att många av oss inte längre är kvar i gruppen) och den gemenskap vi hade. Jag saknar att träna på lektionstid. Jag saknar tävlingarna. Typiskt att det är dyrare än vad vår ekonomi kan tillåta... Tur att jag har två privatlektioner kvar på min 30årspresent av min kära vän och hennes mor och fd sambo.

 

 Benito, min fyrfoting i fredags!

 

Nej, nu har jag vältrat mig klart för i kväll. Nu blir det nog att runda av ändå. Ska göra ett nytt försök med det varma fotbadet. Hjälpte föga i natt då jag ändå vaknade flera gånger, men jag har två nätter kvar innan det blir samtal till sjukvård!

 

Dags igen - årets nyårslöften...

Funderar i år också, vilka löften kan jag ge så att jag faktiskt KAN hålla dem? Men kommer på mig själv - varför ska det vara så enkelt?? Är det saker jag VET att jag kan hålla så är det ju inget direkt nytt. Då är det ju saker jag redan har påbörjat och har fullständig kontroll över.

 

Nej, mina nyårslöften måste vara lite utmaning, något jag får jobba för...

Därför är det nu bestämt;

- Kronans bootcamp - ett program jag och en av mina kollegor hittade på i kväll.

- Yoga minst 2 dagar i veckan!

- Gymmet 2-3 dagar i veckan!

- Tappa minst 8 kg till!

- Hitta tillbaka till mig själv... 

 

Inget som inte kräver arbete, men något som jag kommer att tacka mig själv för i årets slut!

 

Nu ska jag ladda med motivation (finns det att beställa på burk!?) och inspiration! 

Jag SKA lyckas!

Benen värker, armarna känns 2 mil långa och magen är mer eller mindre död. Skulle så gärna vilja skylla på träningen, verkligen! Tyvärr VET jag ju att så inte är fallet. Nej, jag råkar ju veta att det är raka motsatsen. 

 

Det är ju bristen på träning, tidigare, som gör att jag ni sliter ont nu. Min kropp är inte van att köra små cirkelpass, plankan i 1 minut och alla andra små saker jag gör... 2 veckor i rad har jag till exempel åkt skridskor med sonen. Det är LÄNGE sedan jag själv stod i ett par skridskor. Det är inte konstigt att jag får ont eftersom det känns helt nytt! 

 

Nu nu vankas iaf en natts vila. Det behöver denna trötta kropp. Känner mig som om jag skulle vara 78 år i kroppen...

Idag började då första steget i min nya satsning. Kommunens träningstävling startade. Jag har redan utfört dagens träningspass. Inte så himla ansträngande, utan ganska lagom - med utvecklingspotential! Dessutom gjorde jag en omstart med plankutmaningen.

Förutom det har det varit lite av en skitdag. Men vissa dagar måste ju få vara så också, annars fortsätter man ju inte att uppskatta alla de bra dagarna. Jag är nog lite bortskämd med att få känna att jag har ett stort värde och är uppskattad av typ alla i min omgivning. Att plötsligt inte vara lika lyckad blir ibland ett ganska hårt slag. Jag har dock bestämt mig för att inte låta det äta upp mig. Det är en konst att ta kritik, och den konsten vill jag verkligen erövra.

Snart är det dags att göra kväll. I morgon blir det en spännande dag. Jag ska på min första träff som arbetsplatsombud kring det fackliga på min arbetsplats. Det är nog min kära syster som fått vig intresserad, och när jag sedan varit med om diverse knepigheter kring anställning så har det känts väldigt lockande att hoppa på tåget själv också. Och i morgon ska jag då på första träffen. Ska bli spännande!

Men det blir även ett annat litet möte i morgon innan jag avslutar arbetsdagen lite jobb på min arbetsplats. Ska stänga på jobbet i morgon, så jag får ta slutklämmen där.

Sitter och gäspar nu. Så jag passar på att göra kväll innan jag somnar sittande med datorn i knät, lutande mot en vägg...

Jag kan inte låta bli att tycka att Biggest Loser är ett fantastiskt program. Dessa grymt överviktiga personer som verkligen sliter - betalar med blod, svett och tårar - för att vända sin katastrofala hälsostatus.

Själv inledde jag en förändring i april. Jag började träna på gym. Tog kontakt med en personlig tränare, Jonas, för att få hjälp att reda ut hur jag bäst skulle bli stark och gå ner i vikt.

Jag fick ett träningsprogram, och efter ca 1 månads träning 2 gånger i veckan kände jag skillnad!

Samtidigt ändrade jag min relation till mat. Från att ha ätit näst intill hela tiden till att ändats äta frukost, lunch och middag. Utelämna sylt, ketchup och annan onödig tillsats. Mina portioner ändrades till att äta kolhydrater motsvarande min knutna hand, protein motsvarande min öppna hand och resten grönsaker.

Jag mådde riktigt dåligt de första tre dagarna, sedan började det vända. Socker är ett galet gift! Men det var lättare än jag trodde att vänja sig med att inte äta i tid och otid!

 

Under har jag tyvärr slarvat bort både mitt hårda arbete och min självdisciplin. Jag är lite tillbaka på ruta ett. Träningen går tungt igen, ätandet har eskalerat igen. Men jag VET att jag kan komma tillbaka igen!

 

Jag röker inte, jag dricker ingen alkohol. Det är för bra förutsättningar för att bara slarva med andra saker! Jag kan få en jättebra hälsa, jag ska bara ta för mig och höra det absolut bästa för att uppnå det. 

 

Sitter nu och tittar på finalen av Biggest Loser och känner att alla mina ursäkter är fruktansvärt dåliga! Kan dessa väldigt överviktiga personer gå ner massor i vikt, träna intensivt och äta rätt, så kan ju jag också det! De är inte så himla mycket bättre än jag. Men de jobbar mer målmedvetet än jag. 

 

Detta ta tänker jag bara ta som inspiration. Nu jäklar ska jag också ge mig själv ett lyft. Jag ska också arbeta med mig själv för att få känna mig som en snygg, stark och nöjd tjej. Jag vill mycket mer med mitt liv, än att bara låta mig själv förfalla! Jag förtjänar mer än det jag hittills gett mig själv.

 

Jag vill.

Jag kan.

Jag ska.

 

I morgon kör jag igång igen!