Skidåkning och spelande
I lördags var jag och Vincent iväg och införskaffade skidor till honom. När han bar ut skidorna ur butiken till bilen var han så stolt! I söndags fick han för första gången provåka skidor! Jag knäppte på honom skidorna samtidigt som Nathalie höll videokameran och när skidorna satt fast på fötterna och stavarna var greppade åkte han iväg! Det var som att han redan åkt skidor, flera gånger. Det såg så naturligt ut. Visst ramlade han några gånger, men han var jättenöjd ändå. Han log hela tiden medan han åkte.
Efter söndagens premiär har det inte hunnits med mer skidor för honom. Förskolan ville att han skulle ha åkt lite mer innan vi tar dit skidorna, men vi har jobbat så länge i veckan, så det har helt enkelt inte funnits tid för skidåkning. I morgon slutar jag tidigt och då tar jag nog med mig skidorna när jag hämtar honom. Jag tror nog att han gärna åker skidor hem från dagis!
Idag när vi hämtade honom fick vi så mycket lovord från personalen som jobbade. En tjej satt och spelade spel (Spökungar) med Vincent och jag frågade om han förstod vad han skulle göra. Hon berättade att han slog tärningen och plockade rätt färg på brickan, att han helt klart förstod vad han skulle göra! Härligt! Då kan vi snart sitta och spela spel tillsammans! Funderade på om han skulle ha fått spelet Fånga ballongerna, men vi har inte kommit till att köpa det än. Vi fick In i stallet som en liten present förra året, får kanske börja med det här hemma! Tror att Vincent skulle tycka att det var jätteskoj om vi satt och spelade spel alla 3! Kanske blir lite sånt helgmys i helgen!
Nu blir det en dusch för min del, sedan sängen. I morgon är det uppstigning omkring 5.45 och den tiden brukar Vincent sällan vara helt samarbetsvillig... God natt med er!
Efter söndagens premiär har det inte hunnits med mer skidor för honom. Förskolan ville att han skulle ha åkt lite mer innan vi tar dit skidorna, men vi har jobbat så länge i veckan, så det har helt enkelt inte funnits tid för skidåkning. I morgon slutar jag tidigt och då tar jag nog med mig skidorna när jag hämtar honom. Jag tror nog att han gärna åker skidor hem från dagis!
Idag när vi hämtade honom fick vi så mycket lovord från personalen som jobbade. En tjej satt och spelade spel (Spökungar) med Vincent och jag frågade om han förstod vad han skulle göra. Hon berättade att han slog tärningen och plockade rätt färg på brickan, att han helt klart förstod vad han skulle göra! Härligt! Då kan vi snart sitta och spela spel tillsammans! Funderade på om han skulle ha fått spelet Fånga ballongerna, men vi har inte kommit till att köpa det än. Vi fick In i stallet som en liten present förra året, får kanske börja med det här hemma! Tror att Vincent skulle tycka att det var jätteskoj om vi satt och spelade spel alla 3! Kanske blir lite sånt helgmys i helgen!
Nu blir det en dusch för min del, sedan sängen. I morgon är det uppstigning omkring 5.45 och den tiden brukar Vincent sällan vara helt samarbetsvillig... God natt med er!
Avyngling
Det händer grejor bland mina vänner. Massor av mina mamma-vänner ynglar av sig i år! Skulle väl ljuga om jag sa att jag inte blir avis, men det blir nog Vimses tur för syskon också i framtiden. Men det blir kanon att så många i min omgivning skaffar smått så jag kan tigga åt mig lite bebismys i väntan på min tur! :) Än har inte bebisfabriken öppnat, och det kommer nog dröja ett litet tag till. Men STORT grattis till alla goa mammor, både dom som påbörjar bebislivet och de som ger sina barn småsyskon! =)
Life is a rollercoaster
Dagarna går, varje dag blit till en dag närmare nästa röntgen. Trots att man inte tänker på det så ofta så är det svårt att ljuga om att kroppen inte känner av det undermedvetna ändå. Det händer ibland när jag tittar på Vincent att jag tänker på vilken tickande bomb han faktiskt är, vilka scenarion som kan dyka upp framöver och att man ibland är och känner på halsen på honom för att övertyga om att det inte är något. Det är nog oundvikligt. Det är en förbannad tur att han mår så bra som han gör. Han är ju fortfarande samma gamla vanliga busiga, underbara spjuver som vanligt. Och det må jag säga är en jäkla tur. Skulle han bli påverkad redan nu så skulle jag antaglign slita förbannat ont! Då har det gått för fort - igen.
Förövrigt blir jag gräsänka i morgon och till på söndag. Johan åker till Göteborg på HandbollsVM. Jag i min tur har strax över en månad kvar till min Göteborgsresa, då jag och Petra åker ner och tittar på fina hästar! =) Har fått semestern beviljad på jobbet och har bokat vikarie. Känns kanon - då är det bara packningen kvar! ;)
Nu ska jag parkera i sovrummet, titta på Fuskbyggarna och vika tvätt. En klassisk sysselsättning när jag och sambon vill titta på olika saker på TV. Allt som saknas är den där nedrans godispåsen som fortfarande svider... Gah vad jag är godissugen! Har varit utan godis i 12 dagar nu... Ser fram emot att ha jobbat bort det så bra att jag kan köpa lite och känna mig nöjd...
Förövrigt blir jag gräsänka i morgon och till på söndag. Johan åker till Göteborg på HandbollsVM. Jag i min tur har strax över en månad kvar till min Göteborgsresa, då jag och Petra åker ner och tittar på fina hästar! =) Har fått semestern beviljad på jobbet och har bokat vikarie. Känns kanon - då är det bara packningen kvar! ;)
Nu ska jag parkera i sovrummet, titta på Fuskbyggarna och vika tvätt. En klassisk sysselsättning när jag och sambon vill titta på olika saker på TV. Allt som saknas är den där nedrans godispåsen som fortfarande svider... Gah vad jag är godissugen! Har varit utan godis i 12 dagar nu... Ser fram emot att ha jobbat bort det så bra att jag kan köpa lite och känna mig nöjd...
Börjar året med krämpor...
2011 börjar lite knackigt... 2 januari lyckades jag få nackspärr på förmiddagskvisten. Jag testade att jobba i måndags och insåg att det inte alls gick så bra. Jag vänd ehem och ringde HC för att få träffa en läkare (eftersom det rekomenderades på de framgooglade sidorna om man hade svårt att böja in hakan mot bröstet). Sagt och gjort jag och Vincent besökte hälsocentralen efter någon timme och läkaren kollade reflexer, nerver, rörelsefunktion och klämde lite kring skuldror, axlar och nacke. Resultatet var inte så megahäftigt, bara en klassisk nackspärr. Fick lite starkare piller utskrivna, som dessutom var antiinflamatoriska ist för bara alvedon, och order om att vila ett par dagar...
Detta i kombination med magkatarren jag har och att jag fått munsår är något som tåls att fundera på. Att allt kommit i samma veva som Vincents röntgensvar känns som en ekvation som går ihop... Frågan är nu bara om man ska behöva ha det så här fram till mars... Det känns inte fullt så aktuellt...
Dessutom har jag ju inlett året med Coca Cola- och godisförbud! Och med det kom såklart abstinensen på det där nedras sockret! Ingen cola, inget godis, inga chips... Vissa dagar vill jag bara skita i allt och återgå till det goda livet, men jag tror inte att det är värt det med tanke på att jag faktiskt strävar efter att gå ner i vikt - på riktigt! Har hört någonstans ifrån att abstinensen avtar efter 1 vecka. Jag hoppas att min värsta ångest ska vara borta snart, det är jättejobbigt att så gärna vilja sätta tänderna i en chokladkaka eller lite lösviktsgodis men att tvinga sig själv att avstå. Inte ens frukt, som sägs ska kunna vara ett nyttigare alternativ, fungerar. Det senaste är att jag ska tugga tuggummi för att lura hjärnan. Det blir som dagens försök - annars går jag och bakar en kladdkaka eller letar fram glass ur frysen! (Det kanske inte heller var den allra smartaste veckan att börja denna avvänjning med heller, när man får den värsta mensen ever...)
I kväll ska jag troligen parkera i sängen för att kika på Filip och Fredriks nyårskrönika. Tydligen var det 3 saker Johan ville se på TV, och jag ids inte zappa. Fotboll var en av dom saker han ville se och eftersom fotbollen får på en Viasat-kanal som vi bara har i vardagsrummet så gjorde det sig själv att jag gosar ner mig i sängen ist.
Nix, smärtan och stelheten börjar återvända, så nu är det dax för en ny omgång piller...
Detta i kombination med magkatarren jag har och att jag fått munsår är något som tåls att fundera på. Att allt kommit i samma veva som Vincents röntgensvar känns som en ekvation som går ihop... Frågan är nu bara om man ska behöva ha det så här fram till mars... Det känns inte fullt så aktuellt...
Dessutom har jag ju inlett året med Coca Cola- och godisförbud! Och med det kom såklart abstinensen på det där nedras sockret! Ingen cola, inget godis, inga chips... Vissa dagar vill jag bara skita i allt och återgå till det goda livet, men jag tror inte att det är värt det med tanke på att jag faktiskt strävar efter att gå ner i vikt - på riktigt! Har hört någonstans ifrån att abstinensen avtar efter 1 vecka. Jag hoppas att min värsta ångest ska vara borta snart, det är jättejobbigt att så gärna vilja sätta tänderna i en chokladkaka eller lite lösviktsgodis men att tvinga sig själv att avstå. Inte ens frukt, som sägs ska kunna vara ett nyttigare alternativ, fungerar. Det senaste är att jag ska tugga tuggummi för att lura hjärnan. Det blir som dagens försök - annars går jag och bakar en kladdkaka eller letar fram glass ur frysen! (Det kanske inte heller var den allra smartaste veckan att börja denna avvänjning med heller, när man får den värsta mensen ever...)
I kväll ska jag troligen parkera i sängen för att kika på Filip och Fredriks nyårskrönika. Tydligen var det 3 saker Johan ville se på TV, och jag ids inte zappa. Fotboll var en av dom saker han ville se och eftersom fotbollen får på en Viasat-kanal som vi bara har i vardagsrummet så gjorde det sig själv att jag gosar ner mig i sängen ist.
Nix, smärtan och stelheten börjar återvända, så nu är det dax för en ny omgång piller...
Nyårskrönika 2010
Ett år har nått sitt slut, och lämnat plats åt ett nytt. De senaste tre åren har innehållit så mycket att man nästan blir skraj för vad nästa kommer att kunna innehålla. Förr tänkte man inte så mycket på vad åren innehöll, det var mest bara dagar efter varandra och mycket såg lika ut. Som vuxen innehåller åren lite mer saker, saker som påverkar livet så mycket mer än man upplevde skolan.
I år ska jag försöka mig på att skapa struktur i krönikan, lägga upp katergorier, får se hur det går att följa...
Kärlek
Relationen har börjat landa efter kaoset 2009. 9 oktober förlovade vi oss i en gränd i Gamla Stan. Vi var i en ganska smal gränd och Johan gick ner på knä. Inget jättespeciellt kanske, men ändå romatiskt. Vi pratar en hel del planer, men utan att direkt bestämma något definitivt. Vi har bilder för vad vi vill ska hända, så framtidsplaner finns definitivt!
Jobb
I februari började jag vikariera på Lillfjällets förskola. Det var på halvtid och kändes perfekt att börja med eftersom jag inte ens visste om jag skulle hålla mentalt för att jobba. Det fungerade bra och gick upp på heltid redan 1 mars då jag började på ett nytt vikariat på samma avdelning. 1 september skrev jag på för en provanställning då jag sökte och blev erbjuden en tillsvidaretjänst i huset. Det känns kanon och jag hoppas att det kommer att bli lika bra som det redan känns. Det som varit spännande är att av de 6 ansvarsbarn jag har så har jag fått skola in 4! Första skolade jag in andra dagen på nya avdelningen. Fortsätter det så här är man snart rutinerad på inskolningar!
Övrigt kring mig
I våras gick två av barnen, vi lärde känna i Umeå, bort. Vi hade bara möjlighet att närvara fysiskt vid den ena begravningen, men deltog mentalt vid den andra. Det kändes svårt att ta in och det kändes orättvist att inte som också kunde få behålla sina fina barn. Men mot cancermonster är det inte lätt att vinna, och inte alla gör det. Jag tänker ofta på barnen och familjerna vi mött i Umeå. Vissa kommer man inte ihåg, andra har fastnat i minnet. Så får det gärna vara, de människor som berör mig får gärna finnas kvar.
Ridningen går kanon. Jag börjar fatta vad jag håller på med och tävlingarna blir allt roligare. I maj startade jag en lokaltävling, för första gången utomhus, och för första gången för ett av klubbens lag, Div 2 laget. Jätteskoj var det, även om det skulle kunna ha gått betydligt bättre... I september startade jag min andra lokaltävling och det gick betydligt bättre, men det räckte inte riktigt till någon placering. Jag ligger iaf ganska stadigt mitt i resultatlistan och det känns jättebra!
I juli körde jag för första gången av vägen. Inga stora skador skedda, men jag började tvivla på mig själv som förare och jag tyckte att det var obehagligt att åka med andra efter det. Jag tyckte att alla låg så nära kanten... Det tog ett tag att släppa det, men nu går det betydligt bättre. Tänk att det ska behöva vara en första gång för allt... Stoltheten sårades helt klart!
Under våren skrev jag och Johan in oss på Viktklubb.se. Målet var såklart att gå ner i vikt. Jag är fortfarande inte särskilt nerbantad... Motivationen fanns bara inte där! Nu hoppas vi på ett lite mer motiverande år som kommer. Jag hade målet att gå ner 15 kg, vilket egentligen bara blev 2-3 kg... Tidigare har jag lyckats med 15 kg, men då var jag stenhård! Den här gången var jag för vek och saknade både diciplin och motivation...
I slutet av året var jag och kasserade in min 25årspresent från mamma, pappa och sambon. Jag fick en färganalys på Parelle. Tiden har inte riktigt infunnit sig tidigare, men jag slog slag i saken och kom iväg. Det var en spännande upplevelse där jag fick se vad färger gör med mig. Kan tänka att det låter lite hokus pokus och skitsnack, men färger kan faktiskt göra att man ser äldre ut och att de inte så smickrande linjerna i ansiktet blir ganska framträdande! Jag fick iaf veta att jag var Höst och att jag "har mycket färg" och ska bära upp starka färger, utan att dom blir skrikiga. Jag började förstå varför jag trivdes så bra med vardagsrumstapeterna i min och syrrans gamla lägenhet. Starkt gult och terrakotta var två färger som passade mig bra! =) Nu blir det lite nya kläder under året. Men tack och lov behöver jag inte just slänga något, för det fanns inga färger som jag absolut inte skulle ha, utan snarare vilka färger jag skulle lägga till för att det skulle bli bra! =)
Vincent
1 februari fick Vincent äntligen börja på förskola! Värdena var stabila och januari-röntgen gick finfint. Han kom in i gruppen hur bra som helst! Vi kan nog se det som att han är ett tvättäkta dagisbarn, han fullständigt älskar att vara på förskolan! Aldrig att han varit trasslig vid lämningar (förutom i somras när det nästan inte var några barn där och ingen från hans avdelning, samt att "hans" fröknar hade semester) och matsituationen bara föll på plats. Vi var ju lite bekymrade över att han knappt åt innan, och att han låg så lågt på sina längd- och viktkurvor. Han äter jättebra och går upp i vikt och växer finfint!
I april gjorde han röntgen igen och då togs dessutom CVKn bort och han fick börja vara "normal"! En rejäl frihet för oss som inte längre behövde stöka med att täcka över vid bad osv! Och en lika stor frihet för honom som plötsligt kunde få springa utan kläder!
Under sommaren hade Vincent två semesterperioder. En vecka åkte han med Johan till Göteborg för att hälsa på farmor och farfar. Och en långweekend åkte jag och Vincent till Falkenberg för att hälsa på Nadja och hennes mamma Eva (och hundarna och Christer också såklart). Vi badade i havet på Skrea strand, Vincent gillade verkligen både att bada (lite) och att sitta på stranden och gräva i sanden.
Han har fått följa med en hel del till stallet, och gillar det. Han har varit med till handbollshallarna, och gillar det också. Han har varit med sina barnvakter och är en klippa. Han är på det stora hela helt fantastisk! Under vintern har han utvecklat sitt ordförråd och har börjat uttrycka sina känslor verbalt. Helskön är han när han sätter armarna i kors och säger "Duma dig, ja ajj" [Dumma dig, jag blir arg] eller som idag när han inte får sin vilja igenom och börjar gråta och jag frågar hur det är "Ja lessen". Han är som sagt helt underbar. Det är väldigt sällan man har tråkigt med den här lilla mannen. Han är som en svamp i inlärningen, vill alltid vara med och är galet positiv!
Idag, 30/12, kom då årets sista röntgensvar. Klumpen bara exploderade i magen när det visade sig vara en läkare från Umeå som ringde. Hon berättade att dom hittat tillväxt i bröstkorgen. Det rör sig bara om en föränding på typ 1 mm, men det är dock en förändring. Inget kommer att göras förrän nästa kontroll blir analyserad. Levern är fortfarande oförändrad och benmärgen fortsätter att hålla sig frisk. Tyvärr känns det lite hårt att säga Gott Nytt År, när det finns en viss risk att Vincents cancer kan ha tagit fart. Men så länge läget är stabilt och tills nästa röntgen är gjord så får vi fortsätta som vanligt, så därför tänker vi möta det nya året så bra som det bara går, tillsammans med familjen!
Det är med andra ord ett år med både uppgång och nergång. Life is like a rollercoaster. Tur att man inte är så åksjuk! Inför nästa år ska jag försöka mig på lite flitigare uppdateringar (de tär dock inget löfte!) och jag ska försöka lägga ut lite fler bilder. Några mål under nästa år att gå ner i vikt, skriva under min tillsvidareanställning och fortsätta med tävlandet. Självklart har jag många andra mål också, men det är något för nästa år att presentera! =)
Gott Nytt År till alla läsare! Hoppas ni haft en trevlig övergång från 2010 till 2011!
I år ska jag försöka mig på att skapa struktur i krönikan, lägga upp katergorier, får se hur det går att följa...
Kärlek
Relationen har börjat landa efter kaoset 2009. 9 oktober förlovade vi oss i en gränd i Gamla Stan. Vi var i en ganska smal gränd och Johan gick ner på knä. Inget jättespeciellt kanske, men ändå romatiskt. Vi pratar en hel del planer, men utan att direkt bestämma något definitivt. Vi har bilder för vad vi vill ska hända, så framtidsplaner finns definitivt!
Jobb
I februari började jag vikariera på Lillfjällets förskola. Det var på halvtid och kändes perfekt att börja med eftersom jag inte ens visste om jag skulle hålla mentalt för att jobba. Det fungerade bra och gick upp på heltid redan 1 mars då jag började på ett nytt vikariat på samma avdelning. 1 september skrev jag på för en provanställning då jag sökte och blev erbjuden en tillsvidaretjänst i huset. Det känns kanon och jag hoppas att det kommer att bli lika bra som det redan känns. Det som varit spännande är att av de 6 ansvarsbarn jag har så har jag fått skola in 4! Första skolade jag in andra dagen på nya avdelningen. Fortsätter det så här är man snart rutinerad på inskolningar!
Övrigt kring mig
I våras gick två av barnen, vi lärde känna i Umeå, bort. Vi hade bara möjlighet att närvara fysiskt vid den ena begravningen, men deltog mentalt vid den andra. Det kändes svårt att ta in och det kändes orättvist att inte som också kunde få behålla sina fina barn. Men mot cancermonster är det inte lätt att vinna, och inte alla gör det. Jag tänker ofta på barnen och familjerna vi mött i Umeå. Vissa kommer man inte ihåg, andra har fastnat i minnet. Så får det gärna vara, de människor som berör mig får gärna finnas kvar.
Ridningen går kanon. Jag börjar fatta vad jag håller på med och tävlingarna blir allt roligare. I maj startade jag en lokaltävling, för första gången utomhus, och för första gången för ett av klubbens lag, Div 2 laget. Jätteskoj var det, även om det skulle kunna ha gått betydligt bättre... I september startade jag min andra lokaltävling och det gick betydligt bättre, men det räckte inte riktigt till någon placering. Jag ligger iaf ganska stadigt mitt i resultatlistan och det känns jättebra!
I juli körde jag för första gången av vägen. Inga stora skador skedda, men jag började tvivla på mig själv som förare och jag tyckte att det var obehagligt att åka med andra efter det. Jag tyckte att alla låg så nära kanten... Det tog ett tag att släppa det, men nu går det betydligt bättre. Tänk att det ska behöva vara en första gång för allt... Stoltheten sårades helt klart!
Under våren skrev jag och Johan in oss på Viktklubb.se. Målet var såklart att gå ner i vikt. Jag är fortfarande inte särskilt nerbantad... Motivationen fanns bara inte där! Nu hoppas vi på ett lite mer motiverande år som kommer. Jag hade målet att gå ner 15 kg, vilket egentligen bara blev 2-3 kg... Tidigare har jag lyckats med 15 kg, men då var jag stenhård! Den här gången var jag för vek och saknade både diciplin och motivation...
I slutet av året var jag och kasserade in min 25årspresent från mamma, pappa och sambon. Jag fick en färganalys på Parelle. Tiden har inte riktigt infunnit sig tidigare, men jag slog slag i saken och kom iväg. Det var en spännande upplevelse där jag fick se vad färger gör med mig. Kan tänka att det låter lite hokus pokus och skitsnack, men färger kan faktiskt göra att man ser äldre ut och att de inte så smickrande linjerna i ansiktet blir ganska framträdande! Jag fick iaf veta att jag var Höst och att jag "har mycket färg" och ska bära upp starka färger, utan att dom blir skrikiga. Jag började förstå varför jag trivdes så bra med vardagsrumstapeterna i min och syrrans gamla lägenhet. Starkt gult och terrakotta var två färger som passade mig bra! =) Nu blir det lite nya kläder under året. Men tack och lov behöver jag inte just slänga något, för det fanns inga färger som jag absolut inte skulle ha, utan snarare vilka färger jag skulle lägga till för att det skulle bli bra! =)
Vincent
1 februari fick Vincent äntligen börja på förskola! Värdena var stabila och januari-röntgen gick finfint. Han kom in i gruppen hur bra som helst! Vi kan nog se det som att han är ett tvättäkta dagisbarn, han fullständigt älskar att vara på förskolan! Aldrig att han varit trasslig vid lämningar (förutom i somras när det nästan inte var några barn där och ingen från hans avdelning, samt att "hans" fröknar hade semester) och matsituationen bara föll på plats. Vi var ju lite bekymrade över att han knappt åt innan, och att han låg så lågt på sina längd- och viktkurvor. Han äter jättebra och går upp i vikt och växer finfint!
I april gjorde han röntgen igen och då togs dessutom CVKn bort och han fick börja vara "normal"! En rejäl frihet för oss som inte längre behövde stöka med att täcka över vid bad osv! Och en lika stor frihet för honom som plötsligt kunde få springa utan kläder!
Under sommaren hade Vincent två semesterperioder. En vecka åkte han med Johan till Göteborg för att hälsa på farmor och farfar. Och en långweekend åkte jag och Vincent till Falkenberg för att hälsa på Nadja och hennes mamma Eva (och hundarna och Christer också såklart). Vi badade i havet på Skrea strand, Vincent gillade verkligen både att bada (lite) och att sitta på stranden och gräva i sanden.
Han har fått följa med en hel del till stallet, och gillar det. Han har varit med till handbollshallarna, och gillar det också. Han har varit med sina barnvakter och är en klippa. Han är på det stora hela helt fantastisk! Under vintern har han utvecklat sitt ordförråd och har börjat uttrycka sina känslor verbalt. Helskön är han när han sätter armarna i kors och säger "Duma dig, ja ajj" [Dumma dig, jag blir arg] eller som idag när han inte får sin vilja igenom och börjar gråta och jag frågar hur det är "Ja lessen". Han är som sagt helt underbar. Det är väldigt sällan man har tråkigt med den här lilla mannen. Han är som en svamp i inlärningen, vill alltid vara med och är galet positiv!
Idag, 30/12, kom då årets sista röntgensvar. Klumpen bara exploderade i magen när det visade sig vara en läkare från Umeå som ringde. Hon berättade att dom hittat tillväxt i bröstkorgen. Det rör sig bara om en föränding på typ 1 mm, men det är dock en förändring. Inget kommer att göras förrän nästa kontroll blir analyserad. Levern är fortfarande oförändrad och benmärgen fortsätter att hålla sig frisk. Tyvärr känns det lite hårt att säga Gott Nytt År, när det finns en viss risk att Vincents cancer kan ha tagit fart. Men så länge läget är stabilt och tills nästa röntgen är gjord så får vi fortsätta som vanligt, så därför tänker vi möta det nya året så bra som det bara går, tillsammans med familjen!
Det är med andra ord ett år med både uppgång och nergång. Life is like a rollercoaster. Tur att man inte är så åksjuk! Inför nästa år ska jag försöka mig på lite flitigare uppdateringar (de tär dock inget löfte!) och jag ska försöka lägga ut lite fler bilder. Några mål under nästa år att gå ner i vikt, skriva under min tillsvidareanställning och fortsätta med tävlandet. Självklart har jag många andra mål också, men det är något för nästa år att presentera! =)
Gott Nytt År till alla läsare! Hoppas ni haft en trevlig övergång från 2010 till 2011!
