Cathrin Larsson

Dagarna går, varje dag blit till en dag närmare nästa röntgen. Trots att man inte tänker på det så ofta så är det svårt att ljuga om att kroppen inte känner av det undermedvetna ändå. Det händer ibland när jag tittar på Vincent att jag tänker på vilken tickande bomb han faktiskt är, vilka scenarion som kan dyka upp framöver och att man ibland är och känner på halsen på honom för att övertyga om att det inte är något. Det är nog oundvikligt. Det är en förbannad tur att han mår så bra som han gör. Han är ju fortfarande samma gamla vanliga busiga, underbara spjuver som vanligt. Och det må jag säga är en jäkla tur. Skulle han bli påverkad redan nu så skulle jag antaglign slita förbannat ont! Då har det gått för fort - igen.

Förövrigt blir jag gräsänka i morgon och till på söndag. Johan åker till Göteborg på HandbollsVM. Jag i min tur har strax över en månad kvar till min Göteborgsresa, då jag och Petra åker ner och tittar på fina hästar! =) Har fått semestern beviljad på jobbet och har bokat vikarie. Känns kanon - då är det bara packningen kvar! ;)

Nu ska jag parkera i sovrummet, titta på Fuskbyggarna och vika tvätt. En klassisk sysselsättning när jag och sambon vill titta på olika saker på TV. Allt som saknas är den där nedrans godispåsen som fortfarande svider... Gah vad jag är godissugen! Har varit utan godis i 12 dagar nu... Ser fram emot att ha jobbat bort det så bra att jag kan köpa lite och känna mig nöjd...