Cathrin Larsson

Här är det bloggtorka som ni märker... Lusten har sinat för stunden och jag tar precis som min vän Sandra (och hennes vän) lite bloggpaus! Jag återkommer så fort tid och lust infinner sig igen! Så jag försvinner nog inte för alltid iaf! Förr eller senare återkommer den alltid hos mig!

Tills dess får ni klara er! :)

Idag gjorde Vincent en premiärgrej! Idag på babysimmet så dök han för första gången! =D Han var så duktig! Ser redan fram emot nästa gång, då han kan få dyka igen! Min duktiga lilla kille! Att han sedan blev så trött att han somnade i bilen på vägen hem från badet (typ 3-4 minuters körning hem) och sov fortfarande när jag lyfte ur honom ur bilen och gick in är en annan sak! Det är jobbigt att träna! ;)

Nej, jag har inte gått under jorden. Jag håller på att bli sjuk och det är fortfarande fullt upp hemma - energin räcker bara inte riktigt till... Men nunär jag ändå ger ett livstecken så kan jag bara nämna några saker som händer i min värld...

Vincent har fått eget rum. Nackdelen är att jag får ut och spring i lägenheten när han vaknar på nätterna... Det är inte så att han vaknar till och sedan vänder på sig och somnar om, nej, han gråter tills han blir tröstad... 2 nätter har han sovit i sitt eget rum och det har gått sådär... Första natten slutade med att varken han eller jag låg i våra sängar, utan vi låg tillsammans i gästsängen... Andra natten var jag upp 4 gånger mellan 23 och 05... Vid 4 var jag tvungen att ge honom mat. När jag lyfte upp honom så kastade han sig mot bröstet och gallskrek... Jag börjar känna mig sliten...

Jag har sökt ytterligare några tjänster. Det är verkligen inte så lätt att få jobb - trots att jag är utbildad och att man får höra att det är brist på förskollärare... Nu har jag sökt 6 nya tjänster varav 2 är i förskoleklass... Vi får se vad som händer med dom. En tjänst som jag tidigare sökt har jag inte hört något om. Jag väntar fortfarande på att antingen få ett telefonsamtal eller ett mail som antingen säger "du är välkommen på intervju" eller "tjänsten är tillsatt, tack för din ansökan"...

Snart packar vi och åker till Göteborgstrakterna. En liten semester i Göteborgsområdet känns skönt. Jag hoppas att det inte blir alltför uppskruvat och stressigt, vi är ju begränsad i antalet dagar där och det är en hel del som ska hinnas med! Jag hoppas också att vistelsen i Falkenberg några dagar ska bli lika avkopplande och rolig! Det ska bli underbart med miljöombyte, efter 8 månader vandrande fram och tillbaka på gågatan i Östersund så känner jag mig snart ganska desperat efter ett miljöombyte!

Jag saknar fortfarande mig själv i mitt liv. Självklart viste jag om att det skulle bli annorlunda när man skaffade barn. Men vart tog jag vägen!? Jag som innan var i stallet 3-5 dagar i veckan, träffade kompisar mest hela tiden, var med på tävlingar och träningar - antingen som aktiv i tävlingen/träningen eller som fotograf, hade stalltjänst (dvs jag levde mitt hästliv) Nu är jag i stallet 1 dag i veckan och då handlar det om 1,5 timme... Jag träffar ganska sällan mina vänner eftersom dom fortfarande är kvar i stallet (eller har flyttat ifrån Östersund). Träningar och tävlingar ligger på kvällar och helger vilket gör det lite svårare att kunna hänga där några timmar... Det är svårt att inte fundera över hur andra gör när dom får barn och ändå lyckas få ihop det med hästarna... Många i stallet som fått barn har också egen häst, hur gör dom för att vara både med familjen och med hästen. Dom åker iväg på tävlingar hela helger och jag har knappt varit upp på en hel tävling på hemmaplan! Tack och lov har jag no fått börja rida lite igen. Erika har lånat ut sin häst Toppen till mig. Jag har saknat ridningen och ser verkligen fram emot att få börja rida lektion igen! Det blir förhoppningsvis nästa vårtermin, då både jag och Johan jobbar heltid. Nog för att Johan vill börja plugga, men det är inget klart än. För min skull hoppas jag att han får förlängd tjänst även under pappaledigheten, och att han väljer att jobba ett tag till...


Lite deppig känner jag mig, märkligt när det är vår då man normalt brukar bli upprymd och glad... Tror att det sitter i att sömnen är sådär och att jag för stunden håller på att bli sjuk. Kanske ska höra med en läkare ifall det är så att min sjukdom går att göra något åt. Jag har haft en förkylning som gått i berg-och-dalbana hela vintern. Kanske kan vara värt att kolla upp den eftersom både Johan och Vincent också varit sjuka till och från... Fortsätter jag så här som jag mår nu fram mot Juni så tror jag också att jag måste sätta mig och fundera över mitt cykelhjul (en fin metafor för livets behov) så att alla mina behov uppfylls riktigt. Jag har ju trots allt lärt känna mig själv ritkigt de senaste 9 åren!

Idag ligger det disk, babysim och tvättvikning på mitt schema. Vincent har sovit en halvtimme, så jag ska sätta fart nu innan han vaknar igen... Jag har inte ens hunnit äta frukost ännu! Nu vet ni att jag fortfarande lever och jag ska försöka ta mig ltie mer tid att uppdatera någon gång ibland!

Jag tampas med ett motivationsproblem. Jag vet att jag ligger en bra bit över vikten jag låg på innan graviditeten och att jag vill gå ner till där jag låg innan. Jag tappade direkt efter förlossningen och den vikt jag hade 3 månader efter låg jag stadigt på ett tag tills jag började gå upp igen...

Givetvis vill jag gå ner allt igen, 1 april skulle bli den dagen då jag skulle ta tag i allt socker jag stoppar i mig. Jag och Johan sa att vi skulle börja laga nyttigare mat (skulle framför allt göra mindre potioner och mer grönsaker) och colan skulle begränsas.

Jag har läst och hört att man inte ska banta medan man ammar, men att minska drastiskt på colan är verkligen inte att banta även om det bidrar rejält till en viktminskning. Grejen är nu att min motivation är på bottennivå! Nästan inte ens befintlig! Jag är känsligare än någonsin för lågt blodsocker och har fruktansvärt svårt att stå emot att köpa 3 för 10:- (chokladbitar) istället för att köpa en frukt... Frukten och vattnet gör inte för mig det som cola och choklad gör. Vi skar ner på colan, 1,5 liter/person och helg (vi började på 6 liter tillsammans)... Men för mig räckte det inte till att börja tappa.

Min ambition var att jag skulle gå åt det ena hållet när jag skulle ner på stan. Jag har gått, men jag får aldrig upp något tempo när jag går med vagnen, dvs jag lufsar bara och det ger tydligen inget. Vart tusan hittar man motivationen om man inte ens får den genom att se sig själv i spegeln!?

Jag vet inte om det är möjligt att man har flera bollar i luften och ändå lyckas hålla kontrollen. Jag försöker hitta jobb, behöver ha jobbet innan Johan ska gå på föräldraledighet, Johan måste söka föräldraledigt 3 månader innan start, jag vill börja rida igen, vi försöker hitta tid till varandra likväl som för oss själva, tillsammans med sånna bitar så har vi det vanliga - disk, tvätt, allt som ska göras kring Vincent. Inget gör sig själv, allt kräver fysiskaktivitet. Men det gör mig galen att inte få ordning på saker. Och när det då hamnar på glid med dom vardagliga syslorna (jag har inte kommit så långt att jag vikt de senaste 2 omgångarna tvätt och då är det bara mina kläder som ska vikas nu) så blir det ännu mer slitsamt med allt det där andra! Att då också kunna hitta motivationen till att tappa i vikt så är jag chanslös just nu! Jag vet inte vad jag måste göra för att få ordning på det hela, men jag måste göra något! Jag vet att det kan gå alldeles på tok då!

Jag misstänker att det är min obalans (magkatarr, lite sömn, stress) som talar när jag säger att jag verkligen avskyr mitt liv just nu! Min situation är ohållbar!

(mer optimistiska inlägg kommer en annan dag! Jag orkar helt enkelt inte vara optimistisk just nu, kanske kommer senare idag.... Jag och Johan firar 1,5 år tillsammans idag och ska ut och äta i kväll!)

Morgon igen, och ingen sovmorgon idag heller... Jag börjar sakna att få sova till fram mot minst 9! Tänk att få sova från 22 till fram mot halv 11, ostört, kunna ligga kvar och bara slappa.... "Jamen det gör ju jag nästan varje helg!" säger ni. Se då till att njuta av det och uppskatta det. För när man får barn är det ett minne blott fram tills att det sista barnet nått omkring 15 år!

Nog för att jag älskar min son, men jag älskade mina sovmornar också!

I påsk har jag varit hästvakt åt Erikas häst Toppen



Jag har haft ansvar för hästen fredag, söndag och i morgon måndag. I fredags red jag och han var jättefin! Det var jätteroligt att rida igen! Han var lätt och fin i munnen och kändes lite pigg och glad! Galoppen var jätterolig och han blev fin när jag tempoväxlade. (Jag vet att inte alla förstår vad jag menar, men lita på att jag säger att hästen var fin! :P)

Idag när jag red var han inte lika fin... Han försökte, men var loj och blev bara jättelång... Efter att ha ridit en stund och det gått sisådär så la jag ner och tog in honom. Han tyckte inte att det var roligt idag, och då ska jag inte pressa honom. Jag pratade med Erika när jag var på väg hem och vi bestämde att han får vila i morgon, ladda om batterierna inför veckan!

Det har varit skoj att vara hästvakt och få rida igen! Träningsvärken känns av kan jag lova! :P

Dax för lite efterrätt/kvällsfika! :) Smaskens!

Hoppas ni hänger med i alla uppdateringar som sker idag... Vad är det här, fjärde inlägget det här dygnet!? :)

Jaja, Vincents knölar var det! Vi var då till BVC idag. Träffade vår BVC-sköterska och en läkare! Läkaren kände på knölarna och blev lite förvånad kan man ju säga.... Han konstaterade att det rör sig om svullna lymfkörtlar både vid armhålan och på halsen, men att han inte har ont eller är besvärad av dom. Det som gjorde att han blev förvånad var att dessa knölar var så stora. Han menade att svullna körtlar inte alls är ovanligt, men att dom här var lite ovanligt stora (- så klart!) Vi får en remiss till Barnmottagningen på sjukan så dom får undersöka och avgöra om det ska tas prover på dom.

Antingen får vi reda på att det inte är något att bry sig om, eller så kan vi få en pencillinkur... Vi får se vad dom säger. Inget kommer iaf hända innan påsk! :P

Känns som att Vincent är lite förföljd av sjukdomar just nu. Allt avlöser varandra. Nu kanske vi iaf kan få stopp på den här omgången sjukdomar. :) Vi behöver iaf inte göra något särskilt nu, han är feberfri och är pigg och glad, så vi kan fortsätta med allt som vanligt tyckte läkaren. Blir det några negativa förändringar under påskhelgen så ska vi kontakta Sjukvårdsupplysningen. Men läkaren menade att det inte är så stor risk för det. Så nu rullar vardagen vidare....

Jaha, klockan är 7 och man är uppstigen redan... Ska jag hinna äta frukost och göra både mig och Vincent i ordning så gäller det att kliva upp 1,5 timme innan avresa!

Hur som helst så ska jag ge en liten uppdatering efter nattens inlägg...

1:40 fick jag nog. Jag gick upp och ringde Störningsjouren. Då hade jag legat och lyssnat på höga röster och smällar i golvet uppifrån grannen sedan någon gång vid midnatt! Efter att ha hört dom en stund så lyckades jag tolka ljuden som ett bråk. Det var höga och irriterade röster... Jag fick helt enkelt nog och gick upp och ringde! Hon jag pratade med sa att hon skulle be en väktare kolla upp det. 2:43 tittade jag på klockan sista gången, hade inte hört någon gå i porten unden den tiden jag låg vaken och fortsatte lyssna på dom... Till sist lugnade det ner sig, iaf så pass mycket att jag kunde somna - vilket var tillräckligt för mig!

Det är sanslöst att man ska behöva höra sina grannar tjafsa halva natten, när man dessutom får höra dom spela musik halva dagen! Detär nästan så jag vill dammsuga lägenheten och spela musik nu! Bara för att hämnas! Men sånt har jag inte tid med, dessutom lär det hjälpa föga! Nu har jag iaf ringt Störningsjouren och gett ytterligare en anmärkning på grannnen. Efter att Johan berättat att ytterligare en granne har ringt flera gånger tidigare, så kan jag nog slappna av och faktiskt säga ifrån, är man flera som säger ifrån så känns det inte som att jag är nojig (med tanke på att fler stör sig) och det blir mer befogat att säga ifrån...

Nej, med mina 4 timmars nattsömn ska jag nu göra lite frukost innan jag ska antingen väcka och plocka upp eller plocka upp en redan vaken son! 9.00 ska vi som sagt infinna oss på BVC för att undersöka hans knölar! Det blir väl en uppdatering om det också!

(Nu är det livstecken uppe från grannen, det är nästan så man tror att dom inte sover!)

Hm, klockan är typ 1 på natten och jag är vaken! Jag borde sova för länge sedan, kom hem vid halv 12... Jag vet inte vad det är som gör att jag inte sover, kan hända att det är dom ovanför som stör min insomning...

Jag har hört röster ett längre tag nu, minst 45 minuter, och emellanåt smäller det till i golvet som att något hårt trillar i golvet. Det låter inte som en fest, men det är mer än en person där! Johan hade träffat en granne som bor i trappuppgången bredvid, som bor snett ovanför oss. Dom har ringt flera gånger till störningsjouren, men det händer inte så mycket... (Dessutom hittar dom fimpar på sin balkong! Och då bor dom högst upp!) Jag är mest osäker på om att man nojig och att det är "normala" ljud som hörs mellan lägenheterna, märkligt bara att man inte hör något från någon annan granne! Kanske borde jag ringa störningsjouren nu, när det smäller och låter uppifrån, 1 på natten borde det vara tämligen tyst!

Hur som helst så var jag på en fest i kväll, hos Ninni. Några bekanta var där, några helt okända. Det var mysigt en liten stund, men när flera flyllnade till och vattenpipan tändes så tappade jag stämningen helt... Det är inte lätt att "festa" på samma villkor då... Hur som helst så var det skoj att komma ut en sväng, även om det bara var en kortare stund!

Nä, jag ska väl testa att lägga mig igen... Jag ska vara på BVC med Vincent klockan 9.00 i morgon, så jag borde försöka sova några timmar! Somnar jag inte inom den närmsta halvtimmen och det fortsätter smälla och pratas högt där uppe så får jag lov att ringa störningsjouren, det är ju löjligt att en av 5 grannar ska höras!

Nej, nu är dom ute på balkongen och håller igång... Seg natt må jag säga!

Idag har jag tagit loss gipsaavtrycket för att se resultatet och det blev faktiskt riktigt bra! :) Dock blev det inte samma hand och fot som det första, och inte lika djupt, men jag är nöjd och kan helt klart tänka mig att göra flera! Vi funderade på om vi skulle göra ett dubbelt handavtryck - först johans hand och i det avtrycket trycka ner Vincents hand lite djupare! Det skulle bli häftigt! :) Vi får se om vi gör det också! :P

Nu sitter jag och väntar på att BVC ska höra av sig så jag kan få höra om vi får komma in och få Vincents knöl undersökt... Det är nästan lite läskigt att lyfta honom nu. Jag tar ju upp honom genom att ta honom under armarna, så man tar ju rakt på knölen varje gång man lyfter upp honom. Inte för att han verkar ha ont, men jag vill ju inte göra illa honom heller! Skulle vara skönt att få reda på vad det är för knöl, om man ska göra något särskillt med den och hur lång tid det tar innan den försvinner! Får se om hon ringer snart...

Ringde i går kväll och lämnade meddelande på telefonsvararen att jag ville att hon skulle ringa mig. Trodde att hon kanske ringde det första hon gjorde då, innan alla besök, så vi kanske kunde få en tid på eftermiddagen. Hon ringde inte på morgontimmarna, så jag ringde för att kolla telefontiderna. Då hade hon inte ens talat in ett nytt meddelande sedan igår... Min tanke är ju då att hon är sjuk, så jag ringer ner till HC och hon skulle gå upp och prata med vår BVC-sköterska... Får se när hon har tid att ring mig då... :/

Huvva, jag håller på att bli en halvnojig mamma! Kan vara bra, kan också vara löjligt!

Dagens utlösande grej var när jag nu i kväll lyfte upp Vincent och upptäckte att han hade en knöl på vänster sida mellan bröstet och armhålan... Jag har inte känt det tidigare i dag och varken jag eller Johan kunde hitta något logisk förklaring! Bestämde oss för att ringa Sjukvårdsupplysningen och rådfråga... Medan jag satt i telefonkö kände jag ett litet stigande illamående... Efter att ha förklarat för sköterskan i andra änden så fick jag beskedet att mest troligt är det en svullen lyfm (vet inte om det heter så...) men hon tyckte att den satt lite märkligt och tyckte att jag skulle kontakta BVC för att få den uppkollad. Hon sa också att det var vanligt att få sånt när man är förkyld, nu är det ju ett tag sedan han var förkyld vilket också gjorde att hon tyckte att vi skulle besöka BVC.

Jag känner mig lite fånig, men jag vill ju bara att skrutten ska må bra och få vara frisk. Alla saker som dyker upp på honom som inte hör hemma där kommer man ju att reagera på. Är det dessutom okända saker som dyker upp så känns det ganska normalt att bli lite nojig!

Nattningen har blivit seg de senaste dagarna... Mest bara skrik från skrutten... Igår kväll skrek han 1,5 timme! Sen var det en stökig natt... Nu har han skrikit i snart 1 timme... Hoppas på en lättare natt annars är jag VÄCK i morgon! :S

Nu har vi precis gjort ett hand- och fotavtryck på Vincent... Första gången vi gjorde det var han 3 månader och vi fick hjälp på Öppna Förskolan. Idag gjorde vi ett försök helt på egen hand och jag hoppas verkligen att det blev bra! Det blev en 4dubbel sats med trolldeg att göra avtrycket i och sedan krävdes det en hel påse gips!

Nu ligger det och ska torka, jag håller tummarna att avtrycken blev tillräckligt bra och att det inte blev luftbubblor i tår och fingrar!

Kul om man behärskar detta själv, då kan man ju göra sånt här lite då och då (framförallt ett 1årsavtryck) för det är ju kul att jämföra! :)