En kort uppdatering
Nej, jag har inte gått under jorden. Jag håller på att bli sjuk och det är fortfarande fullt upp hemma - energin räcker bara inte riktigt till... Men nunär jag ändå ger ett livstecken så kan jag bara nämna några saker som händer i min värld...
Vincent har fått eget rum. Nackdelen är att jag får ut och spring i lägenheten när han vaknar på nätterna... Det är inte så att han vaknar till och sedan vänder på sig och somnar om, nej, han gråter tills han blir tröstad... 2 nätter har han sovit i sitt eget rum och det har gått sådär... Första natten slutade med att varken han eller jag låg i våra sängar, utan vi låg tillsammans i gästsängen... Andra natten var jag upp 4 gånger mellan 23 och 05... Vid 4 var jag tvungen att ge honom mat. När jag lyfte upp honom så kastade han sig mot bröstet och gallskrek... Jag börjar känna mig sliten...
Jag har sökt ytterligare några tjänster. Det är verkligen inte så lätt att få jobb - trots att jag är utbildad och att man får höra att det är brist på förskollärare... Nu har jag sökt 6 nya tjänster varav 2 är i förskoleklass... Vi får se vad som händer med dom. En tjänst som jag tidigare sökt har jag inte hört något om. Jag väntar fortfarande på att antingen få ett telefonsamtal eller ett mail som antingen säger "du är välkommen på intervju" eller "tjänsten är tillsatt, tack för din ansökan"...
Snart packar vi och åker till Göteborgstrakterna. En liten semester i Göteborgsområdet känns skönt. Jag hoppas att det inte blir alltför uppskruvat och stressigt, vi är ju begränsad i antalet dagar där och det är en hel del som ska hinnas med! Jag hoppas också att vistelsen i Falkenberg några dagar ska bli lika avkopplande och rolig! Det ska bli underbart med miljöombyte, efter 8 månader vandrande fram och tillbaka på gågatan i Östersund så känner jag mig snart ganska desperat efter ett miljöombyte!
Jag saknar fortfarande mig själv i mitt liv. Självklart viste jag om att det skulle bli annorlunda när man skaffade barn. Men vart tog jag vägen!? Jag som innan var i stallet 3-5 dagar i veckan, träffade kompisar mest hela tiden, var med på tävlingar och träningar - antingen som aktiv i tävlingen/träningen eller som fotograf, hade stalltjänst (dvs jag levde mitt hästliv) Nu är jag i stallet 1 dag i veckan och då handlar det om 1,5 timme... Jag träffar ganska sällan mina vänner eftersom dom fortfarande är kvar i stallet (eller har flyttat ifrån Östersund). Träningar och tävlingar ligger på kvällar och helger vilket gör det lite svårare att kunna hänga där några timmar... Det är svårt att inte fundera över hur andra gör när dom får barn och ändå lyckas få ihop det med hästarna... Många i stallet som fått barn har också egen häst, hur gör dom för att vara både med familjen och med hästen. Dom åker iväg på tävlingar hela helger och jag har knappt varit upp på en hel tävling på hemmaplan! Tack och lov har jag no fått börja rida lite igen. Erika har lånat ut sin häst Toppen till mig. Jag har saknat ridningen och ser verkligen fram emot att få börja rida lektion igen! Det blir förhoppningsvis nästa vårtermin, då både jag och Johan jobbar heltid. Nog för att Johan vill börja plugga, men det är inget klart än. För min skull hoppas jag att han får förlängd tjänst även under pappaledigheten, och att han väljer att jobba ett tag till...
Lite deppig känner jag mig, märkligt när det är vår då man normalt brukar bli upprymd och glad... Tror att det sitter i att sömnen är sådär och att jag för stunden håller på att bli sjuk. Kanske ska höra med en läkare ifall det är så att min sjukdom går att göra något åt. Jag har haft en förkylning som gått i berg-och-dalbana hela vintern. Kanske kan vara värt att kolla upp den eftersom både Johan och Vincent också varit sjuka till och från... Fortsätter jag så här som jag mår nu fram mot Juni så tror jag också att jag måste sätta mig och fundera över mitt cykelhjul (en fin metafor för livets behov) så att alla mina behov uppfylls riktigt. Jag har ju trots allt lärt känna mig själv ritkigt de senaste 9 åren!
Idag ligger det disk, babysim och tvättvikning på mitt schema. Vincent har sovit en halvtimme, så jag ska sätta fart nu innan han vaknar igen... Jag har inte ens hunnit äta frukost ännu! Nu vet ni att jag fortfarande lever och jag ska försöka ta mig ltie mer tid att uppdatera någon gång ibland!
Vincent har fått eget rum. Nackdelen är att jag får ut och spring i lägenheten när han vaknar på nätterna... Det är inte så att han vaknar till och sedan vänder på sig och somnar om, nej, han gråter tills han blir tröstad... 2 nätter har han sovit i sitt eget rum och det har gått sådär... Första natten slutade med att varken han eller jag låg i våra sängar, utan vi låg tillsammans i gästsängen... Andra natten var jag upp 4 gånger mellan 23 och 05... Vid 4 var jag tvungen att ge honom mat. När jag lyfte upp honom så kastade han sig mot bröstet och gallskrek... Jag börjar känna mig sliten...
Jag har sökt ytterligare några tjänster. Det är verkligen inte så lätt att få jobb - trots att jag är utbildad och att man får höra att det är brist på förskollärare... Nu har jag sökt 6 nya tjänster varav 2 är i förskoleklass... Vi får se vad som händer med dom. En tjänst som jag tidigare sökt har jag inte hört något om. Jag väntar fortfarande på att antingen få ett telefonsamtal eller ett mail som antingen säger "du är välkommen på intervju" eller "tjänsten är tillsatt, tack för din ansökan"...
Snart packar vi och åker till Göteborgstrakterna. En liten semester i Göteborgsområdet känns skönt. Jag hoppas att det inte blir alltför uppskruvat och stressigt, vi är ju begränsad i antalet dagar där och det är en hel del som ska hinnas med! Jag hoppas också att vistelsen i Falkenberg några dagar ska bli lika avkopplande och rolig! Det ska bli underbart med miljöombyte, efter 8 månader vandrande fram och tillbaka på gågatan i Östersund så känner jag mig snart ganska desperat efter ett miljöombyte!
Jag saknar fortfarande mig själv i mitt liv. Självklart viste jag om att det skulle bli annorlunda när man skaffade barn. Men vart tog jag vägen!? Jag som innan var i stallet 3-5 dagar i veckan, träffade kompisar mest hela tiden, var med på tävlingar och träningar - antingen som aktiv i tävlingen/träningen eller som fotograf, hade stalltjänst (dvs jag levde mitt hästliv) Nu är jag i stallet 1 dag i veckan och då handlar det om 1,5 timme... Jag träffar ganska sällan mina vänner eftersom dom fortfarande är kvar i stallet (eller har flyttat ifrån Östersund). Träningar och tävlingar ligger på kvällar och helger vilket gör det lite svårare att kunna hänga där några timmar... Det är svårt att inte fundera över hur andra gör när dom får barn och ändå lyckas få ihop det med hästarna... Många i stallet som fått barn har också egen häst, hur gör dom för att vara både med familjen och med hästen. Dom åker iväg på tävlingar hela helger och jag har knappt varit upp på en hel tävling på hemmaplan! Tack och lov har jag no fått börja rida lite igen. Erika har lånat ut sin häst Toppen till mig. Jag har saknat ridningen och ser verkligen fram emot att få börja rida lektion igen! Det blir förhoppningsvis nästa vårtermin, då både jag och Johan jobbar heltid. Nog för att Johan vill börja plugga, men det är inget klart än. För min skull hoppas jag att han får förlängd tjänst även under pappaledigheten, och att han väljer att jobba ett tag till...
Lite deppig känner jag mig, märkligt när det är vår då man normalt brukar bli upprymd och glad... Tror att det sitter i att sömnen är sådär och att jag för stunden håller på att bli sjuk. Kanske ska höra med en läkare ifall det är så att min sjukdom går att göra något åt. Jag har haft en förkylning som gått i berg-och-dalbana hela vintern. Kanske kan vara värt att kolla upp den eftersom både Johan och Vincent också varit sjuka till och från... Fortsätter jag så här som jag mår nu fram mot Juni så tror jag också att jag måste sätta mig och fundera över mitt cykelhjul (en fin metafor för livets behov) så att alla mina behov uppfylls riktigt. Jag har ju trots allt lärt känna mig själv ritkigt de senaste 9 åren!
Idag ligger det disk, babysim och tvättvikning på mitt schema. Vincent har sovit en halvtimme, så jag ska sätta fart nu innan han vaknar igen... Jag har inte ens hunnit äta frukost ännu! Nu vet ni att jag fortfarande lever och jag ska försöka ta mig ltie mer tid att uppdatera någon gång ibland!
Kommentarer
Trackback
