Motivationsproblem
Jag tampas med ett motivationsproblem. Jag vet att jag ligger en bra bit över vikten jag låg på innan graviditeten och att jag vill gå ner till där jag låg innan. Jag tappade direkt efter förlossningen och den vikt jag hade 3 månader efter låg jag stadigt på ett tag tills jag började gå upp igen...
Givetvis vill jag gå ner allt igen, 1 april skulle bli den dagen då jag skulle ta tag i allt socker jag stoppar i mig. Jag och Johan sa att vi skulle börja laga nyttigare mat (skulle framför allt göra mindre potioner och mer grönsaker) och colan skulle begränsas.
Jag har läst och hört att man inte ska banta medan man ammar, men att minska drastiskt på colan är verkligen inte att banta även om det bidrar rejält till en viktminskning. Grejen är nu att min motivation är på bottennivå! Nästan inte ens befintlig! Jag är känsligare än någonsin för lågt blodsocker och har fruktansvärt svårt att stå emot att köpa 3 för 10:- (chokladbitar) istället för att köpa en frukt... Frukten och vattnet gör inte för mig det som cola och choklad gör. Vi skar ner på colan, 1,5 liter/person och helg (vi började på 6 liter tillsammans)... Men för mig räckte det inte till att börja tappa.
Min ambition var att jag skulle gå åt det ena hållet när jag skulle ner på stan. Jag har gått, men jag får aldrig upp något tempo när jag går med vagnen, dvs jag lufsar bara och det ger tydligen inget. Vart tusan hittar man motivationen om man inte ens får den genom att se sig själv i spegeln!?
Jag vet inte om det är möjligt att man har flera bollar i luften och ändå lyckas hålla kontrollen. Jag försöker hitta jobb, behöver ha jobbet innan Johan ska gå på föräldraledighet, Johan måste söka föräldraledigt 3 månader innan start, jag vill börja rida igen, vi försöker hitta tid till varandra likväl som för oss själva, tillsammans med sånna bitar så har vi det vanliga - disk, tvätt, allt som ska göras kring Vincent. Inget gör sig själv, allt kräver fysiskaktivitet. Men det gör mig galen att inte få ordning på saker. Och när det då hamnar på glid med dom vardagliga syslorna (jag har inte kommit så långt att jag vikt de senaste 2 omgångarna tvätt och då är det bara mina kläder som ska vikas nu) så blir det ännu mer slitsamt med allt det där andra! Att då också kunna hitta motivationen till att tappa i vikt så är jag chanslös just nu! Jag vet inte vad jag måste göra för att få ordning på det hela, men jag måste göra något! Jag vet att det kan gå alldeles på tok då!
Jag misstänker att det är min obalans (magkatarr, lite sömn, stress) som talar när jag säger att jag verkligen avskyr mitt liv just nu! Min situation är ohållbar!
(mer optimistiska inlägg kommer en annan dag! Jag orkar helt enkelt inte vara optimistisk just nu, kanske kommer senare idag.... Jag och Johan firar 1,5 år tillsammans idag och ska ut och äta i kväll!)
Givetvis vill jag gå ner allt igen, 1 april skulle bli den dagen då jag skulle ta tag i allt socker jag stoppar i mig. Jag och Johan sa att vi skulle börja laga nyttigare mat (skulle framför allt göra mindre potioner och mer grönsaker) och colan skulle begränsas.
Jag har läst och hört att man inte ska banta medan man ammar, men att minska drastiskt på colan är verkligen inte att banta även om det bidrar rejält till en viktminskning. Grejen är nu att min motivation är på bottennivå! Nästan inte ens befintlig! Jag är känsligare än någonsin för lågt blodsocker och har fruktansvärt svårt att stå emot att köpa 3 för 10:- (chokladbitar) istället för att köpa en frukt... Frukten och vattnet gör inte för mig det som cola och choklad gör. Vi skar ner på colan, 1,5 liter/person och helg (vi började på 6 liter tillsammans)... Men för mig räckte det inte till att börja tappa.
Min ambition var att jag skulle gå åt det ena hållet när jag skulle ner på stan. Jag har gått, men jag får aldrig upp något tempo när jag går med vagnen, dvs jag lufsar bara och det ger tydligen inget. Vart tusan hittar man motivationen om man inte ens får den genom att se sig själv i spegeln!?
Jag vet inte om det är möjligt att man har flera bollar i luften och ändå lyckas hålla kontrollen. Jag försöker hitta jobb, behöver ha jobbet innan Johan ska gå på föräldraledighet, Johan måste söka föräldraledigt 3 månader innan start, jag vill börja rida igen, vi försöker hitta tid till varandra likväl som för oss själva, tillsammans med sånna bitar så har vi det vanliga - disk, tvätt, allt som ska göras kring Vincent. Inget gör sig själv, allt kräver fysiskaktivitet. Men det gör mig galen att inte få ordning på saker. Och när det då hamnar på glid med dom vardagliga syslorna (jag har inte kommit så långt att jag vikt de senaste 2 omgångarna tvätt och då är det bara mina kläder som ska vikas nu) så blir det ännu mer slitsamt med allt det där andra! Att då också kunna hitta motivationen till att tappa i vikt så är jag chanslös just nu! Jag vet inte vad jag måste göra för att få ordning på det hela, men jag måste göra något! Jag vet att det kan gå alldeles på tok då!
Jag misstänker att det är min obalans (magkatarr, lite sömn, stress) som talar när jag säger att jag verkligen avskyr mitt liv just nu! Min situation är ohållbar!
(mer optimistiska inlägg kommer en annan dag! Jag orkar helt enkelt inte vara optimistisk just nu, kanske kommer senare idag.... Jag och Johan firar 1,5 år tillsammans idag och ska ut och äta i kväll!)
Kommentarer
Postat av: Anonym
ah grattis da fran usa! hoppas ni hade det jattemysigt! :)
Postat av: Alina
Great blogg :)
Postat av: Jenny
Kolla in min shopping!
Kommentera gärna, om du har tid ;)
P.S Din blogg är väldigt fin! =D
Postat av: cathriny
Ville bara berätta att jag också heter Cathrin och min son heter Vincent :D kul tyckte jag
Postat av: mammakilon
hej, jag har följt din blogg sen du blev gravid. Jag fick en dotter i slutet av juni. Under graviditeten hade jag gått upp ca 20kilo!!!!! Jag kämpar, som du, med både min spegelbild, min motivation, min ork, min tid och det allmänna småbarnskaoset. Inte lätt. Testat Camebridge eller nån annan kur? Kan rekomendera LR-metoden. Så har jag nu tagit tag i mina mammakilon! Lycka till!
Trackback
