Här rullar det på i fullaste fart. Man hinner ju inte vara föräldraLEDIG! Det är saker som ska göras precis hela tiden. Ibland skolkar jag, som nu tillexempel, och parkerar i soffan med TV och dator när Havanna sover.
Prinsessans första tand är på G. Tandköttet sprack i söndags och idag är det vasst. =) Vi jobbar på krypningen, men hon är inte särskillt intresserad... Förövrigt är hon en pigg och glad tjej! Hon sover nästan hela nätterna, men bäst av allt är att hon inte längre äter på natten!
Prinsen går det bra för! Han verkar trivas på sin nya förskola, pratar inte mycket om den, men ser ut att ha kul när han är där. Han var på sin fyraårskontroll förra veckan och fick godkänt på allt utom två saker. Vi fick ombesuktning på syn och vikt. Sedan i maj har han tappat 200 g i vikt, vilket inte är så bra med tanke på att han redan är lite tunn. Men det är juinte så konstigt med tanke på hans enorma rörelsebehov kontra hur mycket han äter. Får se om vi vänt trenden när vi ska tillbaka på återbesök. Synen var inte heller helt tillfredställande. Vet inte egentligen hur dåligt han ser, men sköterskan verkade inte helt nöjd med resultatet. Inte heller märkligt med tanke på att båda hans föräldrar har kass syn. Och detta skulle så klart förklara varför han hellre ligger på rygg nedanför TVn när han ska titta, än sitter i soffan! Får se vad sköterskan säger på återbesöket! Dessutom skulle sköterskan skriva en remiss för att vi ska få kolla upp Vincents hörsel, så vi kan utreda varför han pratar högt och oftast säger "va?" när man pratar med honom. Skönt att få veta hur det står till med vår Vilde Vincent! =)
Ang Vincents vikt så har vi nu sökt kontakt med dietisten, som vi hade kontakt med när Vincent var sjuk. Får se vad hon har att säga om skruttens viktkurva, mat och rörelsebehov. Vi ska in på ny MR-kontroll i morgon, så vi hoppas på att få träffa henne en sväng då! Annars får vi nog en tid med henne.
Nu ska jag stöka lite här hemma medan sessan sover gott ute! Man vet aldrig hur länge det varar när bissingar är på gång! ;)
Ibland möter man situationer som man börjar fundera över. Till exempel; man läser om folk som fastnar högt upp i berg- och dalbanor och som tvingas klättra, osäkrade, för att nå fast mark.
Man tänker; Fy vad läskigt, jag skulle aldrig ha klättrat ur!
Eller ännu värre; Man läser om folk som förlorar förälder, barn, bästa vän eller liknande i olycka, sjukdom eller våldsdåd.
Man tänker; Det där skulle jag aldrig fixa.
Jag vet att man fixar betydligt mer än man tror. När det krävs så kan man göra nästan vad som helst (kanske till och med VAD som helst).
Nu när jag varit hemma med sjuka barn sedan förra veckan måste jag bara hylla ENSAMSTÅENDE FÖRÄLDRAR!
Jag har känt mig helt knäckt, gråtfärdig, förtvivlad, förbannad, utmattad, less osv osv... Och grejen är att jag inte ens varit ensam med barnen (annat än idag)! Jag blir så imponerad över de föräldrar som roddar en normal vardag med sjuka, gnälliga barn - utan att få avlösning minst en stund varje dag! Att stå mitt i allt kaos och ändå inte tappa förståndet, värdighet och fotfäste.
Jag klagar över hur tröttsamt det är efter en, två, tre dagar. Jag har ändå hjälp av min sambo. Jag vill verkligen hylla ensamma föräldrar för deras fantastiska förmåga att hålla ihop, deras tålamod och uthållighet! Det är fantastiskt att dessa föräldrar fixar allt själv!
Jag ska minnas detta i morgon, när båda barnen är igång!
