Fortfarande sjuk
Händer väldigt lite här just nu... Jag är fortfarande sjuk. Halsontet har gått över, men det var väl det ända också. Hostan gör mig galen, i övrigt hade jag nog bara varit trött. Idag har jag sökt läkaren som jag var till i torsdags, han har inte ringt upp. Sköterskan jag pratade med nu sist (11.00 i dag) sa att hon skulle kolla med läkaren halv 12 om han ringt mig. För övrigt sa hon, när jag undrade hur jag skulle tänka då jag börjar hosta oavbrutet efter att ha gått ner till dagis fram och tillbaka, att när infektionen är som sämst nu, så ska jag helst vara inne och vila.
Hon hade säkert en god avsikt, men hon missade att jag var hemma ensam med två barn och att det kommer att vara så i princip hela veckan då Johan jobbar på två håll just denna vecka... Det går inte att bara vara inne och vila när man har en så här aktiv son som jag har. HAN vill inte vara inne och vila! Grejen är ju att jag inte ens kan ligga och läsa för honom. Börjar jag läsa så bröjar jag också att tok-hosta. Som kvällsläsning har jag legat hos honom och så har vi lyssat på CD-saga och bläddrat i den tillhörande boken!
Aja, jag ska inte klaga. Vad fasen är "lite" hosta och astma jämfört med vad vi gjorde för snart 3 år sedan!? Detta är ju en skitsak på det stora hela! Men det är ju jobbigt i stunden så klart. Sen har jag en sambo som är helt fenomenal! Han tar hand om Vincent nästan all ledig tid han har, han lagar mat, städar OCH jobbar (dessutom på två jobb just nu!). Med tanke på det kan jag omöjligt klaga på hur slitigt det är hemma med tanke på vilket lass han drar!
Hur som helst så är det i princip klart nu att vi flyttar till "vårt" radhus! Vi har nu tackat ja och ska ringa och få komma och kika invändigt i veckan. Äntligen ska vi kunna få lite bättre plats! Och framförallt så ska båda barnen kunna få varsitt rum! Så underbart! Drömmer om flytten och jag har så mycket tankar och planer för den här lägenheten. Har nog gjordt 102 kvm till 201 ist, och det är nog mer ett slott än ett hyres-radhus... Men, det kommer att bli bra ändå! :)
Hon hade säkert en god avsikt, men hon missade att jag var hemma ensam med två barn och att det kommer att vara så i princip hela veckan då Johan jobbar på två håll just denna vecka... Det går inte att bara vara inne och vila när man har en så här aktiv son som jag har. HAN vill inte vara inne och vila! Grejen är ju att jag inte ens kan ligga och läsa för honom. Börjar jag läsa så bröjar jag också att tok-hosta. Som kvällsläsning har jag legat hos honom och så har vi lyssat på CD-saga och bläddrat i den tillhörande boken!
Aja, jag ska inte klaga. Vad fasen är "lite" hosta och astma jämfört med vad vi gjorde för snart 3 år sedan!? Detta är ju en skitsak på det stora hela! Men det är ju jobbigt i stunden så klart. Sen har jag en sambo som är helt fenomenal! Han tar hand om Vincent nästan all ledig tid han har, han lagar mat, städar OCH jobbar (dessutom på två jobb just nu!). Med tanke på det kan jag omöjligt klaga på hur slitigt det är hemma med tanke på vilket lass han drar!
Hur som helst så är det i princip klart nu att vi flyttar till "vårt" radhus! Vi har nu tackat ja och ska ringa och få komma och kika invändigt i veckan. Äntligen ska vi kunna få lite bättre plats! Och framförallt så ska båda barnen kunna få varsitt rum! Så underbart! Drömmer om flytten och jag har så mycket tankar och planer för den här lägenheten. Har nog gjordt 102 kvm till 201 ist, och det är nog mer ett slott än ett hyres-radhus... Men, det kommer att bli bra ändå! :)
Sjuk - IGEN!
Fasen at tman aldrig ska kunna få bli helt frisk någon gång. Alla sjukdomar löser av varandra känns det som. I söndags började jag få ont i halsen, och efter det har jag fått ännu mer ont, hosta, blivit hes och mått allmänt pissigt. Idag fick jag äntligen tid hos en läkare. Dom var väldigt övertygade (både läkaren och sköterskan som fixade tiden) att det bara rörde sig om ett virus och inte halsfluss, lunginflamation eller liknande. Inledde med att fixa en temp och crp-prov. Sen inne hos läkaren lyssnade han på mina lungor och konstaterade att det rörde sig om en förkylning OCH astma!
Han frågade mig om jag tidigare haft någon form av förkylningsastma eller så, och ja... Åkte ju på den skiten för typ 11,5 år sedan och då var det också en förkylning som inte ville gå över. Så nu står jag åter igen på astmamedicin... Det som känns skönt ändå är att jag redan efter 1 dos upplever en liten skillnad! Förstå hur pigg jag ska kunna känna mig om 2 veckor! ;)
Hur som helst så rullar dagarna på här hemma. Det är fullt upp nästan hela tiden. Men det spelar ingen roll hur rörigt och stressigt det kan vara - det finns 2 små filurer här hemma som är superunderbara! :)
De två finaste barnen! Havanna har bara ögon för sin fina storebror!
Den sanna kärleken är syskonkärleken! <3 (jag lovar att lägga upp bilder när dom slåss också! ;P)
Den underbara smilfinken! Tänk att hon kan bli så här glad över att bli kallad pussgurka! :)
Han frågade mig om jag tidigare haft någon form av förkylningsastma eller så, och ja... Åkte ju på den skiten för typ 11,5 år sedan och då var det också en förkylning som inte ville gå över. Så nu står jag åter igen på astmamedicin... Det som känns skönt ändå är att jag redan efter 1 dos upplever en liten skillnad! Förstå hur pigg jag ska kunna känna mig om 2 veckor! ;)
Hur som helst så rullar dagarna på här hemma. Det är fullt upp nästan hela tiden. Men det spelar ingen roll hur rörigt och stressigt det kan vara - det finns 2 små filurer här hemma som är superunderbara! :)
De två finaste barnen! Havanna har bara ögon för sin fina storebror!
Den sanna kärleken är syskonkärleken! <3 (jag lovar att lägga upp bilder när dom slåss också! ;P)
Den underbara smilfinken! Tänk att hon kan bli så här glad över att bli kallad pussgurka! :)
Tid - hur får man den att räcka?
Igår hade jag en dag då mina stresshormoner bara exploderade... Efter att ha hämtat hem en Vincent som inte alls ville gå hem igår, klädde av båda barnen och gjorde iordning för att dom skulle klara sig medan jag fixade med maten. Klockan var strax före 3 när jag påbörjade middagen. 4 skulle Johan vara på möte på solliden... Halv 4 var middagen fortfarande inte klar. Det fick helt enkelt bli så att jag och kidsen skulle skjutsa Johan till mötet, som han skulle bli lite sen till. 5 skulle vi vara på Vincents gympa... Och någon gång skulle jag hinna med att ge Havanna mat också! Det behövs nog ingen närmare beskrivning för att förklara att det var skapligt stressigt.
Vincent har uppnått en ny nivå i trots, och antagligen är det en reaktion på att det nu sjunkit in att han inte längre är ensam i fokus. Att bli storasyskon är, som jag förstår, inte den lättaste processen att bearbeta. Han är tack och lov fortfarande jättefin med sin lillasyster! Det är jag och Johan som får hela härligheten att hantera! Men efter en natt med vak och en dag med allt vad det innebär är det inte alltid man orkar med hans humör och sinnesstämning så bra som man skulle vilja...
Det känns bra att veta att det kommer att rätta till sig. Trotsen kommer att stabilisera sig, Havanna kommer att minska på matrasterna under natten, vi kommer att kunna vara ute och hitta på saker på ett annat sätt, Havanna kommer att bli mindre beroende av mig och jag kommer att kunna lämna henne längre stunder för att ägna mer tid till Vincent. Även om inte "problemen" kommer att försvinna, räknar jag med att jag ska ha utvecklat ett sätt att kunna hantera det på och hitta en ny vardag. Skruttan har ju bara funnits hos oss knappt en månad! Rom byggdes inte heller på en dag!
Snart ska jag börja förbereda maten, sen hämta Vincent. Sen när Johan kommer hem ska han fixa klart med maten för att sedan åka på styrelsemöte. Men för min egen mentala hälsas skull är det bra att Nadja planerade att komma och hälsa på en sväng på kvällskvisten! :) Det är jätteskönt att kunna träffa kompisar, även om man inte alltid kan komma ut hemifrån. :)
Vincent har uppnått en ny nivå i trots, och antagligen är det en reaktion på att det nu sjunkit in att han inte längre är ensam i fokus. Att bli storasyskon är, som jag förstår, inte den lättaste processen att bearbeta. Han är tack och lov fortfarande jättefin med sin lillasyster! Det är jag och Johan som får hela härligheten att hantera! Men efter en natt med vak och en dag med allt vad det innebär är det inte alltid man orkar med hans humör och sinnesstämning så bra som man skulle vilja...
Det känns bra att veta att det kommer att rätta till sig. Trotsen kommer att stabilisera sig, Havanna kommer att minska på matrasterna under natten, vi kommer att kunna vara ute och hitta på saker på ett annat sätt, Havanna kommer att bli mindre beroende av mig och jag kommer att kunna lämna henne längre stunder för att ägna mer tid till Vincent. Även om inte "problemen" kommer att försvinna, räknar jag med att jag ska ha utvecklat ett sätt att kunna hantera det på och hitta en ny vardag. Skruttan har ju bara funnits hos oss knappt en månad! Rom byggdes inte heller på en dag!
Snart ska jag börja förbereda maten, sen hämta Vincent. Sen när Johan kommer hem ska han fixa klart med maten för att sedan åka på styrelsemöte. Men för min egen mentala hälsas skull är det bra att Nadja planerade att komma och hälsa på en sväng på kvällskvisten! :) Det är jätteskönt att kunna träffa kompisar, även om man inte alltid kan komma ut hemifrån. :)
