BM-besök
Jag måste sluta pressa mig själv till bristningsgränsen helt enkelt, för ingen blir lycklig om jag ska tillbringa de sista månaderna gråtandes, helt utslagen eller med något annat trötthets(utmattnings)symtom!
Det hela resulterade iaf att jag lovade att ta det lite mer lugnt och vara väldigt tydlig om vad jag känner och hur jag känner mig. Och om 2 veckor ska jag träffa en läkare och prata om min foglossning och min trötthet, får helt enkelt se vad det mynnar ut i. Och ytterligare en vecka bort ska jag på nytt BMbesök.
Dagens BMbesök innehöll inte bara den ovanstående diskussionen. Vi fick ju höra det underbara lilla hjärtat också! Tänk att ett ljud, påminnande om ett ånglok eller en galopperande häst, kan vara så fantastiskt att höra! Vincent gillar också att höra bebisen. Första SF-måttet togs och det ligger ungefär lika som medan jag väntade Vincent. HJärtljuden hade gått ner till samma som med Vincent, dvs 140 slag/minut, men h*n var inte så samarbetsvillig att låta oss höra så det var inte helt lätt att uppfatta. Blodtrycket ligger också ungefär lika som med Vincent.
Vi tog nya blodprover också. Det kunde eventuellt vara så att jag kunde behöva lite järn, eftersom jag har lite stök med tröttheten. Hon skulle höra av sig om det var något knas på proverna, och hittills har jag inte hört något så jag antar att det inte var något särskilt med det. Hon hade en teori om att allt som hänt efter förra graviditeten tillsammans med att jag jobbar heltid, har en aktiv son hemma och dessutom har smärtproblem kan vara en god förklaring på tröttheten. Att jag inte ska tro att jag har så mycket ork kvar hemma när jag jobbat en hel dag. Hon sa också att eftersom jag burit barn en gång så ÄR kroppen lite mer sliten än första gången. Och det verkar väl som att de förklaringarna är de mest logiska eftersom blodvärdena verkade ok.
Provtagningen var iaf inte alls så bekväm idag. Stucken i båda armarna och tyvärr blev andra sticket en lite mer smärtsam historia så här efteråt. Blev ett mindre bekvämt blåmärke med en utgjutnad.... Tur att det brukar gå till sig snabbt. Jag var lite motvillig att släppa ifrån mig blodet... Får satsa på att samarbeta lite bättre nästa gång!
Nu ska jag iaf se till att vila lite, snart är det dax att äta lite också... Har inte ätit på måååånga timmar nu!
Åh, blodprov är ju aldrig bekvämt! :S
Tror jag börjar få en släng av foglossning själv, men vet inte. Började få ont igår när jag gått ett tag. Skit oxå....
Har du sånt bälte? Har ju kvar mitt från förra ggn så det blir väl till att använda det sen.
Jag har lånat ett sånt där "Gula Rehab Bandet" av en granne. Minskar inte just smärtan, men gör så att allt sitter lite stabilare iaf! Just nu gör det ont mest hela tiden, och det är tur att man vet att det faktiskt är tillfälligt! Mina första känningar av fogarna hade jag omkring v.17, men det har varit väldigt lindrigt fram till helgen, och jag kände inte alls av det vissa dagar. Hoppas att det stannar av lite igen och att den värsta smärtan lägger sig nu efter helgen då jag är tänkt att vila lite extra bra!
