Oktober för 4 år sedan
Jösses, oktober för 4 år sedan innehöll verkligen allt. Läste precis lite ur min blogg från den tiden och det är verkligen stor skillnad på livet då och nu! Månaden inleddes med begravningen av mormor. Jag kan fortfarande inte förstå att det är så länge sedan, samtidigt som det känns som en hel evighet sedan mormor var med oss... Det byttes iaf senare till att jag blev tillsammans med Johan (men det står inte skrivet med dom orden... :P)
Jag fick också ett erbjudande om att vara med i en bilkalender... Haha, humor! Tänk att jag blev erbjuden en fotografering för en kalender, American Streetcars, och nu, 4 år senare sitter jag gravid med andra barnet!
I övrigt var det väldigt mycket häst på den tiden. Det är något jag bitvis saknar massor, men jag vill ändå inte byta ut mitt liv som jag har nu för att gå tillbaka till det som var då. Men nu, när jag inte ridit sedan före midsommar så inser jag att jag saknar hästeriet massor! Och det känns faktiskt fortfarande deppigt att åka upp och "bara" klappa på hästarna. Det gör som lite ont i hjärtat när jag vill ha mer än så. Men jag vet ju att hästarna alltid kommer att finnas kvar på ett eller annat sätt även efter att bebisen kommit ut!
Ja, jag skulle jättegärna kliva upp på en häst nu. Men jag antar att besvikelsen för att jag inte är i samma fysiska form som jag är mentalt skulle bli lika besvärlig som längtan är... Bättre att bara längta tillbaka, och veta att det kommer en dag då jag sitter till häst igen och trivs som fisken i vattnet!
Nu ska jag ta med mig min busiga bebis och gå och sova. Hoppas att h*n lugnar ner sig lite så jag har en chans att hinna somna! ;)
Jag fick också ett erbjudande om att vara med i en bilkalender... Haha, humor! Tänk att jag blev erbjuden en fotografering för en kalender, American Streetcars, och nu, 4 år senare sitter jag gravid med andra barnet!
I övrigt var det väldigt mycket häst på den tiden. Det är något jag bitvis saknar massor, men jag vill ändå inte byta ut mitt liv som jag har nu för att gå tillbaka till det som var då. Men nu, när jag inte ridit sedan före midsommar så inser jag att jag saknar hästeriet massor! Och det känns faktiskt fortfarande deppigt att åka upp och "bara" klappa på hästarna. Det gör som lite ont i hjärtat när jag vill ha mer än så. Men jag vet ju att hästarna alltid kommer att finnas kvar på ett eller annat sätt även efter att bebisen kommit ut!
Ja, jag skulle jättegärna kliva upp på en häst nu. Men jag antar att besvikelsen för att jag inte är i samma fysiska form som jag är mentalt skulle bli lika besvärlig som längtan är... Bättre att bara längta tillbaka, och veta att det kommer en dag då jag sitter till häst igen och trivs som fisken i vattnet!Nu ska jag ta med mig min busiga bebis och gå och sova. Hoppas att h*n lugnar ner sig lite så jag har en chans att hinna somna! ;)
Kommentarer
Trackback
