Cathrin Larsson

Som bakgrund till det här inlägget så är det så att vi har påbörjat nappavvänjning på Vincent lite seriösare nu. Han får ha nappen när han ska sova, inte just någon annan gång.

Idag när jag pysslade i köket så kom Vincent och ville ha en av napparna som låg på diskstället (efter att dom blivit kokade). Jag talade om för honom att han inte skulle få någon napp varpå han började tjuta och tyckte att jag var dum. Jag talade om för honom att han bara fick ha nappen när han skulle sova. Då, bakom min rygg, plockar han med sig en napp och klättrar upp i vagnen och kryper ner i sovsäcken!

När jag upptäcker honom går jag dit och frågar vad han gör. Jag lutar mig fram över vagnen. Då knuffar han på min arm och säger "Sova själv"!!! Vilken buse!



Man kan inte annat än att tycka att han är väldigt kreativ! Han fick ju bara ha nappen när han skulle sova, och eftersom han så gärna ville ha nappen så var det ju bara att gå och sova! Vi får väl börja ställa in vagnen i klädkammaren om han ska köra med det här framöver...

Han har börjat med en massa sånna här kaxigheter. För någon vecka sedan ställde han sig i dörröppningen till hans rum, fötterna brett isär och armarna ut, och sa "stopp, mitt rum!". Jag var på väg in med leksaker till hans rum, så jag frågade honom "Få rjag inte komma in med sakerna?", "Ne!" fick jag som svar... Eh, nehe... "Ta sakerna själv då...", sa jag och gav honom sakerna. Han tog emot grejorna och försvann in på sitt rum och stängde dörren... Självständighetsfas - here we come!

För inte allt för länge sedan låg Johan och Vincent i soffan, nerbäddade under en filt. Jag kom och kikade på dom och då tittar Vincent på mig och upplyser mig att "Här bor vi!". "Får jag inte vara med?" underade jag. "Näe..." Nähe, då går jag väl då...

Han är helt underbar den här lilla killen! Han har personlighet för ett helt kompani och jag älskar det verkligen - även om det ibland står mig upp i halsen... Ska bli spännande att se vad livet har att bjuda för honom! Jag tror att han komemr att kunna lyckas med vad som helst - bara han vill! Vi har börjat jobba på att han ska klä av och på sig på kvällen när han ska byta om till pyjamas. Oftast börjar han gnälla och säger "det går inte", "jag kan inte" "mamma/pappa kan" och "mammas/pappas tur". När man väl lyckas lirka med honom en stund så har han ju fixat ombytet (med lite hjälp) och blir jättestolt! Allt har helt klart med vilja att göra!

Förövrigt så händer det massor med den här lille mannen, i rasande fart dessutom. Är det så att en 2,5 åring ska vara väldigt intresserad av bokstäver? Vincent har fått ärva en dator för att han febrilt vill skriva bokstäver!



Dessutom fick han magnetbokstäver och magnetsiffror idag. Vi resonerar att vi ska ta vara på alla intressen som ploppar upp hos den här mannen. Just nu är det bokstäver, så vi hänger på!

   

Det är helt fantastiskt vad barn kan! Jag blir varm i hjäratat varje gång jag ser Vincent och all utveckling han gör! Det är verkligen jättehäftigt! Det märks att han kommit en bra bit på 2,5 år....