Får liksom ingen rutin på att blogga längre!

Men trots det så försöker jag få till lite endå någon gång ibland!

Den här gången klagar jag nog mest, så ids du inte ta del av min sopkorg så hoppa över detta inlägget. :)

- Jag började så bra med viktprogrammet i början av året. Nu har jag världens återfall och har till och med bröjat dricka Coca Cola igen! INTE BRA! Ska se om jag kan få ordning på motivationen snart igen. Ett mål innan jag skulle bli gravid igen var ju att gå ner i vikt. Det kanske är dax att börja försöka iaf, det handlar ju iaf om minst 10 kg!

- Sjukdomarna gnager som skavsår... Vi blir som aldrig riktigt friska här hemma. Johan släpar med en förkylning som slog ut honom rejält. Vincent går ju med sitt, vad det nu är, och snorar. Jag har ont i helsen till och från, har magkatarr och skulle nästan påstå att jag har börjat om med någon slags sömnsjuka. Måste hitta ett sätt att läka ut... Vila? Vad är det? Vem tusan har tid att vila, det är ju massor, massor att göra - både hemma och på jobbet! Struktur kanske är bättre, men det läker väl kanske inte ut halsontet... Aja, det är ju egentligen bara på morgonen och kvällen som jag känner mig lite sjuk, så det får väl vara så då.

Nej, jag ska egentligen inte klaga. Allt handlar bara om att ta tag i mig själv, men svårigheten är bara motivation. Det är mycket jag skulle vilja, men det blir ju ingen riktig effekt när motivationen inte infinner sig. Motivation... Man kanske kan googla på det, se om man kan hitta någon!?

Förövrigt så var jag och Vincent på Storsjöbadet i torsdags. Han gillade det verkligen och skulle nog helst ha varit där mer än de 1,5 timmarna det blev. Nu får jag nog projektera ytterligare badtillfällen, för inte kan man väl sluta när det är så roligt!? (Det var ju bara det där med att ha baddräkt som sved... :P) Motivation?

Nästa lördag är det dax för tävling igen, klubbdressyr. Efter Göteborgsresan var jag jätteinspirerad! Nu ska bara inspirationen kanaliseras lite för att resultera i fin ridning! Motivation?

Johan utmanade mig med ganska hårda ord härromkvällen. Till stor del sanning, men en bitter sanning. Kanske borde jag spotta i nävarna och anta utmaningen. Den skulle ju resultera i mycket av det jag vill. Men till vilket pris, att lägga undan ridningen? Nja, jag vet inte jag. Ridningen är ju så behövlig för mitt psyke... Kanske ska jag anta utmaningen, men i privat logi!? Motivation?

Ja, det kanske finns många motiverande situationer. Den är väl alltså egentligen den inre motivationen som är svårigheten. Man måste ju bara bestämma sig och börja så kommer ju delmålen skapa och fylla på den inre motivationen! Om det är så lätt, varför är det då så svårt!?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0