Cathrin Larsson

Så var snart dagen till ända. Bara lite tvätthämtning kvar, sedan sängen och några timmars återhämtning innan det är dax att ladda upp för jobbet. Trots att dagen inte inneburit så mycket idag så känner jag mig helt slut! På dagens schema fanns egentligen bara Vincents magnetröntgenundersökning och tvättstugan.

Strax innan jul gjorde Vincent en MR-undersökning som visade att tumören i brötkorgen hade växt. Idag var det äntligen dax för uppföljningen av den undersökningen. 3 månader har gått och nu räknar man med att OM det är en tillväxt som hotar, så ska det kunna utläsas nu.

Under typ 1,5 vecka har vi sovit dåligt, både Johan och jag, och nu är det bara en vecka kvar innan vi vet om förra undersökningens resultat fortsätter åt samma håll som då. Det har varit en tung tid nu, när man inte vet vad som händer framöver. Frågorna är så många och jag antar att svaren inte är fullt lika många.

Nu får vi kämpa på lite drygt en vecka. Vi har bett om att få röntgensvaren nere på sjukhuset tillsammans med läkare och kurator. Det känns som ett bra skyddsnät OM det skulle vara tunga svar vi får. Annars kan dom ju få vara med och glädjas OM det är bra besked dom har att komma med!

Vincent var jätteduktig idag. Han kliver in på avdelningen och bara börjar charma hur många som helst! Han är en riktig glädjespridare! Samtidigt är han väldigt målmedveten och bestämd. Han tyckte det var helt ok att leka med narkosläkaren, använda honom som tunnel för att köra bil och krypa, men att följa med in i rummet där han skulle sövas var inte alls lika populärt! Han vände på klacken med armarna i kors och skulle absolut inte gå in där... Sunda lilla kille! Hur som helst så lockade vi med oss honom dit in, och sedan var det bara att sätta masken för narkosen.

På uppvaket sen var han ledsen. Han låg mest mot min axel och var lugn så länge ingen pratade med honom. Det tog ungefär 20 minuter efter att vi kommit dit tills han satt upp och läste bok. Efter lite drygt en halvtimme svepte han sin vällingflaska och en liten stund senare fick vi åka tillbaka upp på dagvården för att packa ihop oss. Så fort är jag inte riktigt van att det går. Han brukar oftast behöva få sova en stund på uppvaket för att orka kvickna till. Den här gången var han riktigt pigg!

Efter sjukhuset åkte vi till Barnens Hus i vanlig ordning. Han brukar få åka dit och välja en sak för att han varit duktig. Idag plockade han med sig en fin häst (plasthäst) som han absolut skulle ha - fram till att han strax innan vi ska gå och betala vänder tillbaka för att titta på bilarna och hittar en Blixten McQueen som lockade ett uns mer den här gången... Självklart fick han bilen. Det var dessutom en bil som byter färg när den spolas i kallt eller varmt vatten.

Som avslutning på "hans dag" så åt vi middag på McDonalds. Det är också en av hans grejor. När man frågar honom vad han vill ha till middag så svarar han ofta hamburgare, så det är ju givet att han ska få det när han fått fasta hela dagen!

I morgon är det normal vardag igen. Jobb och dagis för familjen Zetterlund/Larsson. Märkligt hur skiftande dagarna kan vara. Man lever två parallella liv på något vis... Nu blir det sista vändan i tvättstugan innan det är dax att krypa ner under täcket!