Tuggummi under fötterna och potatismos i huvudet
Ja, ungefär så har det väl varit här hemma idag. Ingen här hemma har varit i toppform, men vi har lyckats prestera 41 kanelbullar! Vincent och Johan skulle baka bullar idag och vips så var jag också involverad i det där bullbaket! 41 stora och smaskiga bullar blev det iaf! Toppen inför Vincents stundande treårsfirande!
Tänk att jag för 3 år sedan gjorde mitt första seriösa besök på BB ungefär vid den här tiden. Värkarna hade börjat och jag ringde ner till förlossningen för att få komma ner för en status. 3 cm var jag öppen då... Tänk att det gått hela 3 år! Det är inte klokt! Min fina lilla prins har bara funnits i nästan 3 år och det känns som att jag aldrig varit utan honom! Att få barn ÄR verkligen ett sant mirakel! Inget är viktigare än sitt barn när man väl har dom i sin famn.
Men tillbaka till idag... Det har gått i slowmotion och Vincent har väl varit den av oss som haft det jobbigast. Han fick en riktig ihopklappning idag på eftermiddagen. Efter lite drygt en timmes gråtande och en liten släng näsblod kraschade han i sängen. Han fick sova i 45 minuter innan vi petade på honom igen. Det blev bulle och godis ist för mat idag. Han fixade helt enkelt inte att sätta sig vid bordet och äta middag. Och så fick det vara. Han är som en urvriden trasa, även om han är rätt ok i skrivande stund, och då får det vara så. Alla har vi våra dagar som är bättre och sämre.
Ska snart lyfta på rumpan och traska in i köket för att stöka bort middagen. Ska frysa in lite av den goda laxen som sambon fixade iordning. Även middagen gick i trötthetens tecken btw. Allt gjorde sig helt själv i ugnen och på spisen. Vi har inte anstängt oss mycket alls idag, och så ska kvällen få gå också. I morgon är det dax för tårtbak- och det ska absolut inte bli något jobbigt och långdraget projekt!
Nu ska jag strax lösa av sambon inne hos sonen. Liverpool spelar i kväll och Johan vill ju så klart se sitt lag... Vi får väl se hur länge Vincent orkar...
Bilder från bullbak osv kommer nog senare i kväll, dom är inte inlagda ännu...
Tänk att jag för 3 år sedan gjorde mitt första seriösa besök på BB ungefär vid den här tiden. Värkarna hade börjat och jag ringde ner till förlossningen för att få komma ner för en status. 3 cm var jag öppen då... Tänk att det gått hela 3 år! Det är inte klokt! Min fina lilla prins har bara funnits i nästan 3 år och det känns som att jag aldrig varit utan honom! Att få barn ÄR verkligen ett sant mirakel! Inget är viktigare än sitt barn när man väl har dom i sin famn.
Men tillbaka till idag... Det har gått i slowmotion och Vincent har väl varit den av oss som haft det jobbigast. Han fick en riktig ihopklappning idag på eftermiddagen. Efter lite drygt en timmes gråtande och en liten släng näsblod kraschade han i sängen. Han fick sova i 45 minuter innan vi petade på honom igen. Det blev bulle och godis ist för mat idag. Han fixade helt enkelt inte att sätta sig vid bordet och äta middag. Och så fick det vara. Han är som en urvriden trasa, även om han är rätt ok i skrivande stund, och då får det vara så. Alla har vi våra dagar som är bättre och sämre.
Ska snart lyfta på rumpan och traska in i köket för att stöka bort middagen. Ska frysa in lite av den goda laxen som sambon fixade iordning. Även middagen gick i trötthetens tecken btw. Allt gjorde sig helt själv i ugnen och på spisen. Vi har inte anstängt oss mycket alls idag, och så ska kvällen få gå också. I morgon är det dax för tårtbak- och det ska absolut inte bli något jobbigt och långdraget projekt!
Nu ska jag strax lösa av sambon inne hos sonen. Liverpool spelar i kväll och Johan vill ju så klart se sitt lag... Vi får väl se hur länge Vincent orkar...
Bilder från bullbak osv kommer nog senare i kväll, dom är inte inlagda ännu...
Kommentarer
Trackback
