Cathrin Larsson

Idag var det då röntgen igen... Lite ångestladdat varje gång. När vi får röntgensvar och det varit bra så har vi kopplat av ett tag igen, men så närmar det sig nästa undersökning och vips så kryper oron fram ur sina vrår... Idag gjordes en magnetröntgen och benmärgssick. Benmärgen har varit frisk länge, lite över 1 år, men man vet ju aldrig... Allt vi önskar och hoppas på är att det ska vara lika bra på insidan som det är på utsidan!

Röntgenbilderna kom till Umeå idag och benmärgsprovet anländer i morgon, därefter kommer det till vår vetskap om hur det ser ut... Antagligen vet vi inget före helgen.

Vincent var helt fantastisk idag, precis som så många andra dagar. Han var både arg och ledsen idag och det är verkligen inte konstigt. Det är som Vimse var idag som barn ska vara! Han ville först inte ha Emla (bedövningskräm), sen ville han inte ha stasbandet, ville inte stickas, ville inte vara på sängen, ville inte sövas, ville inte vara på uppvaket... Ville helt enkelt ingenting! Förstå vad man utsätter kottarna för... Det är fantastiskt att dom fixar sånt här utan större psykiska biverkningar!

Nu sover han gott för i kväll. Jag och Johan är hyfsat avtrubbade båda två. Trots att vi faktiskt inte gör så mycket så är man ganska mör i huvudet efter en sån här dag! Vi hamnar nog i soffan tills det är dax att sova. I morgon är det ju en dag som vilken som helst. Vi båda ska jobba och Vincent ska på förskolan. Det är tur att han inte har ett så avancerat språk, så han går på förskolan och skrämmer upp barnen där! ;)

Han är btw 82,5 cm lång och väger 11 kg prick! :)