Vinterkräksjukan
Ja, igår flyttade alltså Vinterkräksjukan in, eller egentligen kanske redan i måndags... Johan kom hem vid 15-tiden igår och kräktes och sov hela eftermiddagen. Senare på kvällen började jag, och sen har jag hållit på en bra bit in på natten. Nu på förmiddagen känns det iaf som att det värsta är över. Fortfarande ledsen mage, men det går att peta i sig lite avslagen cola och vatten med tesked. Johan pratar om att försöka börja äta lite.
Vincent i sin tur har absolut ingen förståelse för sina föräldrar. Han tycker att vi är riktigt tråkiga som bara vill ligga och vila. Han blir jättearg och kastar ner saker som han vet att man inte får... Han har dessutom en pappadag och det duger bara om pappa följer med honom och leker!
När jag klev upp i morse var jag vek, kändes ungefär som att jag skulle gå av på mitten... Så är det ju varje gång man kräks - oavsett om det är magsjuka eller bakfylla (iofs har jag aldrig kräkts efter att ha druckit, men det har ju samma effekt på kroppen)... Att dessutom då ha Vincent att tänka på kändes lite tufft! Jag var inte helt på hugget att ställa mig och göra gröt till honom, men det går som inte att välja!
Tänk vad bra man hade det när man var liten själv! Så fort man blev sjuk så passade mamma upp, och antingen var mamma aldrig sjuk eller så har man förträngt det! Men man blev nerbäddad i soffan med extra lakan, filt och en hink nedanför. När man piggade på sig så fick man avslagen cola, fil eller nyponsoppa, alltid serverat - behövde aldrig gå iväg själv och hämta. Som vuxen får man klara sig själv. Hade jag inte haft barn hade jag legat nerbäddad hela dagen! Men så är nu inte fallet och hur klen och vek man än känner sig så får man inte välja hur dagen ska se ut! Nu börjar det vankas lunch för den lilla!
Men efter lunch är det ju tänkt att skrutt ska sova. Idag blir det nog ute till o med! Då blir det helt klart lite vila!
Vincent i sin tur har absolut ingen förståelse för sina föräldrar. Han tycker att vi är riktigt tråkiga som bara vill ligga och vila. Han blir jättearg och kastar ner saker som han vet att man inte får... Han har dessutom en pappadag och det duger bara om pappa följer med honom och leker!
När jag klev upp i morse var jag vek, kändes ungefär som att jag skulle gå av på mitten... Så är det ju varje gång man kräks - oavsett om det är magsjuka eller bakfylla (iofs har jag aldrig kräkts efter att ha druckit, men det har ju samma effekt på kroppen)... Att dessutom då ha Vincent att tänka på kändes lite tufft! Jag var inte helt på hugget att ställa mig och göra gröt till honom, men det går som inte att välja!
Tänk vad bra man hade det när man var liten själv! Så fort man blev sjuk så passade mamma upp, och antingen var mamma aldrig sjuk eller så har man förträngt det! Men man blev nerbäddad i soffan med extra lakan, filt och en hink nedanför. När man piggade på sig så fick man avslagen cola, fil eller nyponsoppa, alltid serverat - behövde aldrig gå iväg själv och hämta. Som vuxen får man klara sig själv. Hade jag inte haft barn hade jag legat nerbäddad hela dagen! Men så är nu inte fallet och hur klen och vek man än känner sig så får man inte välja hur dagen ska se ut! Nu börjar det vankas lunch för den lilla!
Men efter lunch är det ju tänkt att skrutt ska sova. Idag blir det nog ute till o med! Då blir det helt klart lite vila!
Kommentarer
Postat av: Magda
Men kan inte mamma ändå komma och ta hand om en när man är vuxen då? Fattar inte det där. Vi är ju fortfarande deras barn så tycker nog att dom kan komma ändå jag
Postat av: Cathrin
Jag tror att systemet fungerar som så att när man blir vuxen får man ta hand om saker själv... Sen hjälper föräldrarna till med detaljerna, som typ handling om man behöver något (vilket man alltid gör med tanke på att magsjuka sällan brukar vara inplanerat!)
Trackback
