Cathrin Larsson

Vid 14-tiden gav vi oss iväg till bussen, jag och Vincent. Vi klev på vid dagis. Innan vi nått Parkskolan (typ halvvägs ner till stan och 1/4 av resan till Häslocentralen) spydde Vincent upp HELA mellisen! Och då kan jag meddela att persika-yoghurt inte alls luktar särskilt gott när den har varit i magen undefär en timme...

Jag, mitt pucko, hade lämnat skötväskan hemma! Så där stod jag ganska handfallen i bussen, med en nerkräkt unge som skakade och grät, med kräks på händerna och visste inte alls vad jag skulle göra. En jättevänlig mamma som klev på efter mig med sin tvillingvagn frågade om jag ville ha några våtservetter - självklart tackade jag ja till det! Försökte torka upp så mycket jag kunde men det var lite för mycket och snabbt insåg jag att jag var chanslös mot denna uppkastning... Tröjan var helt blöt, jackan var nerkräkt, byxorna, filten, snuttefilten, fällen... Ja i princip allt var kladdigt och luktade... ursäkta språket... FAN! Snabbt försökte jag fatta ett bra beslut om vad jag skulel hitta på. Jag hade ju INGENTING med mig för att kunna hjälpa min skrutt!

När vi lämnade centrum (i centrum gick jag fram och fick hushållspapper av chauffören) ringde jag Johan och frågade hur snabbt han kunde komma ifrån. Jag hade ju åkt med minsta möjliga marginal för mitt besök på HC, eftersom jag skulle undvika att smitta andra i väntrummet... Johan kunde iaf smita ganska direkt, och då åkte han hem och hämtade skötväskan och en overall. Jag gick fram till kassan på HC och frågade om jag kunde få en påse till skruttens kläder (jag fick en sopsäck! :P) och sedan försvann jag in på toaletten i väntrummet. Sköterskan som vi skulle träffa sköt fram vårt besök och jag väntade på Johan (jättelänge kändes det som!) Vincent mådde bra igen, så han förstod inte riktigt varför jag spärrade in honom på toaletten...

När Johan sedan kom så fixade jag på kläder på Vincent medan Johan gick ut med vagnen till bilen. Sedan fick vi komma in på undersökningsrummet och sköterskan tittade i min hals. Hon sa att jag hade en rodnad i halsen, och någon enstaka vit prick, den högra tonsillen var lite stor, men att hon inte ansåg att det skulle behövas några prover eftersom halsfluss mycket sällan kommer tillsammans med förkylning (snuva och hosta) och eftersom jag inte heller hade feber. Konstaterat virus?? Hur som haver så fick jag utskrivet Cocilliana för hostan eftersom den gör så onti bröstet och i halsen. Och med det fick jag åka hem och vila (?).

Nu i kväll tvättar jag alla kräk-kläder och vagnklädseln och sittdelens ram på vagnen. Bältet sitter fast i ramen, och spännena var nerkräkta... Nu i kväll fick Vincent lite Bislovon för att försöka lösa slemmet i halsen. Det är troligen av det som han kräktes både i morse och i eftermiddag.

Jag fick en förmaning till på HC... Sköterskan avrådde mig från att ta mer nässpray... Och jag försökte verkligen låta bli. Nu i kväll började jag bli smått hysterisk och ville nästan bara börja gråta! Varför? Jo, för att jag helt enkelt inte kunde andas! Försökte jag svälja så blev det värsta vakuumet i huvudet, vilket är lika bekvämt som det låter! Till slut klarade jag inte av att låta bli nässprayen... Satans (ursäkta språket igen) abstinens (om det är det jag drabbats av i kväll...) Jag har full förståelse för andra människor med beroende. Vad jag inte förstår riktigt är hur man hanterar avvänjningen... Ska man bara tvärsluta? Eller ska man trappa ner? Nässpray får man bara ta i 10 dagar, sen måste man ha minst 10 dagar uppehåll för att inte är beroende, då är det kanske inte läge att trappa ner 5 dagar... Svårt, framförallt när man blir så frustrerad när man inte kan andas eller svälja... Hur som helst så ska jag styra upp det där nu! :/

Nu får vi se vad morgondagen bjuder på... Förhoppningsvis fint väder så jag och Vimse kan vara ute en liten stund. Det behöver vi nog båda två för att bli friska!