Märkligt vad tiden kan göra med en!
Sökte på mitt namn på google, ibland kan det vara lite intressant att se om man blir omnämnd någonstans. Även den här gången var det bara blogg och facebook som visade resultat, förutom en grej till...
http://op.se/ettan/extralasning/lordag/1.1514507-1-arige-vincent-kampar-mot-cancer
Detta hade jag nästan glömt! Jösses, det är bara lite mer än ett halvår sedan och det känns så avlägset! Det är nästan så att jag inte minns hur det var att bo på sjukhus! Märkligt, verkligen märkligt!
Förra året vid den här tiden hade vi kommit igång med cyt-behandlingen på riktigt. Jag gick ut med läget i bloggen den 26 juni förra året. Nu när jag ser det lilla busfröet så syns det ingenting av att han varit så pass dålig, förutom de ärr han har på halsen och på bröstet. Det syns inga tecken om att han fortfarande har tumörvävnad i kroppen, vilket det fortfarande gör - det är inte över än även om allt är hur stabilt som helst i hans värld.
Ett år, ett år av kaos, ett år av ovisshet, ett år av en helt ny livssyn...
Det är bara så himla skönt att se hur det går för vår lilla krabat! Den lilla killen som idag klättrade upp och satte sig på vardagsrumsbordet när han tittade på Nicke Nyfiken. Den lilla killen som har så himla mycket egen vilja. Den lilla killen som börjar prata mer och mer och med fler och fler ord!
Men det är ganska fantastiskt vad ett år kan betyda för en individ! Här två bilder;
Den första är från 090513, Vincent väntar på att åka iväg till operation för en ny CVK.
Den andra är från 100515, Vincent busar i stugan!
Detta får tala för sig själv! :)
http://op.se/ettan/extralasning/lordag/1.1514507-1-arige-vincent-kampar-mot-cancer
Detta hade jag nästan glömt! Jösses, det är bara lite mer än ett halvår sedan och det känns så avlägset! Det är nästan så att jag inte minns hur det var att bo på sjukhus! Märkligt, verkligen märkligt!
Förra året vid den här tiden hade vi kommit igång med cyt-behandlingen på riktigt. Jag gick ut med läget i bloggen den 26 juni förra året. Nu när jag ser det lilla busfröet så syns det ingenting av att han varit så pass dålig, förutom de ärr han har på halsen och på bröstet. Det syns inga tecken om att han fortfarande har tumörvävnad i kroppen, vilket det fortfarande gör - det är inte över än även om allt är hur stabilt som helst i hans värld.
Ett år, ett år av kaos, ett år av ovisshet, ett år av en helt ny livssyn...
Det är bara så himla skönt att se hur det går för vår lilla krabat! Den lilla killen som idag klättrade upp och satte sig på vardagsrumsbordet när han tittade på Nicke Nyfiken. Den lilla killen som har så himla mycket egen vilja. Den lilla killen som börjar prata mer och mer och med fler och fler ord!
Men det är ganska fantastiskt vad ett år kan betyda för en individ! Här två bilder;
Den första är från 090513, Vincent väntar på att åka iväg till operation för en ny CVK.
Den andra är från 100515, Vincent busar i stugan!
Detta får tala för sig själv! :)
Fortfarande lite jobbångest
Trots att jag haft stadigt jobb sedan februari, är schemalagd (och har skrivit under anst.avtal till sista juli) och att jag är garanterad jobb i höst och minst 1 år framåt så har jag lite jobbångest!
1 mars började jag jobba heltid på ett tjänstledighetsvikariat, efter en månads halvtidsvikariat. Kvinnan X som jag jobbar för provade på något nytt och i vår lystes den tjänsten inför hösten. Mitt dilemma är att min plats i enheten beror på om X får tjänsten där hon provade vingarna. Får hon den tjänsten får jag vara kvar där jag är, på en tillsvidaretjänst. Får hon inte tjänsten så får jag börja på en annan av enhetens förskolor, på ett årsvikariat. Ni förstår ju själva vad jag hoppas på!
Min förhoppning var att få veta den här veckan. Idag var chefen på besök och han trodde att han skulle få veta i morgon och att jag då i min tur får veta direkt... Samtidigt så hade X fått information om att hon ska få veta nästa vecka... Skulle ju vara skumt om jag och mina kollegor får veta före X...
Precis mitt i att jag skriver detta inlägg ringde en rektor från Brunflo ang en tillsvidaretjänst som jag sökt... Vi gjorde en bra deal om att jag ska höra av mig när jag vet vart jag hamnar. Blir jag aktuell för "bara" årsvikariatet så känns ju helt klart tilsvidaretjänsten aningens mer intressant! Det är skoj att få höra att man är utvald som en av fyra som var intressanta för en intervju!
Nu ska jag gå och fortsätta natta en liten gråtprick i spjälsängen... Nu har jag jobbat på att lägga honom under 45 minuter, och han verkar inte alls sugen på att sova... *suck* Trött är han, men han vill helt enkelt inte koppla av och somna... På återskrivande/läsande, förhoppningsvis med ett glatt jobbesked! :) Skulle passa bara i morgon, så jag kan skina ikapp med solen! :P
1 mars började jag jobba heltid på ett tjänstledighetsvikariat, efter en månads halvtidsvikariat. Kvinnan X som jag jobbar för provade på något nytt och i vår lystes den tjänsten inför hösten. Mitt dilemma är att min plats i enheten beror på om X får tjänsten där hon provade vingarna. Får hon den tjänsten får jag vara kvar där jag är, på en tillsvidaretjänst. Får hon inte tjänsten så får jag börja på en annan av enhetens förskolor, på ett årsvikariat. Ni förstår ju själva vad jag hoppas på!
Min förhoppning var att få veta den här veckan. Idag var chefen på besök och han trodde att han skulle få veta i morgon och att jag då i min tur får veta direkt... Samtidigt så hade X fått information om att hon ska få veta nästa vecka... Skulle ju vara skumt om jag och mina kollegor får veta före X...
Precis mitt i att jag skriver detta inlägg ringde en rektor från Brunflo ang en tillsvidaretjänst som jag sökt... Vi gjorde en bra deal om att jag ska höra av mig när jag vet vart jag hamnar. Blir jag aktuell för "bara" årsvikariatet så känns ju helt klart tilsvidaretjänsten aningens mer intressant! Det är skoj att få höra att man är utvald som en av fyra som var intressanta för en intervju!
Nu ska jag gå och fortsätta natta en liten gråtprick i spjälsängen... Nu har jag jobbat på att lägga honom under 45 minuter, och han verkar inte alls sugen på att sova... *suck* Trött är han, men han vill helt enkelt inte koppla av och somna... På återskrivande/läsande, förhoppningsvis med ett glatt jobbesked! :) Skulle passa bara i morgon, så jag kan skina ikapp med solen! :P
Ett varmt välkomnande och ett stort tack!
När Gustav gick bort fick han en väldigt genomtänkt begravning. Gustav älskade sina gosedjur om jag tolkat hans mamma rätt och inför hans begravning skapade hans mamma en Nalle-insamling som först skulle vara närvarande vid begravningen och sedan skulle dessa nallar få flytta till sjuka barn.
http://annasanatomi.blogspot.com/2010/03/om-begravningen.html
Självklart införskaffade vi en nalle och skickade upp till begravningen! Det var så självklart att vi ville ge tillbaka av det vi upplevt att vi fått. Det var också självklart att vi ville visa deltagande i begravningen trots att vi inte hade möjlighet att vara med fysiskt! Men det verkade som att alla anammat det här med nallarna!
http://annasanatomi.blogspot.com/2010/03/begravningen.html
Grodan som sitter längt till vänster i bild 8, fick flytta hem till Vincent. Jag blev jätteförvånad den dagen då det kom en Groda till honom, med ett tillhörande brev från Gustavs mamma. Hon skrev att den busiga grodan hade busat färdigt hos henne och att hon ville att Vincent skulle ta hand om den. Och vad gjorde Vincent?
Jo...
Tack Anna och Tack Gustav!
http://annasanatomi.blogspot.com/2010/03/om-begravningen.html
Självklart införskaffade vi en nalle och skickade upp till begravningen! Det var så självklart att vi ville ge tillbaka av det vi upplevt att vi fått. Det var också självklart att vi ville visa deltagande i begravningen trots att vi inte hade möjlighet att vara med fysiskt! Men det verkade som att alla anammat det här med nallarna!
http://annasanatomi.blogspot.com/2010/03/begravningen.html
Grodan som sitter längt till vänster i bild 8, fick flytta hem till Vincent. Jag blev jätteförvånad den dagen då det kom en Groda till honom, med ett tillhörande brev från Gustavs mamma. Hon skrev att den busiga grodan hade busat färdigt hos henne och att hon ville att Vincent skulle ta hand om den. Och vad gjorde Vincent?
Jo...
Tack Anna och Tack Gustav!
