Ängslan
Idag sitter nerverna ytligt känns det som. I onsdags förra veckan så var Vincent på magnetröntgen, den första efter avslutad behandling. Vår läkare sa att hon skulle försöka fixa att vi fick svar redan i fredags, men så blev det inte.
Nu sitter man här och väntar på att dom ska ringa... Klumpen i magen... Fan att det hänger så mycket på det här samtalet! Ett samtal som oavsett kommer att förändra våran situation igen!
Antingen hamnar vi på sjukhus igen. En oviss tid, oviss behandling, ovisst resultat... Det finns många funderingar kring det senariot kan jag lova! Tyvärr inte så många optimistiska funderingar. Och det är givetvis dom sakerna man funderar kring mest, och vad fasen som kommer att hända om det går den vägen. HEMSKA TANKE!
Eller så hamnar skrutten på förskola ist. En omställning då jag ska ut i yrkeslivet igen, ska ställa tillbaka mig till ett normalt liv - vad det nu är! Jag hann ju som inte med att skapa ett normalt liv som mamma. Jag var ju bara mamma i 6 månader innan allt fick ställas åt sidan. Den vardag som man vant sig vid i 9 månader är plötsligt borta, ingen övergång, ingen förberedelse - borta. Självklart är det positivt, jag får ju komma ut bland folk igen, träffa människor och hitta min yrkesroll igen. Spännande minst sagt, men det ÄR svårt att lämna en "trygg" vardag och kasta sig ut ur boet.
Men fokus ligger som inte riktigt på jobb än... Fokus ligger på telefonen och samtalet som vi väntar på... Hoppas dom ringer idag så vi inte behöver vänta en dag till! Varje dag är en press, även om helgen gått riktigt bra. Jag hoppas verkligen för skruttens skull att han fortfarande är i samma status, att det står stilla eller att det krympt ytterligare.
Han måste få vara frisk, eller iaf ha normala sjukdomar som förkylning, magsjuka, vattkoppor, löss och annat som man i vanliga fall fasar, men som är småpotatis för vår del! Det kryper i kroppen, ont i magen, noll aptit osv... Hoppas att detta löser sig idag... Jag lovar att uppdatera så fort jag vet något! Nu ska jag dra på mig kläder och busa loss lite med skrutten som åter igen tittar på sin favoritfilm - BILAR. (Efter en alltför tidig morgon, arg som ett bi, är trött och lite seg, så vilar han vid TVn... Tredje morgonen på fyra dagar! Tänder på g??)
Nu sitter man här och väntar på att dom ska ringa... Klumpen i magen... Fan att det hänger så mycket på det här samtalet! Ett samtal som oavsett kommer att förändra våran situation igen!
Antingen hamnar vi på sjukhus igen. En oviss tid, oviss behandling, ovisst resultat... Det finns många funderingar kring det senariot kan jag lova! Tyvärr inte så många optimistiska funderingar. Och det är givetvis dom sakerna man funderar kring mest, och vad fasen som kommer att hända om det går den vägen. HEMSKA TANKE!
Eller så hamnar skrutten på förskola ist. En omställning då jag ska ut i yrkeslivet igen, ska ställa tillbaka mig till ett normalt liv - vad det nu är! Jag hann ju som inte med att skapa ett normalt liv som mamma. Jag var ju bara mamma i 6 månader innan allt fick ställas åt sidan. Den vardag som man vant sig vid i 9 månader är plötsligt borta, ingen övergång, ingen förberedelse - borta. Självklart är det positivt, jag får ju komma ut bland folk igen, träffa människor och hitta min yrkesroll igen. Spännande minst sagt, men det ÄR svårt att lämna en "trygg" vardag och kasta sig ut ur boet.
Men fokus ligger som inte riktigt på jobb än... Fokus ligger på telefonen och samtalet som vi väntar på... Hoppas dom ringer idag så vi inte behöver vänta en dag till! Varje dag är en press, även om helgen gått riktigt bra. Jag hoppas verkligen för skruttens skull att han fortfarande är i samma status, att det står stilla eller att det krympt ytterligare.
Han måste få vara frisk, eller iaf ha normala sjukdomar som förkylning, magsjuka, vattkoppor, löss och annat som man i vanliga fall fasar, men som är småpotatis för vår del! Det kryper i kroppen, ont i magen, noll aptit osv... Hoppas att detta löser sig idag... Jag lovar att uppdatera så fort jag vet något! Nu ska jag dra på mig kläder och busa loss lite med skrutten som åter igen tittar på sin favoritfilm - BILAR. (Efter en alltför tidig morgon, arg som ett bi, är trött och lite seg, så vilar han vid TVn... Tredje morgonen på fyra dagar! Tänder på g??)
Kommentarer
Postat av: Tess
LYCKA TILL!!!!!
Kram Tess
Postat av: Jenni
Jag håller mina tummar så hårt jag bara kan, måtte de ringa och ge er ett positivt svar! Tänker på er, stor kram!
Postat av: Maria
Åh vad gruvsamt!!! Jag håller tummarna att samtalet blir ett positivt sådant!!!
Kram
Trackback