Skillnaden på dag och dag, år och år
Det är ganska overkligt när man tänker tillbaka. I kväll sitter jag åter igen med mitt CV och samtidigt ska jag titta på Top Model. Ska se till att maila iväg mina jobbansökningar kväll. Jag ska söka 13 tjänster (tror jag det var). I morgon är det som vanligt jobb och då ska vi börja med utvecklingssamtalen.
För ett år sedan var vi i Umeå, på Barn 3, och förberedde oss för Vincents första operation. 27 april 2009 fick han sin första CVK.
Tänk vad allt kan bli upp och nervänt och vad mycket som kan hända på 1 år. Det känns som att det här året har gått riktigt fort, men endå känns det som att det hänt så fruktansvärt mycket! Från dag till dag är energin olika. Tröttheten kommer smygande, även om jag försöker att inte tänka på det. Det känns på att jobba heltid, att ha kvällsmöten och knappt hinna träffa familjen. Det senaste året har jag ju mesta dels varit strandad på ett ställe, sovit tidigt med Vincent och haft ett lågt tempo. Nu är det helt annat. Jag vill inte klaga på att jag jobbar, och jobbar heltid, men jag vill nog påstå att det är tufft att jobba heltid när den värsta pressen lagt sig.
Nu saknar jag föräldraledigheten igen. Nu när Vincent är "som vanliga barn" och kan göra i det närmaste allt så skulle det vara så skoj att kunna hitta på saker med honom. Ser fortfarande fram emot att gå på storsjöbadet med honom. Ska försöka passa in det någon dag framöver. Helgerna är bara för korta... Man hinenr ju inte göra något! Man vill vila, umgås med vänner, umgås med familjen, städa, tvätta... Tiden räcker ju helt enkelt inte till! Hur gör folk för att hinna med saker när dom jobbar heltid!?
Nej, nu ska jag skriva på mina jobbansökningar och skicka iväg dom... Kanske man kan få tag på ett fast jobb snart! :/
För ett år sedan var vi i Umeå, på Barn 3, och förberedde oss för Vincents första operation. 27 april 2009 fick han sin första CVK.
Tänk vad allt kan bli upp och nervänt och vad mycket som kan hända på 1 år. Det känns som att det här året har gått riktigt fort, men endå känns det som att det hänt så fruktansvärt mycket! Från dag till dag är energin olika. Tröttheten kommer smygande, även om jag försöker att inte tänka på det. Det känns på att jobba heltid, att ha kvällsmöten och knappt hinna träffa familjen. Det senaste året har jag ju mesta dels varit strandad på ett ställe, sovit tidigt med Vincent och haft ett lågt tempo. Nu är det helt annat. Jag vill inte klaga på att jag jobbar, och jobbar heltid, men jag vill nog påstå att det är tufft att jobba heltid när den värsta pressen lagt sig.
Nu saknar jag föräldraledigheten igen. Nu när Vincent är "som vanliga barn" och kan göra i det närmaste allt så skulle det vara så skoj att kunna hitta på saker med honom. Ser fortfarande fram emot att gå på storsjöbadet med honom. Ska försöka passa in det någon dag framöver. Helgerna är bara för korta... Man hinenr ju inte göra något! Man vill vila, umgås med vänner, umgås med familjen, städa, tvätta... Tiden räcker ju helt enkelt inte till! Hur gör folk för att hinna med saker när dom jobbar heltid!?
Nej, nu ska jag skriva på mina jobbansökningar och skicka iväg dom... Kanske man kan få tag på ett fast jobb snart! :/
Kommentarer
Trackback
