Cathrin Larsson

I skrivande stund ligger Vincent med veckans sista cyt-påse. Den är klar vid 2-tiden i natt. Den ska gå in med 8 ml i timmen så innan den ens gått genom slangarna och nått in i honom så har det gått typ 2 timmar, därefter ska cyten gå in på 6 timmar... Men efter den här sista påsen väntar bara efterskölj till ca 17.30 i morgon, sen är Vincent lös igen!

Vi ska dock inte åka hem förrän på måndag morgon. För att slippa sondmata Vincent flera gånger i taxi så ska vi flyga hem. Då får han mat det sista vi gör innan vi åker och sedan det första när vi kommer hem, slipper med andra ord mat-stök på vägen! 

Idag har Vincent börjat gå mer självständigt. Från att bara ta några enstaka steg så släppte han sina trygga möbler och började gå flera meter på egen hand! Häftigt att han gör sånna saker mitt i en tuff behandling! Jag blir lika imponerad av honom varje gång!

Idag tittade jag och Johan på röntgenbilderna för första gången. Vi blev erbjuden det redan första gången vikom upp till Umeå, men då resonerade vi att det var en sak att veta storleken på tumörerna och en helt annan sak att se! Men nu när vi kom upp fick vi höra att tumörerna krympt, men inte så mycket som önskats. Vi kände att det var svårt att förstå vad det innebär att tumörerna krympt, men att det är en hel del kvar. Därför tog vi beslutet att titta på bilderna. Det var ingen munter syn när vi fick se de första bilderna som togs. Trodde att tumören i axel/hals-partiet skulle vara större, men levern var det stora utropstecknat. Vi visste att den var kraftigt förstorad, men när vi såg den var det helt groteskt! En normal lever ligger vid revbensbågen, Vincents gick hela vägen ner till bäckent! Den var både lång och bred, kraftigt förstorad med andra ord!

Pga att dom inte är nöjd med hastigheten på tillbakavecklingen av tumörmassan så ska vi vid nästa utvärdering åka till Uppsala, Stockholm eller Göteborg beroende på vilket sjukhus som har bäst utrustning för den röntgen han ska göra. Han behöver en lite bättre röntgenundersökning än vad en vanlig magnetröntgen kan göra. Och den tekniken har dom tydligen inte här i Umeå - och då med andra ord definitivt inte i Östersund. Ska bli spännand eatt se dom bilderna också sen! Men vad vi direkt vet är att vi inte kommer att vara färdigbehandlad efter nästa behandlingsvecka. Vi får ta två behandlingar i taget nu framöver. Vi vet som inte när vi blir klar. Det beror på hur behndlingarna tar framöver, får vi starkare mediciner ändå, så kan det ju ta fart och gå snabbt... Men men, två behandlingar i taget var det. Den här veckan och nästa vecka är första steget, sen får som sagt den nya röntgenutvärderingen avgöra resten!

Nu ska jag kika färdigt på Kändisdjungeln, hålla ett halvt öga på skrutten som sover så gott i sängen framför mig och äta lite godig och dricka bubbelvatten! Nya uppdateringar framöver!