Cathrin Larsson

Oj oj oj, nu har det gått lite länge sedan sist känns det som (även om det inte ens gått en vecka) och därför känner jag nu att jag måste ta mig i akt och uppdatera medan skrutten ligger ute i vagnen och sover!

Jag kan ju börja med att berätta om vår mycket märkliga granne uppepå... Henne har nog de flesta hört talas om. Hon spelar ju som bekant hög musik och dammar mattor från balkongen. Vi har ju ringt störningsjouren i omgångar när hon stört och inget händer... Enligt hyresvärden så klassas hennes, för oss, störningar som just störningar utan som normala ljud från grannarna. Märkligt eftersom dom tidigare menat att strörningar är störnignar i betraktarens öra - men inte nu alltså! Hur som helst så var det en dag då vi ringt på väktarna. Sent på en torsdag eftermiddag kommer hon och ringer på vår dörr.

På kroppsspråket syns det hur arg och frustrerad hon är. Hon vill iaf göra en överenskommelse. Hon vill att vi slutar att ringa väktarna, då hon skiter i vad dom och hyresvärden säger. När väktarna kommer så sänker hon och när dom går höjer hon igen. Hon har spelat musik på den här nivån i 22 år och kommer att fortsätta med det. Hon kunde dock sträcka sig till att ställa upp högtalarna på stolar, men inte sänka. Vad är det för överenskommelse!?!?

Hur som helst, för att vi ska komma någonvart med störningarna så sa vi ok (Johan var nog inte helt nöjd). Jag kände att vi måste börja någonstans och hade ambitionen att säga till en gång och nästa gång ringa störningsjouren igen eftersom vi alla tidigare gånger vi varit upp dit fått höra "tack för att du säger till, det ska inte upprepas"... Eftersom det upprepas gång på gång så kändes det som att visst, en gång kan jag gå upp, men sen är det NOG!

Efter det har jag varit upp en gång och Johan en gång (jag pratade men henne och Johan med hennes bas-spelande son), och därefter har det varit lugnt igen - tills i torsdags (en vecka efter överenskommelsen). Då smsar vår granne bredvid till mig och undrar om hon uppepå oss bara är knepig eller dum i huvudet... Jag ringer upp henne och frågar vad hon menar... Det visar sig då att hon stått ute på sin balkong och rökt och hon uppepå oss kommit ut och ställt sig och dammat matta!!!! Jag kände bara hur jag började koka! Detta har vi tagit upp mer än 1 gång med henne! Vi vet att hon fick störningsbrev om att damma mattor från balkongen i oktober förra året (av föregående hyresgäst i vår lägenhet) och sen har hon fått ett av oss i våras/somras. Dessutom sa vi till henne när vi flyttade in och hittade en av hennes mattor på vår balkong, att det inte var ok för oss att hon dammar mattor från balkongen.

Vi kom iaf överens om att grannen som såg detta skulle ringa och klaga på det, vilket hon gjorde. Allt hyresvärden kommer att göra är att skicka ut störningsbrev... Undrar hur många störningsbrev man kan få innan det blir en koncekvens - om det ens blir några koncekvenser!?

Några dagar innan hittar jag vatten på balkongräcket. Ok, vatten på räcket behöver ju inte vara något särskilt, tänker säkert ni! Nej, självklart inte! Så länge det är lika mycket över hela räcket och att det finns en logisk förklaring till vattnet - som regn eller snö! Men när det är en koncentrerad fläck på omkring en halvmeter mitt på räcket så känns det misstänkt... Dessutom sov Vincent ute och vaknade plötsligt och ville inte alls somna om utan bara skrek och var upprörd... Jag gick upp och ringde på utan att någon öppnade. Dagen efter fick jag tag på henne och då fick jag veta att hon "råkade hälla ut det, att hon inte brukar göra det"... Eh, va!? Vaddå råkade!?

Sanslöst att en människa med dessa dåliga ursäkter ska få så mycket utrymme att göra som hon vill! Det är fruktansvärt tråkigt att man ska komma undan med denna respektlöshet, utan att faktiskt bli vräkt! Hade det varit en ungdom så skulle den personen åt ut väldigt snabbt!

Hur som helst så vet jag ju att de flesta som läser här är ute efter att ha uppdateringar om hur det går för oss med Vincents sjukdomssituation. Som jag skrev förra gången så sattes ingen ny sond sist när han gjorde sig av med den. Vi hade vårt möte med dietisten som sa att det lilla jag presenterade att han åt räcker för hans primöra energibehov, att för den skull behövs ingen ny sond. Vi ska fortsätta skippa sonden så länge han klarar att hålla vikten, därmed blir det också viktavstämningar lite då och då. För att vidga vyerna på mat, så han inte bara äter gröt, välling och joggolino, så ska vi göra som från början - starta om med smakportioner.

Han är sen med maten, vilket är logiskt eftersom han gått under så tuff behandling. Vi får helt enkelt jobba lite pedagogiskt med maten igen! Han smakar av vår mat, han får några iskuber med mat, vi stoppar i honom gröt och välling som huvudmål och så hoppas vi att han återhämtar sig med maten ganska snabbt! Viljan att äta är större än smakupplevelserna. Med lite is i magen så kanske vi får igång honom på vanlig mat iaf. Puréerna från 8 månader verkar ju inte vara så smaskiga eftersom han ratar dom... Jag misstänker att det är grynigheten som blir när det blir lite bitar i purén som han inte gillar. Att äta korv, gnaga på en hotdog, fungerar ju bra. Han äter kakor, mackor, godis, och en massa andra saker. Bitar verkar inte vara det ensamma problemet, men tydligen är det inte bra med bitar i purén...

Förövrigt verkar jag och Vincent ha dragit på oss en liten förkylning. Han snorar och hostar och jag har ont i halsen. Vi är hemma och kurerar oss nu iaf! Ok, nu har skrutten vaknat efter lite mer än 1 timmes sömn. Bäst att gå ut och hämta honom! :)