Nog med elände!
Ok, nu är jag tillbaka i bloggandet - ett tag iaf.
Vad som då hänt sedan sist är att vi just när jag skrev förra inlägget (för typ 2 månader sedan) fick vi veta att Vincent fått cancer och att vi akut skulle flygas upp till Umeå för utredning, diagnostisering och behandling. Vi blev kvar på Norrlands Universitetssjukhus i 5 veckor. På den tiden hann Vincent med 2 behandlingar och vi har redan efter det själva upptäckt att de "svullna lymfarna", som visade sig vara tumörer, krympt! Under hela tiden har Vincent mått bra och är samma glada, spralliga kille som utvecklas precis som han ska! Visst har han dagar då han inte mår så bra, kräks och är loj, men det är lätträknade dagar som går över snabbt!
Vi ska upp till Umeå var tredje vecka i ett halvår till att börja med, som det ser ut nu, så det är en lång behandlingstid framför oss. Han ska få cytostatika, men ska inte behöva någon strålning eller operation vilket känns jäkligt bra!
Det har varit en turbulent tid, men vi har mått bra mest hela tiden och har fått en viktig trygghet hos personalen på Barn 3 i Umeå. Att ha trygghet i den här situationen är grymt viktigt, cancer är ju en livshotande sjukdom - även om den många gånger går att behandla. Vi har fått all information på bordet direkt när läkarna fått veta något nytt, vilket givetvis känns jätteskönt!
Vi kom nu i kväll hem från Umeå efter att ha varit upp på tredje behandlingen. Det har gått bra, men Vincent har mått illa idag. Det är en väldigt vanlig biverkning på medicinerna, men trots att han fått motmedicin för det så har han kräkts och haft noll matlust! Nu ser vi morgondagen an, med nya friska tag! Vi ska försöka vara ute och leka lite eftersom vi legat på avdelningen sedan i söndags!
En värdslig sak i det här är att det inte direkt hjälpte min vikt i rätt riktning! Den första veckan kunde ja ginte just äta alls, och efter det så har matvanorna blivit jättekassa eftersom maten är lite begränsad när man ligger på sjukhus! Vid iaf 3 tillfällen, senast idag, har jag fått frågan om jag ska ha barn igen... Eh, tack, men nej... Jag är bara tjock... Pinsamt för dom som frågar, men hur ska dom kunna veta! Jag skulle ju rent teoretiskt kunna vara gravid igen, men icke.... Så nu har jag bestämt mig för att styra upp det här! No more fake pregnancy!!! Nu ska jag ta helgen (och måndag och tisdag) som den blir och på onsdag påbörjar jag en rejäl uppryckning! Kanske man kan gå ner några kilo lite snabbt! Skulle vara skönt om man var nere på min normala vikt vid jul iaf! Gärna redan i höst om det är möjligt! Får se vilken tid det tar...
Känns som sagt som en skitsak, eftersom ens barn drabbats av det värsta tänkbara (tror jag), men det ligger ju också och gnager. Allt kan man ju inte fixa på egen hand, men det man faktiskt kan påverka ska man nog försöka fixa. Alla saker som gnager påverkar en, och får man bort några gnagande saker så mår man nog lite bättre anser jag!
Får se hur flitig jag orkar vara i mitt bloggande, men jag ska försöka uppdatera lite då och då (minst!) så jag hoppas på fler besök av mina läsare (om det finns några kvar!)
Vad som då hänt sedan sist är att vi just när jag skrev förra inlägget (för typ 2 månader sedan) fick vi veta att Vincent fått cancer och att vi akut skulle flygas upp till Umeå för utredning, diagnostisering och behandling. Vi blev kvar på Norrlands Universitetssjukhus i 5 veckor. På den tiden hann Vincent med 2 behandlingar och vi har redan efter det själva upptäckt att de "svullna lymfarna", som visade sig vara tumörer, krympt! Under hela tiden har Vincent mått bra och är samma glada, spralliga kille som utvecklas precis som han ska! Visst har han dagar då han inte mår så bra, kräks och är loj, men det är lätträknade dagar som går över snabbt!
Vi ska upp till Umeå var tredje vecka i ett halvår till att börja med, som det ser ut nu, så det är en lång behandlingstid framför oss. Han ska få cytostatika, men ska inte behöva någon strålning eller operation vilket känns jäkligt bra!
Det har varit en turbulent tid, men vi har mått bra mest hela tiden och har fått en viktig trygghet hos personalen på Barn 3 i Umeå. Att ha trygghet i den här situationen är grymt viktigt, cancer är ju en livshotande sjukdom - även om den många gånger går att behandla. Vi har fått all information på bordet direkt när läkarna fått veta något nytt, vilket givetvis känns jätteskönt!
Vi kom nu i kväll hem från Umeå efter att ha varit upp på tredje behandlingen. Det har gått bra, men Vincent har mått illa idag. Det är en väldigt vanlig biverkning på medicinerna, men trots att han fått motmedicin för det så har han kräkts och haft noll matlust! Nu ser vi morgondagen an, med nya friska tag! Vi ska försöka vara ute och leka lite eftersom vi legat på avdelningen sedan i söndags!
En värdslig sak i det här är att det inte direkt hjälpte min vikt i rätt riktning! Den första veckan kunde ja ginte just äta alls, och efter det så har matvanorna blivit jättekassa eftersom maten är lite begränsad när man ligger på sjukhus! Vid iaf 3 tillfällen, senast idag, har jag fått frågan om jag ska ha barn igen... Eh, tack, men nej... Jag är bara tjock... Pinsamt för dom som frågar, men hur ska dom kunna veta! Jag skulle ju rent teoretiskt kunna vara gravid igen, men icke.... Så nu har jag bestämt mig för att styra upp det här! No more fake pregnancy!!! Nu ska jag ta helgen (och måndag och tisdag) som den blir och på onsdag påbörjar jag en rejäl uppryckning! Kanske man kan gå ner några kilo lite snabbt! Skulle vara skönt om man var nere på min normala vikt vid jul iaf! Gärna redan i höst om det är möjligt! Får se vilken tid det tar...
Känns som sagt som en skitsak, eftersom ens barn drabbats av det värsta tänkbara (tror jag), men det ligger ju också och gnager. Allt kan man ju inte fixa på egen hand, men det man faktiskt kan påverka ska man nog försöka fixa. Alla saker som gnager påverkar en, och får man bort några gnagande saker så mår man nog lite bättre anser jag!
Får se hur flitig jag orkar vara i mitt bloggande, men jag ska försöka uppdatera lite då och då (minst!) så jag hoppas på fler besök av mina läsare (om det finns några kvar!)
Kommentarer
Postat av: Paula
Jag är kvar, såklart! :) men det låter ju perfekt, då kan vi börja med våra prommisar igen!!
Trackback
