Sjukhusvistelse
I måndags kväll fick Vincent feber. Iofs lite väntat eftersom medicinen sist var starkare än den han haft innan, men det blir ju inte lättare bara för att man vet det! Hur som helst så åkte vi in och blev givetvis inlagd... Och där är vi kvar!
V.33 var vi i Umeå. På onsdagen började han på en antibiotika kur för att han hade bakterier i blodet och misstänkt urinvägsinfektion. Den kuren pågick 10 dagar, dvs fram till i fredags. I lördags var blodvärdet så lågt att han var tvungen att få en liten transfusion. Söndagen fick vi vara hemma och så i måndags så åkte vi alltså in med feber.
Det blev givetvis även antibiotika... Kul... Nu får han antibiotika 8.00, 16.00, 22.00 och 24.00 (två sorter, en som han får var 8onde timme och en som han får en gång per dygn) Igår fick vi lämna rummet för första gången och då fick vi också dagspermission, dvs vi får åka hem/gå ut mellan omgångarna med antibiotika. Däremot är vi fortfarande isolerade. Vi får inte gå på stan, vi får inte ha folk hemma, inte åka buss och vi får inte besöka affärer. Hans värden är så låga att han är väldigt mottaglig för infektioner...
Inför hans 1årsdag på lördag så har vi varit lite nojiga... Kul dag när man måste spendera den själv! Men läkarna sa att det var ok om den närmaste familjen var med - så länge dom är helt friska! Ingen snuva, ingen hosta, ingen krasslighet alls! Så nu får vi iaf fira skruttens FÖRSTA födelsedag! =D Och vi slipper fira den på sjukhussalen!
Idag har jag och Vincent varit hemma på dagen. Vi åkte direkt efter ronden på förmiddagen och snart ska vi vända tillbaka! Jag personligen ser fram emot att få åka upp och rida i kväll! Efter nästan en vecka på sjukan så ser jag fram emot att få träffa lite folk! Man blir faktiskt sjuk av att behöva sitta på ett rum så där! Dessutom ser det ut som att det blir Umeå nästa vecka, och då behövs det verkligen att man får ladda batterierna lite! Hemmavistelse (även om det bara är en sväng) och ridningen gör mycket för mig. Träffa vänner får vi väl ta nästa gång han mår bra! (Även om pessimisten säger att värdena nu går upp för nästa behandling för att vi efter det ska börja om....)
Ska försöka mig på att vara lite optimistisk också... Allt detta stök och jobbigheter leder ju faktiskt till att skrutten såsmåningom blir helt frisk och kry igen! Och för det kan jag lida lite rent socialt! Vi hinner ju ta igen det en dag framöver! Hang in there!
V.33 var vi i Umeå. På onsdagen började han på en antibiotika kur för att han hade bakterier i blodet och misstänkt urinvägsinfektion. Den kuren pågick 10 dagar, dvs fram till i fredags. I lördags var blodvärdet så lågt att han var tvungen att få en liten transfusion. Söndagen fick vi vara hemma och så i måndags så åkte vi alltså in med feber.
Det blev givetvis även antibiotika... Kul... Nu får han antibiotika 8.00, 16.00, 22.00 och 24.00 (två sorter, en som han får var 8onde timme och en som han får en gång per dygn) Igår fick vi lämna rummet för första gången och då fick vi också dagspermission, dvs vi får åka hem/gå ut mellan omgångarna med antibiotika. Däremot är vi fortfarande isolerade. Vi får inte gå på stan, vi får inte ha folk hemma, inte åka buss och vi får inte besöka affärer. Hans värden är så låga att han är väldigt mottaglig för infektioner...
Inför hans 1årsdag på lördag så har vi varit lite nojiga... Kul dag när man måste spendera den själv! Men läkarna sa att det var ok om den närmaste familjen var med - så länge dom är helt friska! Ingen snuva, ingen hosta, ingen krasslighet alls! Så nu får vi iaf fira skruttens FÖRSTA födelsedag! =D Och vi slipper fira den på sjukhussalen!
Idag har jag och Vincent varit hemma på dagen. Vi åkte direkt efter ronden på förmiddagen och snart ska vi vända tillbaka! Jag personligen ser fram emot att få åka upp och rida i kväll! Efter nästan en vecka på sjukan så ser jag fram emot att få träffa lite folk! Man blir faktiskt sjuk av att behöva sitta på ett rum så där! Dessutom ser det ut som att det blir Umeå nästa vecka, och då behövs det verkligen att man får ladda batterierna lite! Hemmavistelse (även om det bara är en sväng) och ridningen gör mycket för mig. Träffa vänner får vi väl ta nästa gång han mår bra! (Även om pessimisten säger att värdena nu går upp för nästa behandling för att vi efter det ska börja om....)
Ska försöka mig på att vara lite optimistisk också... Allt detta stök och jobbigheter leder ju faktiskt till att skrutten såsmåningom blir helt frisk och kry igen! Och för det kan jag lida lite rent socialt! Vi hinner ju ta igen det en dag framöver! Hang in there!
Kommentarer
Postat av: Magda
Ja, hang in there my love! Ni är så otroligt duktiga allihopa måste jag säga. Att ni orkar och står ut med all dessa sjukhusvistelse. Men ni måste ju...ni är såååå duktiga!!!!
Önskar ibland att man kunde hjälpa till på något vis. Men hur då? Jag är här nere och ni där uppe. Jag hade kunnat städa åt er, eller passat honom så ni fick vara ensamma och ägna er åt det ni ville och så. Jag vet att det hade säkert inte gått, men just det att man önskar att man hade kunnat hjälpa till på nåt vis iallafall.
PUSS
Trackback
