Antibiotikakur klar!
Han är tapper den lilla killen. Förstå vad en sån där liten krabat ska få utstå! Men han har ju gjort allt detta i 4 månader nu! I morgon är det prick 4 månader sedan vi åkte in på Östersunds Sjukhus med vad vi då trodde var svullna lymfar... Det är galet! 4 månader! Och tänk vad dessa 4 månader har innehållit! Tumörer, provtagningar, venkatetrar (4 st för att vara exakt), resor fram och tillbaka till Umeå både med bil/taxi och flyg, sövningar, röntgentagningar, biopsier osv osv... Och grabben är inte ens 1 år! Jag säger då det... Barn måste vara de absolut tålmodigaste och tappra individer som finns! Inte kan man förklara för dom och inte kan dom förklara för en själv heller, men ändå så går dom med på i princip allt utan något större gnäll!
NU ska jag pusta lite i soffan innan jag ska styra upp mer tvätt till tvättstugan!
Först ska jag bjuda på bilderpå Vincent, så ni också far se hur stor skillnad det är med hans knöl-historia
Vincents knöl 15 april 2009
Så här såg det ut 16 Augusti 2009hej, jag har inte läst din blogg på ett tag nu så jag har inte följt hela denhär tumör-historien... Jag kikade mest in på din blogg nu för att säga att jag tyckte jag kände igen dej/er i koridoren på 108:an tidigare idag. Ligger inne med min dotter... Vi känner båda Sandra i umeå... Hur som helst. Jag hoppas att allt löser sej för din Vincent!! Vi har också gått igenom ett rent helvete i omgångar och vet att det inte är kul med sövningar och provtagningar och sjukhus mm mm mm mm...Som sagt, jag hoppas att det vänder för er och att allt blir bra!
Ja dom är otroliga dom små liven. Men det som kanske är bra med det hela med att han är så liten är att han inte kommer komma ihåg den här resan.
På både gott och ont kanske...
Men både han OCH Ni är stakra som klarar av det här. Det ska gudarna veta.
Och det är ju så underbart att se hur knölen försvunnit. Jag blir så himla glad.
KRAMAR
