Cathrin Larsson

Lugnet har lagt sig lite här på Bergsgatan 24b... Vincent sover här i soffan, nöjd o belåten. Han däckade gott efter att ha fått lite mat i magen. Johan sitter och skriver på ett mail till någon på handbollen (skulle jag tro)... Så då får jag lite tid att sätta mig och reflektera lite över dagen och den tid som gått...

Idag, 2 veckor sedan, hade Vincent kommit till välden tidigare på dagen. Mamma och Johans föräldrar kom på en smygvisit på BB för att få titta på det lilla underverket. Det var en omtumlande dag, men som också fick mig att förstå att i kroppen finns det styrkor som man inte riktigt känner till. Förlossningen gick snabbt, utan smärtlinding och endå mådde jag hur bra som helst redan direkt efter förlossningen! Första natten med honom var tuff, man visste inte varför han skrek eller hur man skulle göra för att han skulle sluta... På söndagen åkte vi hem och började familjelivet på riktigt.

Det har det blivit första-gången med nästan allt! Första bilturen från BB, första promenaden med vagnen bara några dagar senare, första natten hemma, första gången med bad hemma... Ja, allt möjligt. Det känns jättemärkligt att det bara är 2 veckor sedan han kom till världen! För 3 veckor sedan så var allt som vanligt, jag kunde sova hur länge jag ville, gå i duschen när jag kände för det, åka var man ville utan att tänka sig för. Nog för att nästan allt är förändrat, så känns det endå som att det är lätt att anpassa sig till det mesta! Sen är vi lyckligt lottade med en son som är lättsam att ha med sig, accepterar alla lägen med ljud och sånt.

När andra tittar på honom nu så tycker dom att han är så liten, själv tycker jag att han börjar bli ganska stor... Han har både växt och gått upp i vikt. Och för att inte tala om utvecklingen han gjort. Det vi mest märker av är att han nu börjar kunna fokusera blicken och börjar kunna följa med med blicken när vi passerar honom eller när man rör en leksak framför honom! På två veckor så har han kommit en bra bit i utvecklingen och om bara 2-3 veckor till så kanske han börjar jollra medvetet och börjar härma oss med miner och ansiktsuttryck (om vi räcker ut tungan så gör han också det).

Saknar delar av det gamla livet, men tittar jag på Vincent så känns det värt allt! Vissa  bitar får jag tillbaka allt eftersom, andra saker kan få stryka på foten och jag lovar att jag klarar mig endå! Min kropp börjar nu återhämta sig efter fölossningen. Jag kan gå och sitta utan större problem. Muskulaturen har inte återhämtat sig riktigt än, magen ger lite dåligt stöd fortfarande vilket resulterar i att jag får ont (trötthetsont) i ryggen tillexempel när jag går. Men tänker jag på hållningen så ska musklerna snart komma i ordning och börjar jag rätt så ska det inte vara några problem framöver heller för att man är felmusklad.

Johan började jobba idag, de första 10 pappadagarna är med andra ord slut. Kändes lite märkligt att klara dagen själv, utan att Johan tog Vincent så jag fick sova en stund till i morse. Men nu när han börjat jobba igen så ska jag försöka sova när Vincent sover och sedan också se till att komma ut och träffa folk! (Problemet är bara att alla jobbar eller går i skolan på dagarna!)

Sen har jag ett "problem" till, men jag ska inte beklaga mig så mycket - vi kommer lösa det endå. Jag har lite problem med Försäkringskassan fortfarande... Jag har fått ett brev där det står att det ska komma till min kännedom att dom skickat en förfråga till min läkare om saker dom behöver komplettera för att kunna ta ställning till min rätt till sjukpenning. Grejen är, visar det sig, att läkaren som utfärdade sjukintyget inte jobbar på HC längre (var troligen bara sommarvikarie) och hon har inte heller gjort några journalanteckningar vilket gör det svårt för ordinarie läkare att kunna komplettera en sjukskrivning som trädde i kraft i mitten av Juli... Så vi får se, har barnmorskan (som var med när jag träffade läkaren) gjort journalanteckningar så kan det gå bra, annars vet jag inte riktigt vad som händer... Jag antar att risken är påtaglig att jag blir utan sjukpenning.... Föräldrapengen kanske också ska bearbetas lite då... Jag kommer under det första halvåret enbart få 180 kr/dag... Det är, kan jag meddela, den lägsta nivån för föräldrapenning... Efter det halvåret gått så blir min föräldrapenning desto bättre, men då ska vi ju snart byta plats så Johan ska vara pappaledig istället... Hur som helst så kan nog vår ekonomiska situation förklaras som väldigt mager... Ska bli spännande att se hur vi ska gå runt - jag vet att vi kommer att lyckas - och hur vi ska kunna finansiera hushållet, oss själva (för även vi måste ju få leva lite) och vår son... (tandläkarbesök, frisören och sån "lyx" får helt klart stryka på foten ett tag...)

Sen ska jag inte klaga på allt... Snart ska jag kunna börja rida igen! Och innan jag kan klättra upp på hästen igen så ska jag börja pyssla med Ted en dag i veckan! Så snart kommer hästarna komma tillbaka i mitt liv igen! Snart har jag väl börjat ha promenerat bort lite av de gravidkilon som jag lagt på mig, så jag kan börja ta mig ner i mina gamla kläder... Jag  provade lite t-shirts och insåg ganska snabbt att mina bröst inte längre pasar i alla kläderna just nu... Men det löser sig säkert... Ska se till att kunna införskaffa någon långärmad amningströja under hösten, så jag har lite att välja på under vintern. Det är inte alltid så praktiskt att behöva vika upp hela tröjan när man ska amma... Särskilt inte om man råks på att vara på stan eller ens på BVC...

Det råkade bli ett ganska långt inlägg idag,sånt som händer när man börjar tänka och smälta allt... Men jag kan iallafall säga med säkerhet att det känns helt underbart med mitt nya liv, familjelivet. Ska bli skoj att slussa in det tidigare livet i det här, filmkvällar tillexempel - Vincent är ju portabel! ;)

Nu börjar skrutten skruva på sig och det är väl kanske dax för lite mat för honom igen. Sen ska han ner i badet igen! Bebisen luktar inte längre gott... Han luktar surmjölk och kräk! ;P Då är det läge för ett litet bad så man börjar på att kunna sitta och lukta på honom igen! =)

Aja, det får räcka för idag. Måste erkänna att jag är imponerad av er som orkar läsa precis hela inlägget... Som försvar kan jag bara säga att bloggen är ju lite till för att jag ska kunna lufta mina tankar lite... ;)

Over and out for this time!