Cathrin Larsson

Jag saknar något, tror inte jag kan sätta fingret på vad... Mycket väntar framför mig, saker som ska bli hur spännande som helst! Men en del av vad jag tidigare gjort är en stor del av vad jag saknar. Ridningen saknar jag hur mycket som helst, trots att jag vet att det är ytterst tillfälligt.

Många verkar tro att jag inte längre kan göra något, det verkar som att jag hamnat i facket "hon-är-gravid-ingen-mening-att-fråga-henne". Man hör om planer, men man tycks inte ingå i dom...

Min själ behöver göra saker, kroppen också för all del, men mycket går just nu inte att göra... Idag sa jag till Johan att jag ville gå en långpromenad. Min kropp vill röra på sig, förbränna energi, och jag kände att i sånna här situationer så är en långpromenad det allra bästa och att gå runt berget är helt klart sånt jag skulle göra oavsett tid på dygnet! Problemet är bara att jag inte kan gå runt berget nu, jag skulle troligen inte ta mig upp till Frösö Zoo innan jag har för ont i kroppen - och kvällen skulle bara resultera i att jag gråter för att jag har ont... Visst går jag promenader, idag gick jag bort till Tages fram och tillbaka, men det går galet sakta och jag är bara tröttare i benen - inte i själen...

Jag antar att det är det här som alla kallar "Sista månaden är bara en transportsträcka"... Men det måste ju inte vara det.... Men när man kollat bloggarna 6 gånger på en dag, lagt pussel i 2 timmar, fixat disken, lagat mat och fortfarande känner tristess känns det inte så hoppfullt...

Igår kväll kändes det nästan som om bebisen var på väg ut, "tyvärr" var det bara förvärkar... Jag vill ju gärna att den lilla väntar i iaf 3 veckor till, men sånna här gånger får den gärna komma ut när som helst!