Cathrin Larsson

Mötet idag gick inte som jag hade tänkt mig... Jag hade förväntat mig ett klart besked - 100%, 50% eller inte alls. Istället får jag en förlängning månaden ut och en ny mötestid. "Du får lite längre tid att känna efter, det blir nästa steg". Åter igen ska jag känna att jag omöjligen kan bli sjukskriven eller bli sjuk över huvudtaget eftersom han också protesterade när jag hade influensan 1,5 vecka...

Skulle jag under april bli sjuk eller så, kan det hända att det inte blir förlängt... Känns toppen att veta att man inte kan låta kroppen bestämma så länge jag vill ha det kvar... Och det är inte bara jag som är beroende av det...

Nu är jag ju i positionen att jag ska kunna börja njuta och fokusera lite på graviditeten. Istället får jag fokusera på att inte bli sjuk och inte bli borta... Inte känna efter hur tröttheten känns och samtidigt hålla tummarna att jag slipper problem som foglossningar osv! Klarar jag den här månaden - utan att halka iväg på sjukdomar osv och utan att erkänna om jag blir trött - så klarar jag mig iaf till sista juni... Sen har jag väl inget annat val än att försöka klara mig ändå... Samtidigt ska jag fokusera på skolan och se till att den är klar v.21... Lätt! Det fixar jag väl!? Eller!? Dubbla skift och ändå hålla mentalt!? Men jag är väl stark, eller!?

fan vad allt börja kännas tungt. Jag har mer än en gång idag svurit över graviditeten, men lika snabbt ångrat mig och vet verkligen att INGET just nu är viktigare än grodan... Ikväll ska jag bädda ner mig och hoppas att bebisen är vaken och sparkar. Det är vad jag behöver just nu... Det är dessa små livstecken som nu driver mig att vilja försöka, orka driva på mig själv att fixa allt som ligger framför. Allt jag nu gör är för bebisens skull- för att kunna ägna hela hösten åt gos och mys!

Älskar Grodan, trots att jag nu bara vill lägga mig ner och sova till i augusti...