Cathrin Larsson

Nu är det klart, Ronaldo är nu officiellt borta. Martina ringde mig idag och bekräftade det jag innerst inne redan visste, köpet har gått igenom. Så i kväll rinner tårarna (igen) för honom... Allt gör så ont, inte på utsidan utan på insidan... Saknar honom av hela mitt hjärta... Men inget jag gör kommer att ge mig honom tillbaka...

"Det är ju bara en häst!" säger många... För mig var, och är, han mer än så! Han är en av de bästa vänner jag haft, en underbar personlighet, ett charmtroll och en samarbetspartner... Han har varit den jag tillbringat många av mina deppiga stunder med, den som gjort mig glad igen.

   


Självklart önskar jag ju honom all lycka hos dom nya ägarna, hoppas att dom förstår sig på honom och inte bara blir arg på honom när han är den pajas han så ofta kan vara. Jag kan säkert bli glad över detta en dag framöver, men inte nu. Allt som finns nu är ett hål i hjärtat, ett hål som bara han skulle kunna fylla. Skulle så gärna åka upp till stallet i morgon och att han stog där och gnäggade som han brukade, att vi kunde ut och busa lite i skogen - sånt som han tyckte var så skoj...

Vågar nog aldrig ta någon till mitt hjärta som jag gjort med honom.
Det gör för ont när det är över...
Tror inte att någon kan förstå det sätt jag saknar honom på... Det är så sjukt...

Fan att jag inte kan ha honom kvar.... 
Nyss var vi tre
Du, jag och kärleken.
Vi är fortfarande tre
Jag sorgen och saknaden....

Älskar dig Ronaldo!