Avklarad röntgen
Röntgen var ganska smidig, men kontrastvätskan var intressant! Jag blev alldeles varm i kroppen, kändes jättemärkligt! Det var över på någon minut, men det var en udda känsla kan jag meddela!
Efter röntgen gick jag upp till resturangen och köpte två frallor med kokt medwurst och ATTANS vad gott det var! Nu ska jag bygga på maten försiktigt idag, så magen inte ger upp. Men en liten godis kan jag nog prova på! ;)
Just i skrivande stund lockar Zumba... Kanske ska försöka mig på ett 20minuterspass... Får se hur magen känns efter lunch!
Svår fasta
Idag fastar jag inför morgondagens njur-röntgen. Inte nog med att jag fastar så går jag också på laxerande piller. Denna kombination innebär rent logiskt att man går i konstant hunger! I morse missade jag, korkat nog, frukosten då jag och Vincent sov lite länge och fokus hamnade på att få i honom frukost och göra honom klar för dagis.
Han i sin tur somnade riktigt sent i går kväll och ville inte alls vara samarbetsvillig... När jag sedan kom hem efter lämningen var klockan för mycket för en frukost (enligt förberedelseanvisningarna) och resten av dagen får jag dricka vatten (utan bubblor) och äta typ nyponsoppa till lunch och middag. That's prettymuch it!
Det jävliga med den här förberedelsen är att jag inte kan gå ut och gå, jag hade problem bara med att gå ner med Vincent till dagis! Jag blir alltså sittande i lägenheten hela dagen - utan mat! Och jag kan ju inte kräva av min familj att låta bli att äta... Vincent behöver mat, och det gör sambon också! Men jag vill också äta!
TVn har fått stå på idag, som sällskap. Det var varit de vanliga mitt på dagen-såporna. Men reklamen är det värsta!!! Loka, Ramlösa, Toblerone, Lindt osv osv... Förstår ni vad detta gör med mig!
Jag har ramlösa i kylen - men får inte dricka det...
Jag har godis i skafferiet - men får inte äta det....
Det ligger äpplen på köksbordet - men jag får inte äta dom...
Jag har mackor i brödlådan på köksbordet och pålägg i kylen - men får inte äta det...
Det finns glass i frysen - men jag får inte äta det...
Snart är det middag till Vincent och Johan, smaskig carbonara - men jag får inte äta det HELLER!!!
Nog för att jag får äta i morgon efter min röntgen, men jag lär ju inte få behålla så mycket till att börja med... Tanken är iaf att jag ska kunna jobba från 12 och fram till stängning. Jag hoppas att det är en realistisk plan! Och på dagis finns det mackor till mellis!
Snart kommer Vincent hem och vill ha mellis... Kul att sitta och ge honom yoghurt, känna doften av smaskig fruktyouhurt, utan att få äta något!
Jag håller nog på att förlora förståndet!!!
Kurvorna
Här är de utlovade kurvorna 
Längdkurvan
Viktkurvan
BMIkurvan
Stolt mamma!
Min son börjar bli stor nu! Det går så fort! Ok, vi är väl delvis skyldiga eftersom vi uppmuntarar alla sånna här utvecklingar (ta bort sängsidan, börja med potta osv). Kanske det kan vara dax för en liten bebis till inom en överskådlig framtid!? Saknar den lilla bebisen som var så beroende av sin mamma, även om jag älskar att Vincent börjar bli självständig och nyfiken på livet!
Men han är en duktig kille som tar livet med ett leende och är stolt över sig själv och sina framgångar! :)
Skrutten växer och gror
Längd och vikt kollades också och vår skrutt växer och gror! :) Han är nu 80 cm lång och väger 9910 g. Ok, han ligger antagligen en bit bakom de flesta jämnåriga, men han följer sina kurvor upp nu igen! :)
Bara blogg.se väljer att fixa att man lägger upp bilder så ska jag visa hans kurvdata...
Vilken underbar bror!
I helgen har vi varit i stugan. Det var varit helt kanon, fint väder och mycket avkoppling. Dock existerar inte långa sovmornar längre... Vincent har inga sunda normer kring när man ska vakna på helgerna... Får träna om honom framöver... I går hade vi besök av Hans och Malin. Vi åt gott och på kvällen slöt vi upp till Earth Hour. Då passade vi på att tända ett ljus för Nina. Det lös lite extra där i mörkret.
Idag fick jag och sambon en länk på mailen. En länk till ett YouTube-klipp. Lyssna gärna, men ha en näsduk till hands för att torka tårar. Detta är vacker syskonkärlek!
http://www.youtube.com/watch?v=WWBM2csiufM
Fina Nina, Fina Freddan!
Har också fått veta att det är ytterligare en flicka på avdelningen har lämnat oss. Sen kan ytterligare en pojke ha gått bort idag, men det är inga bekräftade uppgifter.
Tänker på alla familjer som drabbats det senaste halvåret, familjer vi lärt känna lite. Dom får gå igenom något helt ofattbart, något som INGEN familj ska behöva gå igenom. Det är orättvist att man inte kan göra något. Visst kan man skänka pengar till Barncancerforskningen, men det tar för lång tid - våra vänner är sjuka NU!
Hoppas att det är nog nu! Nu vill vi ha friskhetsberättelser ett bra tag framöver!
Sov Gott Nina
Fina Nina som kämpade på, trots att läkarna var tvungen att inse att det inte fanns mycket mer att göra. Hon överraskade flera gånger med saker dom aldrig trodde hon skulle lyckas med. Tyvärr var inte kroppen med längre. De växande tumörerna i hjärtat och vätskan i lungorna vann och Nina somnade in.
Bara för någon vecka sedan pratade jag med hennes mamma. Dom var hemma och hade det ganska skapligt. Dom hade hemvård och Nina fick iallafall vara hemma istället för att ligga på avdelningen i Umeå, som hon ändå fick spendera både jul och nyår på...
Det är svårt att förstå, det är ju bara en månad sedan som vi förlorade Gustav! Det är inte många kvar av dom vi lärde känna mest där uppe. Det är svårt att lära känna människor på en onkologavdelning. Själva bekantskapen är inte svår, men det är alldeles för lätt att förlora vänner. Tack och lov vill man inte skydda sig för det, man behöver dessa vänner där uppe och jag tror verkligen att det finns en mening med att lära känna de här personerna.
Nina och Gustav var två fantastiska barn. Två glada personer som hade pusslet gemensamt. Båda hade en väldigt fin kreativ ådra. Jag är glad att jag fick träffa dessa fina personer, och det gör mig ont att jag inte komemr att kunna träffa dom igen - och tala om hur glad jag är att våra vägar korsats. Det är också så tråkigt att jag inte har några kort på varken Nina eller Gustav, tillsammans med Vincent.
Vill ni läsa om Nina kan ni göra det här;
http://www.barncancerfonden.se/Behallare/Tidning/Tidigare-nummer/2009/Barn--Cancer-609/Nara/Syskonkarlek-rakt-in-i-hjartat/
Freddans hyllning till sin syster kan ni höra här;
http://www.youtube.com/watch?v=cuXTNIMrK_g
Gustavs pysselblogg (som mamma Anna driver vidare) kan ni läsa här
http://gurragspyssel.blogspot.com/
Mamma Annas blogg hittar ni här;
http://annasanatomi.blogspot.com/
Dessutom har jag följt en blogg ett tag, en mamma som kämpat mot sin cancer och bara för några dagar sedan förlorade hon också... Det är för många som går åt av cancermonstret... Det är inte rättvist och det är alldeles för skrämmande - vem som helst kan ju drabbas!!!
Låt oss slippa fler svarta dagar! Det är inte utan lite skräck som vi väntar på ny röntgentid...
Sammanfattning av det senaste dygnet
Större delen av dagen har det stått ett ljust och fint ljus och brunnit för Gustav. En låga som brinner för den fina och varma person Gustav var. Gustav, pojken som satt på den fjärde stolen. Gustav som nu aldrig kommer att behöva bli sjuk eller känna smärta igen, utan kan må gott och vaka över alla han tycker om! Jag hoppas att begravningen har varit fin, inte för smärtsam utan att det har funnits leenden när minnen har kommit upp!
Sammanfattningen av resten av dygnet går kanske inte stillhetens tecken...
Sent i går kväll, 22.30 ungefär, så fick jag plötsligt fruktansvärt ont i magen. Jag har haft magkatarr, magknip och andra små problem med magen - men detta var helt utom denna värld. Jag blev yr och började må illa. Efter lite drygt 40 minuter så sa jag till Johan att det inte alls kändes bra, och så frågade jag hur det börjar när man får blindtarmsinflammation. Jag bad Johan ringa sjukvårdsrådgivningen (SVR) och rådfråga dom om vad vi skulle hitta på. Smärtan satt på höger sida i magen, bak i ryggen på samma sida och sedan upp mot bröstkorgen.
Johan kom inte fram till SVR och kom in till mig på toa (där jag låg dubbelvikt på golvet) och sa att symtomen stämde med vad han precis läst på nätet och därmed ringde han mamma som kom och var här hemma med Vincent och vi åkte ner till akuten.
Där var vi kvar till lite efter 3. Halv 4 var vi hemma igen. Magsmärtorna hade släppt och jag mådde som vanligt igen. Läkaren kom in där vid 3 och sa att proverna inte visade något särskilt, men att det troligen inte alls rörde sig om blindtarmen, utan om njursten. Jag var inte öm när dom knackade och tryckte, så det var nog det som avgjorde. Hur som helst så fick jag med mig två piller som jag kan ta nästa gång jag får ont. Grejen med njursten är att om man en gång fått det så är det väldigt stor risk att man får det igen. Om ca 3 veckor ska jag in på röntgen för att kolla om det är borta eller om det ska sprängas några stenar. Det låg dessutom en liten risk att det kunde handla om gallsten också, men mest troligt var det njursten.
Idag har jag inte haft några känningar alls förrän jag åt middag, då fick jag lite lätta känningar bak i ryggen. Nu i kväll har jag inga känningar alls igen. Tröttheten dock är inte att leka med! Jag skulle nog nästan kunna somna stående just nu. Efter gårdagens bravader så skulle jag nog behöva några extra timmars sömn. I morgon ska jag och Johan köra ner till Timrå och gå på Buddy Holly, och då är det kanske inte trevligast att sova sig igenom varken bilresa eller föreställning! Vi ska kika på lite film nu i kväll, sen blir det nog att sova skapligt tidigt...
Jag är helt klart galet less på att vara sjuk. För min del verkar ju sjukdomarna lösa av varandra. 4 åkommor på en och samma vecka, jättenormalt!? Njae, kanske inte! Men man kanske kan hålla sig frisk sen! På måndag är tanken att jag ska jobba, men det hänger väl mest på magen och ögonen. Det är kanske inte smartast att jobba om magen fortfarande krånglar (smärtar) eller om jag fortfarande har problem med ögoninflammationen. Det kliar fortfarande och på mornarna är det kletigt... Men vi får som sagt se hur det är på måndag!
Nu ska jag bädda ut bäddsoffan och sedan kliva in i duschen en snabbis innan det blir film!
Sov Gott Gustav
Idag ägnas tankar till Gustavs familj. En familj som får gå igenom det ofattbara. En familj som kommer att få föra Gustav vidare i livet genom minnen. *Ta vara på varandra, tillsammans är ni starka!*
Sov Gott Gustav, du lever med oss på alla sätt och vis. Vi kommer nog aldrig glömma den glada, varma killen vi träffade på avdelningen våren -09!
Försäkringskassans system kan ju inte vara riktigt klokt!?
Bara grejen är ju en förälders värsta mardröm. Det spelar nog ingen roll om det är genom kidnappning, sjukdom eller olycka, men att mista sitt barn kan omöjligen vara lätt att bara släppa och gå vidare ur! Det måste ju kräva ett enormt sorgearbete!
I Aftonbladet har vi under en tid kunnat följa en familj som miste sin son i samma diagnos som Vincent har. Försäkringskassan menade att mamman skulle infinna sig på Arbetsförmedlingen dagen efter att sonens död. Det hade hon inte orkar - vilket är hur lätt som helst att förstå! FK nekade då henne sjukersättning. Hon överklagade beslutet till länsrätten och fick rätt, men FK gav inte upp. Dom överklagade till nästa instans, kammarrätten, som i sin tur nekade henne ersättningen!
Kammarrättens domslut:
”I målet har framkommit att Sofie Karlsson inte anmälde sig på arbetsförmedlingen den 15 april 2008, dvs. den första dagen i sjukperioden.”
”Av handlingarna i målet framgår att Sofie Karlsson under den aktuella perioden hade en deltidsanställning. För tiden den 15 – 28 april 2009, hade hon inte något arbete inplanerat. Hon har således inte avstått från förvärvsarbete dessa dagar.
Hon uppfyller därför inte kraven i huvudregeln om sjukpenning. Någon ersättning kan därför inte utges till henne för de första 14 dagarna med stöd av denna bestämmelse”.
Förstå vilket hån mot familjen! Hon blev sjukskriven av en kurator på sjukhuset dagen efter sonens bortgång, men det räckte uppenbarligen inte! Det är helt sjukt! Hur man något sånt här få hända!? Är det så här det ska fungera!? Jag vill inte önska livet ur någon, men jag skulle verkligen vilja att de som skapat reglerna ska få genomgå vad denna familj (och säkert flera andra!) har fått gå igenom - mest bara för att få känna på att det kanske inte var det smartaste beslutet de fattat och därefter kan förändra!
Eftersom Aftonbladet följt detta så har även jag följt den här historian och nu ska ni få höra! Nu har socialministern Göran Hägglund (KD) i riksdagen presenterat Alliansens nya överenkommelse:
Om ett omyndigt barn dör ska föräldrarna har rätt till ersättning från föräldraförsäkringen under två veckor, i en så kallad sorgepeng.
– Det kommer bli en automatisk ersättning som man inte behöver ansöka om, säger Göran Hägglund till Aftonbladet.
Tänk att någon familj ska behöva gå igenom det den här familjen gått igenom för att det ska bli en föränding! Finns inte PBL (ProblemBaserat Lärande) annat än i lärarvärlden. Det hade ju varit jättepraktiskt om alla nya regelförslag övervägdes med "vad gör vi med de som hamanr i dessa situationer...." Det kan ju knappast komma som en överraskning att barn dör, och att familjer slås i bitar! Men det är ju toppen att det faktiskt finns en plan till föränding!
Ni kan läsa mer utförligt på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6720048.ab
Och ang FK så är det fler regler som är jäkligt märkliga! Vi har fått erfara hur föräldrar till allvarligt sjuka barn hamnar mellan stolarna i systemet. För vår del så blev det ju att vi ist för föräldrapenning och lön skulle få tillfällig föräldrapenning (VAB, vård av barn). Grejen med det är bara att vi som gick på det varje dag under en längre tid hamnade i samma hög som de som är hemma med sina barn 2-3 dagar för feber, några dagar för magsjuka osv... Det handlar om en handläggningstid på ca 30 dagar! Som att man klarar sig utan pengar i 30 dagar när man bor på sjukhus, ska försöka betala ränkningarna på hemmaplan osv! Det systemet är ju inte riktigt klokt! Är det något man skulle kunna klara sig utan så är det att tjata på FK och behöva oroa sig för ekonomin!
Jag känner folk som jobbar på försäkringskassan, och jag vet att dom inte personligen är kan ställas mot väggen i sånna här ärenden, och jag respekterar deras arbete, men jag skulle aldrig kunna känna mig stolt över min arbetsgivare eller känna att jag kan stå för, och representera, FK och se regler och system som det innebär! Det är pinsamt hur en instans som så många är beroende av kan behandla sina klienter, som faktiskt många gånger redan är nedbrutna! Snacka om att sparka på dom som ligger!
Man kan nog aldrig sluta diskutera FK, den diskussionen kommer nog aldrig svalna! Det kommer nya bitar att diskutera hela tiden. Dom är ju värre än värsta dokusåpan! Det är så man blir alldeles matt...
Hur vet man när det är nog??
Kliar och geggar i ögonen, hostar så det värker ännu mer i halsen (och det känns som att lungorna är på väg ut - TROTS Cocilliana), fortfarande lite småvek i kroppen... Känns förbaskat bra att mamma kommer och hämtar Vincent en stund - själv ska jag nog ringa HC igen! Jag behöver hjälp!
Vad meningslöst det känns med dessa jäkla sjukdomar! Varför behövde jag drabbas av allting samtidigt!? (iofs praktiskt om man tänker att det blir mindre utspridd frånvaro från jobbet!)
Vinterkräksjukan
Vincent i sin tur har absolut ingen förståelse för sina föräldrar. Han tycker att vi är riktigt tråkiga som bara vill ligga och vila. Han blir jättearg och kastar ner saker som han vet att man inte får... Han har dessutom en pappadag och det duger bara om pappa följer med honom och leker!
När jag klev upp i morse var jag vek, kändes ungefär som att jag skulle gå av på mitten... Så är det ju varje gång man kräks - oavsett om det är magsjuka eller bakfylla (iofs har jag aldrig kräkts efter att ha druckit, men det har ju samma effekt på kroppen)... Att dessutom då ha Vincent att tänka på kändes lite tufft! Jag var inte helt på hugget att ställa mig och göra gröt till honom, men det går som inte att välja!
Tänk vad bra man hade det när man var liten själv! Så fort man blev sjuk så passade mamma upp, och antingen var mamma aldrig sjuk eller så har man förträngt det! Men man blev nerbäddad i soffan med extra lakan, filt och en hink nedanför. När man piggade på sig så fick man avslagen cola, fil eller nyponsoppa, alltid serverat - behövde aldrig gå iväg själv och hämta. Som vuxen får man klara sig själv. Hade jag inte haft barn hade jag legat nerbäddad hela dagen! Men så är nu inte fallet och hur klen och vek man än känner sig så får man inte välja hur dagen ska se ut! Nu börjar det vankas lunch för den lilla!
Men efter lunch är det ju tänkt att skrutt ska sova. Idag blir det nog ute till o med! Då blir det helt klart lite vila!
Vore synd om det bara var en förkylning!
Detta sätter gårdagen i perspektiv... Vincent kräktes antagligen inte av slem, utan av att han hade magsjuka/vinterkräken... Typiskt, eftersom vi satt kvar ganska länge i bussen och sedan var på hälsocentralen... :/ Han mår iaf bra idag och tycker att jag som varit loj hela dagen varit skittråkig!
Jag började må lite illa på eftermiddagen, strax innan sambon ringde, men det blev inget av det då. Men nu när det väl brutit ut känns det lite lättande - då är vi antagligen snart friska! Men jag vill inte påstå att det är så himla bekvämt att kräkas när man redan innan har ont i halsen... Fy bubblan var det svider i halsen!
Idag har jag inte just ätit något pga halsen, så det är lite extra jobbigt att kräkas när magen redan innan är tom... Får hoppas att det ger med sig snart. Får antagligen snart gå tillbaka till toaletten.... Men bara det lugnar ner sig lite så kanske jag iaf kan få se säsongstarten av Desperate Housewifes!
Tack supersnälla mamma att du hadlade cola, fil och nyponsoppa åt oss! Vi ska ju hålla oss borta från folk några dagar nu... Mat lär ju inte heller vara aktuellt på någon dag till... Tur att det finns rester när det väl lugnat ner sig! Nej, nu blir det att luta sig tillbaka lite i soffan och hoppas på att jag gjort bort mitt för den här gången (även om jag tvivlar!)
Värre än igår
Hur som helst så håller jag ju på med nässpraysavvänjning, men det går inget vidare. Jag kan inte andas överhuvudtaget med näsan, varken in eller ut! Inte ens pyttelite, inte ens om jag tar i! Jag snyter och snyter men inget hjälper. Jag kör på Renäsans, både vanlig och den som har lite högre salthalt... HJälper inte ett dyft! Det bara rinner ut igen eftersom jag inte kan dra in det... Frågan är om detta är hållbart!?
Mat har inte varit att tänka på idag, dels för halsens skull och dels för att jag helt enkelt inte kan varken tugga eller svälja. Jag svälja saliv om jag anstränger mig, men det resulterar i vakuum i hela huvudet och lock för öronen... Toppen... Johan skulle köpa med sig nyponsoppa hem när han slutar jobba, vi får väl se om jag fixar att få i mig det...
Dessutom vaknade jag med "krustor" kring ögonen. Kan det vara lite ögoninflammation på gång också!? Jag hoppas inte det, kan meddela att det räcker som det är! Jag fixar inte den här kraftiga infektionen jag dragit på mig och samtidigt ha ögoninflammation - jag beundrar min son som fixar så grymt mycket!
Jag fick lov att sjukskriva mig från jobbet resten av veckan. Jag inser ju att jag inte fixar att jobba om jag är så här och det känns föga troligt att det släpper den här veckan! Dock måste jag iväg och lämna in tidpapper... Annars står jag utan februaris lön...
Nu ska jag bädda ner mig i soffan och kika på TV. Är det inget roligt program ska jag välja ut en film. Vincent sover snällt i sin säng. Vagnen har inte torkat än efter gårdagens tvätt, så det fick bli inomhussovning...
Hälsocentralen
Vid 14-tiden gav vi oss iväg till bussen, jag och Vincent. Vi klev på vid dagis. Innan vi nått Parkskolan (typ halvvägs ner till stan och 1/4 av resan till Häslocentralen) spydde Vincent upp HELA mellisen! Och då kan jag meddela att persika-yoghurt inte alls luktar särskilt gott när den har varit i magen undefär en timme...
Jag, mitt pucko, hade lämnat skötväskan hemma! Så där stod jag ganska handfallen i bussen, med en nerkräkt unge som skakade och grät, med kräks på händerna och visste inte alls vad jag skulle göra. En jättevänlig mamma som klev på efter mig med sin tvillingvagn frågade om jag ville ha några våtservetter - självklart tackade jag ja till det! Försökte torka upp så mycket jag kunde men det var lite för mycket och snabbt insåg jag att jag var chanslös mot denna uppkastning... Tröjan var helt blöt, jackan var nerkräkt, byxorna, filten, snuttefilten, fällen... Ja i princip allt var kladdigt och luktade... ursäkta språket... FAN! Snabbt försökte jag fatta ett bra beslut om vad jag skulel hitta på. Jag hade ju INGENTING med mig för att kunna hjälpa min skrutt!
När vi lämnade centrum (i centrum gick jag fram och fick hushållspapper av chauffören) ringde jag Johan och frågade hur snabbt han kunde komma ifrån. Jag hade ju åkt med minsta möjliga marginal för mitt besök på HC, eftersom jag skulle undvika att smitta andra i väntrummet... Johan kunde iaf smita ganska direkt, och då åkte han hem och hämtade skötväskan och en overall. Jag gick fram till kassan på HC och frågade om jag kunde få en påse till skruttens kläder (jag fick en sopsäck! :P) och sedan försvann jag in på toaletten i väntrummet. Sköterskan som vi skulle träffa sköt fram vårt besök och jag väntade på Johan (jättelänge kändes det som!) Vincent mådde bra igen, så han förstod inte riktigt varför jag spärrade in honom på toaletten...
När Johan sedan kom så fixade jag på kläder på Vincent medan Johan gick ut med vagnen till bilen. Sedan fick vi komma in på undersökningsrummet och sköterskan tittade i min hals. Hon sa att jag hade en rodnad i halsen, och någon enstaka vit prick, den högra tonsillen var lite stor, men att hon inte ansåg att det skulle behövas några prover eftersom halsfluss mycket sällan kommer tillsammans med förkylning (snuva och hosta) och eftersom jag inte heller hade feber. Konstaterat virus?? Hur som haver så fick jag utskrivet Cocilliana för hostan eftersom den gör så onti bröstet och i halsen. Och med det fick jag åka hem och vila (?).
Nu i kväll tvättar jag alla kräk-kläder och vagnklädseln och sittdelens ram på vagnen. Bältet sitter fast i ramen, och spännena var nerkräkta... Nu i kväll fick Vincent lite Bislovon för att försöka lösa slemmet i halsen. Det är troligen av det som han kräktes både i morse och i eftermiddag.
Jag fick en förmaning till på HC... Sköterskan avrådde mig från att ta mer nässpray... Och jag försökte verkligen låta bli. Nu i kväll började jag bli smått hysterisk och ville nästan bara börja gråta! Varför? Jo, för att jag helt enkelt inte kunde andas! Försökte jag svälja så blev det värsta vakuumet i huvudet, vilket är lika bekvämt som det låter! Till slut klarade jag inte av att låta bli nässprayen... Satans (ursäkta språket igen) abstinens (om det är det jag drabbats av i kväll...) Jag har full förståelse för andra människor med beroende. Vad jag inte förstår riktigt är hur man hanterar avvänjningen... Ska man bara tvärsluta? Eller ska man trappa ner? Nässpray får man bara ta i 10 dagar, sen måste man ha minst 10 dagar uppehåll för att inte är beroende, då är det kanske inte läge att trappa ner 5 dagar... Svårt, framförallt när man blir så frustrerad när man inte kan andas eller svälja... Hur som helst så ska jag styra upp det där nu! :/
Nu får vi se vad morgondagen bjuder på... Förhoppningsvis fint väder så jag och Vimse kan vara ute en liten stund. Det behöver vi nog båda två för att bli friska!
Vilken morgon...
Jag för min del ska vara hemma idag, med skrutten. Vincent ska få vara hemma pga att han kan ha ont i halsen och jag blir hemma för att jag har rejält ont i halsen, snorar massor och har börjat hosta. Vi ska ringa på Hälsocentralen direkt när dom öppnar nu på morgonen. Se om vi kan få komma dit och bena ut vad som händer i våra halsar! Det börjar kännas tillräckligt med sjukdom för en liten sväng igen. Fortsätter vi så här får vi ju göra om inskolningen på dagis ju! ögoninflammationen verkar iaf ha släppt!
Nu verkar Vincent vilja ha frukost, så jag får väl styra upp blöjbyte först och sedan fixa med lite gröt!
