Jag är dålig på det...
En sak har jag insett sedan jag klev upp... Jag är dålig på att hantera förändringar just nu... Jag blir rastlös och frustrerad på en gång, känns lite tungt faktiskt... Jag brukar ju vara ganska flexibel...
Jag försöker komma på varför jag blir så här, det är fruktansvärt onödigt och hjälper ingen! Tyvärr kommer jag inte så långt i mitt sökande efter svar... Så jag kör en ny metod; ställer mig frågan Hur mår jag egentligen?
Jag mår faktiskt inte jättebra. Jag känner mig som en fånge i mitt hem... Utan någon "övervakare" tar jag mig inte utanför dörrarna... Jag vill inte, eller törs inte (svårt att sätta fingret exakt på vilket av dom det är), sticka iväg på egen hand. Jag mår fysiskt inte heller så bra, kroppen gör ont, det är lite jobbigt att andas och magen är tung...
En hel del av det här kommer att försvinna automatiskt när bebisen kommer, jag antar att det är det här "alla" menat vara frustrationen den sista månaden - en enda lång transportsträcka...
Samtidigt känns det naivt att tro att bara för att bebisen kommer så löser sig alla problem... Så kommer det inte att vara... Men den huvudsakliga anledningen till att jag känner mig som jag gör är för ekonomin... Det känns som att det inte ens finns pengar till att ta bussen till stan! Å andra sidan kostar en tur o retur-resa till stan 40 kr! Kanske är läge att hämta ut barnvagnen och fuskåka gratis.... Nä, saker o ting känns förbannat trist o grått just för stunden... Tänk om bebisen edå skulle kunna komma och muntra upp vardagen istället....
Så, nu har jag beklagat mig en stund igen... Ska ringa mina samtal nu... Sen parkera i soffan en stund (alternativt sängen) för Nadja behövde ändra planerna lite - det blir stallet lite senare idag istället...
