Kan man låta bli att älska barn??

Jag tror inte det... Spelar ingen roll hur störiga dom kan vara, när det väl kommer till kritan så är dom helsköna! Idag haglade det frågor vid frukostbordet och från lunchbordet, från en och samma tjej!

"Har du pojkvän?"
"Är du kär?"
"Vad heter din mamma?"
osv osv.... Men den bästa frågan kom från ingenstans... Tjejen sitter helt tyst och vi andra sitter och småpratar... Plötsligt från ingenstans kommer det....
"Är gud en kille eller tjej??"

Förövrigt idag har min humor legat på skrämmande låg nivå....
Therese till en av tjejerna vid lunchen "Stoppa den i munnen utan att göra en min..." (Hon pratade om en citron och inget annat - trots att jag asgarvade....)
Det har varit fler sånna situationer med liknande stil, som också inneburit att jag skrattat så tårarna sprutar... Det är skönt iaf att man kan ha en sån avslappnad attityd på jobbet... Skulle vara jobbigt att vara seriös hela tiden... trots våra, kanske inte så rumrena syftningar, så förstår barnen ingenting... Så de sitter bara och tittar när man håller på att gå åt av skratt!

Nu är det tvättstugan en liten stund till, sen ska jag SOVA!!! Är så trött!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0